DHR-bloggen

TV3 uppmärksammar SJs "handikappförakt"

På TV3 går ett relativt nytt program som heter "Veckans kanin". Programledare är Alex Schulman och idén går ut på att publiken får rösta fram vem, av fyra nominerade, som gjort det dummaste utspelet och därmed förtjänar att kommande vecka förföljas av en rosa kanin.

Jag har inte sett programmet, men blev när jag kom hem i kväll uppmärksammad på att SJ och deras så kallade "handikappförakt" funnits bland kvällens nominerade och sedan också vunnit, eller snarare förlorat.
I presentationen av SJ visade man ett axplock av den senaste tidens alla incidenter med resenärer med rullstol som inte fått åka med alternatvt inte fått komma av. I panelens diskussion fick frågan ett annat fokus, men jag ser fram emot att man under veckan kommer lägga mer krut på att ställa SJ till svars för den diskriminering man helt klart håller på med, än på att undersöka maten i restaurangvagnen.

Nästa avsnitt, när veckan av förföljelse skall återges, kommer jag definitivt titta!

Se programmet.

Känner inte arkitekter till BBR?

Känner inte arkitekter till Boverkets Byggregler, BBR, eller struntar de i dem? Det undrar Peter Erséus, arkitekt och ledamot i Bostadsprisjuryn, efter att ha läst den andra volymen i serien Arkitekternas villor.

Läs debattartikeln i tidningen Arkitekten

Favorit i repris

Kan inte låta bli, vet att jag länkat till denna utmärkta artikel av Hans von Axelsson tidigare, men den känns om möjligt ännu mer aktuell i dag 1,5 år senare, i den sörja som flödar ur vissa yttranden över Bortom fagert tal.

Läs och låt dig inspireras till att det inte är speciellt komplicerat, egentligen.
http://varldensbastanaringsliv.se/2009/06/den-manskliga-mangfalden-utmanar-oss/#more-933

Bonde i rullstol kommer inte passa in i mallen

För några veckor sedan medverkade jag som ”försöksperson” och paneldeltagare vid en förbundskonferens anordnad av HSO om bedömning av arbetsförmåga. 

Så väl deltagare som medverkande bestod förutom av rörelsens representanter av myndighetsrepresentanter, handläggare från arbetsförmedlingen och försäkringskassan, riksdagspolitiker och forskare.

Inledningsvis fick man i mindre grupper under två pass ta del av och diskutera olika modeller som i dag används/förekommer för att mäta arbetsförmåga hos personer med funktionsnedsättning. Som försöksperson blev jag först intervjuad av en handläggare från arbetsförmedlingen, denna handläggare följde ett detaljerat frågeformulär till punkt och pricka. Under nästa försök blev jag under betydligt friare former intervjuad av en psykolog vid arbetsförmedlingen. Efter varje försök diskuterades i gruppen hur metoden upplevts. Det blev tidvis rätt heta diskussioner i grupperna, jag spelade ju en roll men hade ändå svårt att hålla känslorna borta.

I den efterföljande panelen fick vi försökspersoner jämföra de metoder vi utsatts för och jag beskrev min aversion mot att bedömas efter formulär och mallar där istället för att ses som den person man är reduceras till att vara enbart sin funktionsnedsättning. Mina medförsökspersoner tyckte dock det var så fantastisk med modeller som gör det lätt att dra slutsatser. Jag vidhöll att dessa tankegångar är så främmande för vad vi står för och hur vi vill att det skall fungera.

Därpå följde presentation av det nya regeringsuppdrag Försäkringskassan fått att ta fram ett bedömningsinstrument för arbetsförmåga. Mycket förenklat beskrevs tankegångarna som att man först går igenom den arbetssökandes kroppsliga och mentala förmågor in i minsta detalj. Därefter tittar man på vilken diagnos vederbörande har (känns som en tillbakagång med decennier). Avslutningsvis när dessa två värden sammanställs ska man få fram vilka sysselsättningar/yrken som kan vara lämpliga för vederbörande. Ja – exakt så beskrevs det, talang/intresse/utbildning förekom inte.

Jag tänker på alla fantastiska människor med olika funktionsnedsättningar och varierade yrken/sysselsättningar/talanger jag känner. Ett så fyrkantigt instrument som nu presenterades kommer aldrig släppa igenom rullstolsanvändande bönder/läkare/skådespelare, så som verkligheten gör!

"Bortom fagert tal" talar sitt tydliga språk!

Vi har i vårt yttrande ställt oss positiva till Hans Ytterbergs förslag i promemorian Bortom fagert tal - om bristande tillgänglighet som diskriminering. Vi anser att bristande tillgänglighet och användbarhet för personer med funktionsnedsättning är en form av diskriminering, att Sverige, för att leva upp till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning måste genomföra lagförslaget om bristande tillgänglighet som diskriminering och vi delar också utredarens uppfattning att lagförslaget till största delen inte kommer innebära några nya kostnader, utan att det till största delen handlar om följden av tidigare undfallenhet.

Vi skriver:
Den väg Sverige är inne på är ohållbar, beslutsfattare på alla nivåer måste börja ta sitt ansvar! Regleringen av tillgänglighet och användbarhet hanteras på ett fruktansvärt sätt och med en ofattbar nonchalans som går stick i stäv med så väl lagar som politiskt satta mål. Detta har fått fortgå och fortgår vilket inte kan tolkas som annat än medveten utestängning.

Vår övertygelse är att man inte kan sätta pris på en mänsklig rättighet, att man inte kan begränsa medborgarrätten för en viss grupp med hänvisning till att det skulle kosta för mycket att inkludera alla i samhällsplaneringen eller samhällsgemenskapen.

Avslutningsvis konstaterar vi:
För varje dag som går utan att vi också i Sverige, som i flera andra länder, får detta diskrimineringsskydd, för varje dag som går utan att krafttag tas mot felaktig nybyggnation, mot allmänna kommunikationer som inte välkomnar alla resenärer, mot att bestämmelser om rätten att delta i samhällslivet försummas, fortsätter utestängningen. Det är därför nödvändigt med krafttag för att vända utvecklingen åt rätt håll.

Tillgänglighet och användbarhet är en fråga om rätten att vara medborgare och inget annat! Om man menar allvar med medborgarperspektivet finns ingen annan väg för Sveriges regering och riksdag att gå än att genomföra förslaget.
Promemorians rubrik, Bortom fagert tal, talar sitt tydliga språk!

Läs DHRs yttrande här

Dags att skriva nästa ledare

och ämnen saknas som vanligt inte. Senaste veckan har så väl assistansen som SJs diskriminering av resenärer som använder rullstol figurerat i debatten.

Medan jag skriver på, har lämning i morgon tisdag, lägger jag ut förra ledare här på bloggen.
Håll till godo!

[2010-11-01] LEDARE | På samma sätt som vi kämpar emot diskriminering utifrån funktionsnedsättning tar vi ställning emot diskriminering eller särbehandling av andra grupper. Själva vet vi hur det är att inte räknas med fullt ut, skriver Maria Johansson.

Jag är som alla andra men ändå inte. DHR finns för oss som är som alla andra, men ändå inte. Vi arbetar för vår rätt att vara annorlunda, behandlas som alla andra och ges samma förutsättningar utifrån våra egna möjligheter, oavsett rörelseförmåga.

Jag är övertygad om att det som är lika och håller oss människor samman är större än det som skiljer oss åt.
Dock, för att inte vissa – på grund av glömska, okunskap eller illvilja – ska hamna vid sidan av måste man ibland, framför allt i politiken, förtydliga att också vi som tillhör någon av diskrimineringsgrunderna (kön, etnicitet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder) ingår i dessa alla.

Självklart kan vi inte dela in oss människor i fack. Ingen är enbart sin sexuella läggning eller enbart sin etnicitet lika lite som jag är enbart min funktionsnedsättning.
DHRs arbete för rättigheter utifrån den mänskliga mångfalden har det senaste året bland annat tagit sig uttryck i att vi deltog i Pride-festivalen under parollen Samma fördomar – samma kamp. Vi har också följt och arbetat med frågan om diskriminering på grund av ålder och nu i december anordnas en nätverksträff för de distriktsrepresentanter som vill engagera sig i arbetet för att nå personer av annat etniskt ursprung.

Personer med funktionsnedsättning omgärdas, precis som exempelvis hbt-personer eller äldre, av samhällets normer och omgivningens fördomar. Måttstocken efter vilken samhället utformas påverkas av dessa fördomar och styr på så sätt allas våra möjligheter att leva våra liv så som vi själva vill.

I vår Idé- och målskrift finns fastslaget: ”DHR erkänner principen om alla människors lika värde oavsett nationalitet, religion, kön, ålder, sexuell tillhörighet eller funktionshinder. Inget samhälle, ingen grupp eller enskild person har rätt att förringa eller kränka människovärdet hos en individ eller grupp. Med vår samhällssyn kan ett samhälle aldrig delas upp i fullvärdiga och inte fullvärdiga medborgare, där vissa utsätts för diskriminering och utanförskap. Varje människa äger i sig ett omistligt värde som är knutet till hennes existens och inte till vad hon är eller gör.”

Nu är det viktigare än någonsin att vi står upp för alla människors lika värde. Att vi som förbund arbetar utifrån ett mångfaldsperspektiv och är tydligt i dessa frågor.
På samma sätt som vi kämpar emot diskriminering utifrån funktionsnedsättning tar vi ställning emot diskriminering eller särbehandling av andra grupper. Själva vet vi hur det är att inte räknas med fullt ut och att göras till föremål för särlösningar av olika slag. För mig är det självklart att vi ställer upp emot andra gruppers diskriminering, att vi solidariserar oss och att vi tar ställning.

Maria Johansson
förbundsordförande

Ibland tar livet över

Kära bloggläsare, ibland tar livet över. Ibland händer saker som gör att allt det vanliga, att rutiner och arbetssätt för en tag kullkastas och inte uppfylls, hur goda intentionerna än är.

Jag har alltså inte ägnat denna exakta månad som gått sedan jag senast bloggade med att fundera på departementsindelningen..., den har jag klar för mig och kommer återkomma till i blogginlägg inom kort.

Just nu ägnar jag mig främst åt yttrandet över Ytterbergs utredning, nästa fredag ska det vara inne. I övrigt upptas mina tankar bland annat av verksamhetsplanering och budget inför 2011.

Önskar alla en fin tisdag utan alltför mycket problem på grund av det förutspådda snökaoset!