Välgörenhet på tapeten

Har precis kommit hem efter att ha medverkat i P1s Studio Ett i ett samtal om välgörenhet. Detta begrepp som bland så många av oss som varit föremål för den är så negativt laddat.

DHR har som organisation tagit ställning utifrån ett historiskt perspektiv och vårt arv med många medlemmar som vuxit upp med beroendet av andras välvilja. Det gav, som en medlem jag pratade med i dag, dålig smak i munnen, att bli bjuden på de där årliga resorna av de snälla farbröderna "och så förväntades man visa sin tacksamhet...".

Jag tror det är viktigt att skilja på samhällsengagemang,viljan att förändra och den rena välgörenheten som bygger på en mottagare som hamnar i en beroendeställning. Det är helt skilda saker. Vi måste slå vakt om vår människosyn. Vi måste vara tydliga med att likvärdigt medborgarskap ligger oerhört långt från den utsatthet det innebär att vara föremål för någons välvilja.