Bonde i rullstol kommer inte passa in i mallen

För några veckor sedan medverkade jag som ”försöksperson” och paneldeltagare vid en förbundskonferens anordnad av HSO om bedömning av arbetsförmåga. 

Så väl deltagare som medverkande bestod förutom av rörelsens representanter av myndighetsrepresentanter, handläggare från arbetsförmedlingen och försäkringskassan, riksdagspolitiker och forskare.

Inledningsvis fick man i mindre grupper under två pass ta del av och diskutera olika modeller som i dag används/förekommer för att mäta arbetsförmåga hos personer med funktionsnedsättning. Som försöksperson blev jag först intervjuad av en handläggare från arbetsförmedlingen, denna handläggare följde ett detaljerat frågeformulär till punkt och pricka. Under nästa försök blev jag under betydligt friare former intervjuad av en psykolog vid arbetsförmedlingen. Efter varje försök diskuterades i gruppen hur metoden upplevts. Det blev tidvis rätt heta diskussioner i grupperna, jag spelade ju en roll men hade ändå svårt att hålla känslorna borta.

I den efterföljande panelen fick vi försökspersoner jämföra de metoder vi utsatts för och jag beskrev min aversion mot att bedömas efter formulär och mallar där istället för att ses som den person man är reduceras till att vara enbart sin funktionsnedsättning. Mina medförsökspersoner tyckte dock det var så fantastisk med modeller som gör det lätt att dra slutsatser. Jag vidhöll att dessa tankegångar är så främmande för vad vi står för och hur vi vill att det skall fungera.

Därpå följde presentation av det nya regeringsuppdrag Försäkringskassan fått att ta fram ett bedömningsinstrument för arbetsförmåga. Mycket förenklat beskrevs tankegångarna som att man först går igenom den arbetssökandes kroppsliga och mentala förmågor in i minsta detalj. Därefter tittar man på vilken diagnos vederbörande har (känns som en tillbakagång med decennier). Avslutningsvis när dessa två värden sammanställs ska man få fram vilka sysselsättningar/yrken som kan vara lämpliga för vederbörande. Ja – exakt så beskrevs det, talang/intresse/utbildning förekom inte.

Jag tänker på alla fantastiska människor med olika funktionsnedsättningar och varierade yrken/sysselsättningar/talanger jag känner. Ett så fyrkantigt instrument som nu presenterades kommer aldrig släppa igenom rullstolsanvändande bönder/läkare/skådespelare, så som verkligheten gör!