DHR-bloggen

Samma fördomar - samma kamp

I år medverkar och deltar DHR för första gången i Stockholm Pride och vi gör det tillsammans med vårt ungdomsförbund Unga Rörelsehindrade.

Som paroll har vi valt Samma fördomar - samma kamp

I vårt material som vi delar ut i samband med de programpunkter vi har under veckan skriver vi:

Personer med funktionsnedsättning omgärdas, precis som hbtq-personer, av samhällets normer och omgivningens fördomar. Måttstocken efter vilken samhället, byggnader, kommunikationer, regelverk och strukturer utformas påverkas av dessa fördomar och styr på så sätt till stor del våra möjligheter att leva våra liv så som vi själva vill.

Vi tror att vi har mycket att lära oss av hbtq-rörelsen. Vi vill också genom vår medverkan i Pride visa att vi tydligt tar ställning för mångfald och allas lika värde.

 

Prideplanering

Nu har Stockholm Pride börjat och jag är tillbaka i Stockholm. Kom hem i går natt efter en underbar vecka i Skåne.
 
Mjukstartade med lunch med arbetsgruppen från DHR och Unga Rörelsehindrade, på bilden Karro, David och Daniel på Kulturhusets tak.

På DHRs hemsida kan du se vårt program för veckan.

DN för kampanj mot "lättkränkthet"?

Hanne Kjöller har i två, inom funktionshinderrörelsen uppmärksammade inlägg på DNs ledarsida avdelningen Signerat de senaste veckorna, beklagat sig över lättkränkta svenskar. 

Först är det handikapprörelsen i stort som får sig en känga i hennes jämförelse med David Lega som inte upprörs över otillgänglighet, sedan är det händelsen med HIV-positiva Inger Forsgren som nekades göra hälsokontroll i Almedalen, något som Hanne uppenbarligen anser vara helt i sin ordning.

Det första inlägget finns publicerat på DNs nätupplaga, det andra har endast publicerats i papperstidningen. I QX bemöter Inger Forsgren, ordförande HIV-Sverige, Hanne på följande sätt.

Vad är meningen med detta?

Visst, vi kan väl alla till mans tycka att vi svenskar är lite gnälliga ibland.
Men, att komma åt det genom att använda två fall som så tydligt kan kopplas till bestämmelser och politiska beslut som inte efterlevs, till konventionen och till svensk diskrimineringslagstiftning, det är inte ok Hanne!

Upprördheten har varit stor och jag vet att flera reaktioner har kommit till DN till del, även om de inte publicerats. Själv skrev jag tillsammans med Unga Rörelsehindrades språkrör Daniel Pollak om det osmakliga i att uppmana till lite lättsammare inställning till den otillgänglighet som vi förutsätter inom en snar framtid kommer klassas som diskriminering, som bland annat utestänger barn med nedsatt rörelseförmåga från möjligheten att välja skola, som styr och påverkar en stor andel av vår medborgares vardag och som Sverige fått kritik från FN för att vi inte tagit itu med.

Jag känner Inger Forsgren och jag tycker hon har och gör helt rätt. Heja Inger!

Jag har precis börjat lära känna David Lega, vid det i Hannes text omskrivna KD Rikstinget delade vi bord inne i kongresshallen. Det var en mycket trevlig bekantskap och vi hade bra diskussioner om våra, ibland skilda, sätt att uttrycka oss kring rättigheter för personer med funktionsnedsättning och om synen på tillgänglighet. Ett samtal som jag hoppas kommer fortsätta.

Men Hannes ledarplats i en liberal tidning som säger att man vill stå för mänskliga rättigheter, den ger jag inte speciellt mycket för.

PS: Det finns en alldeles utmärkt, integrerad ramp upp till scenen i Conventum i Örebro. Jag använde den själv förra våren när jag vid Centerstämman var uppe för att gratulera dem till beslutet att driva frågan om bristade tillgänglighet som diskriminering. Men det är en helt annan historia. DS

Fördomarna frodas när vi söker bekräftelse på dem

Det inns mycket man kan ha en förutfattad mening om, en förutbestämd bild av. Det mesta helt enkelt.
Första dagen i Almedalen blev jag uppringd av Rapport. De ville, med anledning av Ingrid Burmans debattartikel i SvD om situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning, ha tag på ett "fall" som kunde illustrera hur det kan vara att vara arbetssökande.

Jag fick tag på en medlem som jag tyckte skulle kunna vara en mycket bra förebild och som också skulle kunna sticka hål på förutfattade meningar. Personen i fråga har en universitetsexamen, är relativt ung och har varit anställd hos stora företag men även varit och är just nu arbetssökande. Jag känner väl till de funderingar X, som använder rullstol, har om att i sina ansökningar berätta eller inte berätta om sin nedsatta rörelseförmåga. I min mening hade det kunnat bli ett inslag som visat på en annan bild än den gängse och det hade kunnat bli ett resonemang snarare än en intervju.

Efter några samtal med medlemmen gick X med på att låta Rapport ta kontakt.

Efter en stund ringde Rapport tillbaka igen. - Nej, detta var ju absolut inte vad man ville ha!

Man hade tänkt sig en person som förutom funktionsnedsättning också hade nedsatt arbetsförmåga och som stod betydligt längre från arbetsmarknaden, än vad X som jag föreslagit gjorde.

"Vårt förslag passade inte in i offerbilden", tolkar jag det och konstaterar att stereotyperna och fördomarna fortsätter frodas så länge vi söker bekräftelse på dem.

Littorin

Så dumt och så tragiskt!

Vi vet inte sanningen och nyhetsrapporteringen om före detta arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har tagit flera vändningar och ytterligare kommer det säkert bli innan hela bilden kommer fram, om den nu gör det.

Oavsett, ett vet jag - Littorin var en minister som tog till sig av statistik, av samtal, argument och erfarenheter. Under hans år på posten är det tydligt hur han flyttade fokus från lönebidrag och särlösningar till att börja prata om behovet av attitydförändring på arbetsmarknaden, om arbetsgivarnas ansvar och om personer med funktionsnedsättning som resurs. En eloge för det!

Dags att bli medborgare! ...eller vägra rösta

Under politikerveckan i Almedalen genomförde vi tillsammans med FSDB, HRF, SRF och RTP ett välbesökt seminarium med rubriken Vad får en mänsklig rättighet kosta? Som utgångspunkt hade vi genomfört en enkätundersökning i samarbete med utredningsinstitutet Handu.

- Vi har fått nog!, inledde jag seminariet med.

Åtta av tio av de som svarat uppgav att de kommer prioritera tillgänglighet och bristande tillgänglighet som diskriminering i valrörelsen. Fem av tio kommer prioritera situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Ingen är alltså emot – med detta stora stöd borde förändringarna komma, eller?

Förra valet genomförde DHR en enkätundersökning till alla riksdagskandidater, 300 svar kom in. 96 procent sa att man skulle försvara den redan då hotade assistansen som sedan dess bara försämrats. 90 procent ansåg att bristande tillgänglighet ska ses som diskriminering men ännu en gång har regeringen alltså beslutat om en ny utredning.

Så frågan är, vem är för i tillräckligt hög utsträckning för att ta beslut om kostnader eller för att göra impopulära ställningstaganden? Kan man sätta ett pris på mänskliga rättigheter? Har politikerna makten eller vem är det egentligen som bestämmer?

Lars Lööw, före detta Handikappombudsman och numera kommunikationsdirektör på Samhall, konstaterade att vi under lång tid försökt med perspektivskiftet i Sverige, men att vi har svårt att sluta kategorisera, Sverige är ett segregerat land men vi är för stolta för att se det.

Meta Troell, omvärldsanalytiker vid Svensk Handel, berättade att personer med funktionsnedsättning handlar för närmare 100 miljarder per år, lägger man till vänner och anhöriga blir siffran närmare 140 miljarder. – Tänk att det finns så mycket pengar som ingen vill ha!

Jean-Daniel Morian, projektledare på PR-byrån Westander, konstaterade att det finns en rad perspektiv att använda: medborgarperspektivet, kundperspektivet och intäktsperspektivet. Han såg risken att handikapprörelsen blir ihjälkramad och ansåg att man definitivt ses som kravmaskin, varför det bästa blir det godas fiende.

Det blev ett fartfyllt seminarium med många skratt och stort engagemang från såväl deltagare som medverkande. Alexandra Pascalidou ställde redan i inledningen frågan om det inte var dags att röstvägra, eftersom vi inte tas på allvar som väljarkår?

 

Eller som Lars Lööw kort och koncist avslutade: Se till att bli medborgare! Jag instämmer till fullo!

 

Se filmen från seminariet på RTPs hemsida.

Oacceptabel nonchalans av partiledarna i Almedalen

Inför Politikerveckan uppmanade jag partiledarna att i sina tal i Almedalen berätta vilken politik man vill bedriva för att personer med funktionsnedsättning skall tillförsäkras samma möjligheter som andra, bli medborgare helt enkelt. Så blev det inte!

Läs min sammanfattning på Politikerbloggen!

Till partiledarna

I går morse, första dagen av sju under Almedalsveckan 2010, skrev jag en debattartikel på Politikerbloggen.se.

Egentligen borde jag väl ha vant mig och sluta uppröras, kan man kanske tycka. Men - nej, jag ger mig inte. Vi och våra medlemmar och Sveriges alla invånare med funktionsnedsättning finns i allra högsta grad och vi kräver att räknas med, att inkluderas. Nej - det är inget särintresse, det är av allra högsta grad ett allmän- och samhällsintresse.

Läs min debattartikel på Politikerbloggen!