I söndags åkte jag för första gången - i Sverige ska tilläggas - en spårvagnstur med en tillgänglig och användbar spårvagn!
Wow, vilken känsla!
Det gick bra att komma upp på perrongen, rampen för att överbrygga avståndet mellan perrong och vagn var automatisk och när den var på plats gav den en helt acceptabel lutning in i vagnen!

Jag hade fått tydliga instruktioner av Anna och Erik kvällen innan så jag visste hur jag skulle bete mig ; ).
Först skulle man trycka på en knapp för att tillkalla förarens uppmärksamhet, när han/hon därefter från sin förarplats aktiverat rampfunktionen skulle jag trycka på en annan knapp med texten Ramp in Ramp ut. Rampen började då mycket riktigt komma fram under spårvagnsgolvet och väl utdragen höjde den sig för att komma i nivå med golvet.
Yes!
Lutningen blev helt acceptabel. Jag bad en person som kom bakom om putthjälp, men det handlade nog mest om ovana. Samma sak när jag sedan skulle ned så bad jag en medresenär hålla emot. Personer som använder elstol skulle dock inte alls ha några problem med lutningen och säkert inte de flesta användare av manuell rullstol heller.
Jag är helt klart imponerad!
Dessutom, vilket inte kan förnekas, lite avis å Stockholms vägnar...
Vet att det inte har varit självklart, att det varit en lång kamp som krävt ihärdigt arbete och att man råkat ut för många bakslag på vägen. Har i dag varit i kontakt med vår ombudsman i Göteborg som uppskattar att arbetet för att få fram spårvagnar som är tillgängliga och användbara och som välkomnar och inkludrar istället för att utestänga uppskattningsvis engagerat ett 30-tal personer från olika funktionshinderorganisationer under närmare 15 års tid.
När jag hör det blir jag dels stolt och imponerad, men samtidigt förundrad över att det ska ta så lång tid och vara så svårt. Vi har haft lagen om handikappanpassad kollektivtrafik i drygt 30 år och riksdagen fastslog när nationella handlingsplanen antogs 2000 att alla kommunikationer skulle vara tillgängliga 2010...
Nåja, just nu tänker jag inte vara arg. Man nått så här långt i Göteborg, allt är inte klart ännu men man är på god väg och det fungerar! Jag vill gratulera Göteborg!
Nu hoppas jag att Stockholm inte vill vara sämre! Den spårvagnslinje som invigdes här i höstas är inte på något sätt jämförbar med det Göteborg lyckats med. Ramper som måste lyftas upp ur grusiga golv med handkraft och som ger en lutning som vid de flesta hållplatser är att betrakta som rent farlig är inte en tillgänglig och användbar lösning. Det man hittills åstadkommit i Stockholm är ingen hållbar lösning och definitivt inget realistiskt alternativ.
Recent Comments