Prenumerera via RSSJag arbetar med tillgänglighet, pratar om tillgänglighet, skriver om tillgänglighet. Mitt dagliga liv - så väl i mitt uppdrag som privat - styrs och avgörs av tillgänglighet kontra otillgänglighet. I natt drömde jag till och med om tillgänglighet...
När jag vaknade låg jag och tänkte tillbaka på yngre dagar då jag visserligen kämpade för samma rättigheter som andra, talade om vad jag tyckte, skrev insändare och på andra sätt protesterade. Men - jag gick också en hel del bakvägar och köksingångar (till butiker, i nattvimlet och så vidare), jag gick en ettårig designutbildning som förutsatte hjälp av taxichaufförer och klasskompisar upp och ned för tio trappsteg med rullstolen varje dag.
På ett sätt var det mycket enklare då och jag kan i alla fall försäkra, jag drömde inte om tillgänglighet på nätterna. Tar detta för stor del av min uppmärksamhet i dag?
Tänk att ha den mer avslappnade inställning jag hade förr. Framför allt, tänk att inte ständigt bli arg, ständigt gå omkring med denna undertryckta ilska så som jag gör i dag.
Innan jag stiger upp kommer jag fram till att "det var ok" med den mer avslappnade inställning jag hade förr. Jag konstaterar att min inställning i dag har formats av mognad och erfarenhet men framför allt beror på så mycket mer insikt - inte enbart mina tidiga års instinkt - om den byggda miljöns symboliska värden, på kunskap om politiken och samhällets spelregler och de möjligheter till förändring som finns där ute och som vi själva måste ta ansvar för likaväl som vi måste avkräva ett politiskt ansvar.
Nu ska jag ut och göra mina lördagsärenden. Trevlig helg!
Hej . Läste din blogg, Maria är det så att vi har fastnat i våra egna problem. Har vi blivit intressepolitiska fanatiker. Bra att se bakåt för att se framåt. Trevlig helg på dig åker själv och uppvakta minsta barnbarnett 3 år med en cyckel. Hälsning Rolf
Posted by: Rolf Johansson | 28/02/2009 at 01:57 em
Nej så menar jag inte. Snarare att jag "förlåter" mig själv och inser att livet har olika skeenden och olika perspektiv. Tillgänglighet är och ska vara prioriterat i vårt arbete, men jag tror det är viktigt att vi påminner oss om att tillgängligheten i sig inte är målet utan vägen/förutsättningen för att nå de jämlika villkor vi arbetar för.
Posted by: Maria Johansson | 03/03/2009 at 05:35 em
Jag tycker att toleransen mot olika typer av diskriminering blir mindre med åren. Jag blir mycket ilsknare nu för tiden över att tillgängligheten är så dålig. Förr kunde jag tycka att det var lite kul att åka godsvagn eller att gå in via köket på en krog eller för den delen bli upp och nerburen i trappor av överförfriskade kamrater. Jag trodde att ens tolerans skulle bli större med åren men för mig är det tvärt om
Posted by: Håkan Högberg | 09/03/2009 at 06:05 em
Hm... du menar alltså att det handlar om att jag blivit gammal Håkan ; )!
Skämt å sido, jag känner som du förstått på samma sätt.
Posted by: Maria Johansson | 11/03/2009 at 08:29 em