Jag arbetar med tillgänglighet, pratar om tillgänglighet, skriver om tillgänglighet. Mitt dagliga liv - så väl i mitt uppdrag som privat - styrs och avgörs av tillgänglighet kontra otillgänglighet. I natt drömde jag till och med om tillgänglighet...
När jag vaknade låg jag och tänkte tillbaka på yngre dagar då jag visserligen kämpade för samma rättigheter som andra, talade om vad jag tyckte, skrev insändare och på andra sätt protesterade. Men - jag gick också en hel del bakvägar och köksingångar (till butiker, i nattvimlet och så vidare), jag gick en ettårig designutbildning som förutsatte hjälp av taxichaufförer och klasskompisar upp och ned för tio trappsteg med rullstolen varje dag.
På ett sätt var det mycket enklare då och jag kan i alla fall försäkra, jag drömde inte om tillgänglighet på nätterna. Tar detta för stor del av min uppmärksamhet i dag?
Tänk att ha den mer avslappnade inställning jag hade förr. Framför allt, tänk att inte ständigt bli arg, ständigt gå omkring med denna undertryckta ilska så som jag gör i dag.
Innan jag stiger upp kommer jag fram till att "det var ok" med den mer avslappnade inställning jag hade förr. Jag konstaterar att min inställning i dag har formats av mognad och erfarenhet men framför allt beror på så mycket mer insikt - inte enbart mina tidiga års instinkt - om den byggda miljöns symboliska värden, på kunskap om politiken och samhällets spelregler och de möjligheter till förändring som finns där ute och som vi själva måste ta ansvar för likaväl som vi måste avkräva ett politiskt ansvar.
Nu ska jag ut och göra mina lördagsärenden. Trevlig helg!
Recent Comments