Mina känslor är blandade så här en halvtimme kvar tills vallokalerna stänger:
Ilska - över hur tyst det har varit om personer med funktionsnedsättning i valrörelsen. I år när de enkelt avhjälpta hindren ska vara undanröjda och de allmänna kommunikationerna fungera för alla borde verkligen frågan fått mer utrymme i den allmänna och nationella valrörelsen eftersom målen inte är på långa vägar uppnådda. Å andra sidan - valmanifesten har innehållit fler konkreta vallöften än tidigare så lite har väl positionerna flyttats fram.
Vemod - en intensiv period är slut, i morgon är det inte längre valrörelse vilket innebär att det inte längre går att påverka valrörelsen och debatten. Man kan alltid göra mer och funderar på vad jag skulle göra annorlunda och mer en annan gång, vad vi från DHR skulle göra annorlunda.
Stolthet - över det fantastiska DHR-engagemanget runt om i landet i denna valrörlse. På gator och torg har DHR-are kampanjat och synts, det har anordnats debatter, utfrågningar, inventeringar, skrivits debattartiklar, sammanställts enkätsvar. Vilkem underbart uppslutning!
Högtid - det är en speciell dag när det är valdag. Jag har aldrig förtidsröstat, för mig är det viktigt att rösta i vallokalen på den aktuella dagen. Jag har också förmånen att klara det. Just nu bor jag så att den vallokal jag tillhör är tillgänglig. Men jag har redan fått ta del av berättelser från förtvivlade medlemmar som i dag förnekats sitt rätt att rösta på ett värdigt sätt utan i stället tvingats stå utomhus.
Comments