Det finns ett stort glapp mellan de individuella förutsättningarna/de verkliga kraven och de samhällskrav som ställs på exempelvis tillgängliget och användbarhet.
Detta konstaterade en av föredragshållarna vid den nordiska konferens med rubriken "Hur bygga en stad for alla?" jag precis medverkat vid.
När det var min tur plockade jag upp den tråden och spann vidare på detta glapp som också aterfinns i skillnaden mellan de förväntningar vi inom handikapprörelsen, vi som ar beroende av den beromda tillgangligheten har, och det som politiker och tjänstemän tror ar tillgangligt och anvandbart.
Tidigare i våras pågick en debatt pa sht.se om "den förfalskade verklighetsbild" Handisam ger. Aven här har vi ett stort glapp. Mellan det Handisams statstjanstemän ser i ändrad inställning och tonläge kring frågor som rör personer med funktionsnedsättning hos staliga myndigheter och i departementen. Denna förändring har dock långt tills den når och blir verklighet i vår vardag, den syns ännu inte hos oss som lever med funktionsnedsättning och då blir sådana uttalanden klart provocerande.
Comments