DHR-bloggen

Till Katri Linna -Se över diskriminerande åldersgränser!

Vi uppmärksammar nu Diskrimineringsombudsman Katri Linna på de åldersgränser som i hög grad försämrar livsvillkoren för personer med funktionsnedsättning vid 65 års ålder. Det handlar bland annat om möjligheterna att beviljas bilstöd, assistansersättning eller arbetstekniska hjälpmedel.

I debatten och samhällsutvecklingen nämns ofta att vi blir äldre, lever längre och mer aktivt, ska stå till arbetsmarknadens förfogande längre o s v.

Nu när ålder kommit med som diskrimineringsgrund i nya lagen sedan årsskiftet MÅSTE de regelverk som begränsar eller helt utesluter möjligheterna för personer med funktionsnedsättning från 65-årsdagen ses över!

S inga frukostätare

Två morgnar förra veckan begav vi oss, jag, Unga Rörelsehindrades språkrör Daniel Pollak och en ombudsman från förbundet, vid två tillfällen till Riksdagen med frukostkorgen fulladdad med kaffe och te, mackor, juice och yoghurt. Det blev två trevliga samtal över frukostmackan, där vi bland annat diskuterade hur konventionen som nu gäller i Sverige sedan några månader ska implementeras i politiken och alla samhällsområden och hur våra perspektiv måste komma till uttryck i valrörelsen.

Vi pratade om våra möjligheter att göra miljövänliga val, om hur Sverige halkar efter när det gäller produktutveckling och Design-för-alla-lösningar, med Miljöpartiets Maria Wetterstrand.

Vi pratade om den oro många av våra medlemmar känner inför de fruktade försämringarna i assistansen och om bristen på valfrihet inom skolområdet som är verklighet för barn och unga med funktionsnedsättningar, samt för många föräldrar med nedsatt rörelseförmåga, med bland andra Maria Lundkvist Brömster och tf partisekreterare Johan Britz, Folkpartiet.

I dag har vi fått svar från Socialdemokraterna, partiet som haft en slogan som säger "Alla ska med". De har "tyvärr inte tid att träffa oss", ens för frukost...

Sabuni och Ullenhag missar helheten

I dagens DN skriver Sabuni och Ullenhag att något måste göras åt miljonprogrammets bostadsbestånd.
http://www.dn.se/opinion/debatt/riv-i-miljonprogrammen-for-integrationens-skull-1.825861

Instämmer fullständigt i deras konstaterande att

Hur våra städer är planerade och fysiskt utformade, hur människor och grupper lever åtskilda från varandra, ger också konsekvenser för hur samhället fungerar.

Något som helt stämmer överens med det självklara behovet av tillgänglighet och användbarhet och hur avsaknaden av den samma segregerar, isolerar och utestänger personer med funktionsnedsättning. Men - som vanligt glöms det perspektivet bort, alternativt lämnas att "hanteras vid sidan av för sig själv vid ett annat tillfälle" (antagligen av socialministern)... "Nu handlar det ju om integration och en sak i taget", tolkar jag underförstått detta.

Vi måste sluta hantera politiken och samhället "grupp för grupp"!!!

Follkpartiets tidigare talesperson i frågor som rör personer med funktionsnedsättning och ansvarig minister för diskrimineringsfrågor missar tyvärr ett ypperligt tillfälle att uppmärksamma att miljonprogrammet behöver åtgärdas också ur tillgänglighetssynpunkt.

Perspektivskiftet som Nationella handlingsplanen och de handikappolitiska målen är uppbyggt kring måste tas på allvar och ge avtryck i den dagliga politiken och debatten.

Vi ska också kunna göra miljövänliga val

och inte straffas när vi inte, på grund av våra behov, kan.

Det var DHRs och Unga Rörelsehindrades budskap när vi i morse bjöd på frukost hos Miljöpartiet.

Kollektivtrafiken är ännu inte på långa vägar ett realistiskt alternativ till bil, vare sig det är egen bil eller färdtjänst. Många av oss med nedsatt rörelseförmåga står utanför möjligheten att göra miljömedvetna val när vi reser. 

Möjligheten att källsortera måste utformas på ett tillgängligt och användbart sätt.

För den som behöver en anpassad bil finns inga eller ytterst begränsade möjligheter att välja miljövänligt alternativ, exempelvis görs ytterst få miljöbilar med automatväxel. Den som, på grund av sin nedsatta rörelseförmåga är i behov av exempelvis en bil av van-typ för att kunna fungera, straffas med extra avgifter och miljörelaterade skatter.

 

 

Läs vad Jonas Franksson skriver om att gradera människoliv:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/17/har-vi-handikappade-inget-liv

Vi finns för att vi fortfarande behövs

Att DHR behövs och har en viktig roll att fylla är det för mig ingen tvekan om. Ibland blir det extra tydligt. Läs Wenche Willumsens betraktelse från verkligheten, om ett telefonsamtal som förflyttade henne till en tid hon hoppats var historia. http://www.svenskhandikapptidskrift.se/index.php?page=archives&year=2009&news_id=425&showOnlyTags=6

Problemet är politiskt

...inte jurdiskt. Det sa Hans Ytterberg, fd HOMO, numera utredare av frågan om bristande tillgänglighet som diskriminering, när han talade vid HSOs ordförandekonferens förra veckan. Han skall lämna sin rapport efter sommaren/under hösten och lovade att ta fram ett underlag som gör att man inte längre kan skylla ifrån sig med att frågan är outredd och underlag saknas.

Hans anser att det handlar om den politiska viljan och konstaterade att tillgänglighetsfrågan är så pass kontroversiell att regeringen ej lyckades enas om direktiv till hans utredning.

Avslutningsvis konstaterade han "Jag har svårt att förstå att det detta varit så svårt att komma fram till, när man inte såg några som helst problem att ratificera konventionen..."

Kvinnor med nedsatt rörelseförmåga

har nästan genomgående sämre levnadsförhållanden än män med nedsatt rörelseförmåga. Det visade den stora levnadsnivåundersökningen som för DHRs, SRFs, SDRs och HRFs räkning genomfördes av utredningsinstitutet HANDU för några år sedan. www.handu.se

Detta resultat återspeglar könsskillnader som fortfarande finns i samhället i stort, men - att de var så genomgånde, livsområde för livsområde bland bland våra medlemmar var viktigt att tydliggöra.

Vi måste bli bättre på att uppmärksamma att dessa skillnader finns och arbeta för en förändring. Framför allt måste vi bli bättre på att prata om oss själva som det vi är, kvinnor (och män - men det är trots allt Internationella kvinnodagen i dag) först och främst, först därefter - eller ännu senare, kommer själva funktionsnedsättningen.

Min bil ger mig frihet

Jag älskar min bil!

Den har en buckla som inte åtgärdats. Den är sliten invändigt på grund av att jag förvarar min smutsiga rullstol på passagerarsätet när jag åker ensam, till och med taket har fått sina märken av skitiga hjulspår. Den har börjat rosta och den brilliantsvartmetallic-lack jag tyckte så mycket om när jag beställde den ny en gång har mist sin glans. Men, jag älskar den.

Den ger mig frihet och när jag sitter i min bil rör jag mig på samma villkor som andra. När jag kör ser inte andra först min rullstol, något jag lagt märke till eftersom jag blir "spanad på ; )" betydligt oftare som bilförare.

Jag var bland de första av kompisarna att ha egen bil, dessutom alldeles ny. Livet förändrades när jag plötsligt kunde röra mig fritt, ta mig fram sträckor som var för långa eller branta att ta med rullstol, åka när jag ville istället för att vänta på färdtjänst.

Jag tog körkort i Norrköping, på den körskola där som hade en anpassad bil. Trots att jag nog skrämde slag på min körskollärare några gånger, min första rondell - den vid Himmelstalund... oj oj oj, eller när vi plötsligt kom ut på motorvägen uppe vid Åby och jag körde så sakta att det var en trafikfara... Så småningom gck hans förskräckelse över och jag började få beröm för min välplanerade körning. Jag klarade uppkörningen på första försöket och var SÅ stolt. När jag väl skaffade själva bilen hade jag flyttat till Stockholm, betydligt större och ett annat tempo än lilla Norrköping som var den enda trafik jag provat på att köra i.

Än i dag tycker jag bäst om stadstrafik, när det händer saker och det gäller att planera filbyten och körväg. Jag ogillar bilförare som inte blinkar, som byter fil mitt på övergångsställen eller som tutar ilsket på varandra. Landsvägskörning har jag inte mycket till övers för. Jag blir uttråkad och räknar minuter och kilometer. Kör gärna fort, minst 130, men avskyr att köra om lastbilar.

Jag är så glad för min bil och för mitt körkort och för den frihet de ger mig.

På SHT kan du läsa om verksamheten på Moilitetscentret i Göteborg och det nystartade projektet för ungdomar med nedsatt rörelseförmåga att träna bilkörning i simulator. http://www.svenskhandikapptidskrift.se/index.php?page=archives&year=2009&news_id=417

Mobilitetscentret startades på initiativ av rörelsehinderförbunden och drivs numera som en ekonomisk förening bildad av DHR, RTP, RBU och NHR. Rolf Johansson, förbundsstyrelseledamot i DHR, är ordförande i mobilitetscentrets styrelse.

Kön kontra funktionsnedsättning

Det har skrivits mycket i tidningarna om de uppdagade aborterna av kvinnliga foster som förekommer, till och med i Sverige. Det har kallats för diskriminering. Det har kallats för brist på respekt för människovärdet.

Jag har slagits av hur enkelt det varit att i flera av inläggen byta kön mot funktionsnedsättning och få en text som kunnat vara skriven av DHR eller av vårt ungdomsförbund Unga Rörelsehindrade. Intressant...