Har vi nått det sluttande planet?

Frågorna om dödshjälp är inte enkla, det är viktigt att vi hanterar dem med respekt och utan att döma, respekt för människors rädsla, respekt för självbestämmande. Men - vi måste också ha insikt om vad vi som samhälle ger för signaler i dessa diskussioner, bestämmelser och tolkningar.

Det nu aktuella fallet tar jag inte ställning till, det är svårt och jag känner med kvinnan.

Jag vill dock uppmärksamma på den glidning i tolkning som Socialstyrelsens bedömning som lämnades i går innebär. Tidigare har det klassats som aktiv dödshjälp att stänga av en respirator, i och med gårdagens besked hamnar nu detta utanför. Om vi fortsätter den nu inslagna vägen finns möjligheten att fortsätta glida på det så kallande sluttande planet och till slut har vi fullt ut tillåtit den aktiva dödshjälp alla riksdagspartier säger sig vara emot.

Det som skrämmer mig är att människor inte ska få hjälp att leva, att behov av insats ska ställas emot någon annans värdering av hur ett bra liv ser ut. Någon som fått ett sjukdomsbesked eller råkat ut för en olycka som förändrat livets förutsättningar i ett slag är självklart inte kapabel att vara "beslutsmässig". Oräkneliga är berättelserna om människor som velat dö där i sjuksängen, men som när det nya livet tagit form är tacksamma för det liv de har och för att ingen hörsammade deras önskan att dö.

En märklig parallell kan dras till självmord. Om någon - vi förutsätter fysiskt frisk person - försöker ta livet av sig sätts alla samhällets resurser in för att rädda denna människa. Man försöker övertyga om livets värde och visa en väg ur mörkret, ett självmord ses helt enkelt som ett misslyckande för samhället. Men - när det handlar om en människa som känner vanmakt inför sin situation med en omfattande funktionsnedsättning, då hävdas den fria viljan och rätten att inte behöva leva detta, underförstått, ovärdiga liv - vilket visar att vi fortfarande dras med en mängd fördomar och att dessa kan leda så långt som till att komma att handla om liv eller död.

Vi vänder oss inte emot passiv dödshjälp.
Vi vänder oss emot aktiv dödshjälp.
Vi vänder oss emot den glidning som vi kan misstänka nu påbörjas.

Jag vänder mig emot det jubel vi i dag läser om i tidningarna, framfört i olika grad av osmaklighet, värst är nog SvD som skriver "I dag ler nog Joakim Alpgård i sin himmel", förfärligt.

Läs gärna mitt blogginlägg De liv kändistyckarna avfärdar levs av mina vänner från 19 mars och titta på

inslaget i gårdagens Aktuellt.