Pascalidou: - En smocka, ingen fråga

I tisdags bjöd Lika Unika in till debatt i Almedalen, under rubriken:
"Kommunala rättigheter eller mänskliga rättigheter? Ingen vill ta notan!"
Är det kommunala självstyret starkare än lagen? FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning sätts ur spel på grund av revirtänk mellan staten, landstingen och kommunerna. Att få rätt habilitering och rehabilitering ger fler chans till arbete. Att snabbt och enkelt få hjälpmedel samt god tillgänglighet är avgörande.

Medverkade i panelen gjorde
Johan Calltorp, prof i sjukvårdsorganisation vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap
Mats Eriksson, ordf i sjukvårdsdelegationen, SKL (M)
Lennart Axelsson, ledamot i riksdagens Socialutskott (S)
Kerstin Jansson, DO
Jan-Peter Strömgren, Lika Unika och HRF

Moderator var Alexandra Pascalidou
 
Jan-Peter förklarade att sjukvårdsfrågorna är en bra utgångspunkt för att lyfta fram konventionen och som utgångspunkt i diskussionerna. - Vi måste flytta hälso- och sjukvårdsfrågorna till ett MR-perspektiv, men hälso- och sjukvård är bara en del av allt som måste fungera. Vi ar också lagstiftning som ska efterlevas och vi har luckor där det saknas lagstiftning. Bristande tillgänglighet som diskriminering måste dessutom bli verklighet.
Han anser det svårt att föra denna diskussion med socialdepartementet och skulle önska att samordningsansvaret för funktionshinderspolitiken låg hos statsrådsberedningen.

Lennart Axelsson (S) konstaterade att alla oavsett partifärg tycker att det är diskriminerande med otillgänglighet. Ändå har inget kommit ut från det som finns berett. Han tror att de flesta riksdagsledamöter, om ett konkret förslag läggs, är beredda att rösta igenom det. Avslutningsvis poängterade han att politik handlar om att prioritera.

Mats Eriksson, SKL, höll en lång utläggning om att det saknas kunskap och att det därför är så bra att få träffas på detta sätt som i dag och lära sig. 

Kerstin Jansson, DO, var tydlig med att utökat skydd krävs. Hon uppmanar till att anmäla hinder i tillgängligheten även om det ännu inte finns i lagstiftningen.

När publiken på slutet gavs utrymme att ställa frågor kunde jag äntligen få ur mig det som fått stå oemotsagt - att det skulle handla om okunskap. Jag sa att tiden då man kunde komma undan med den bortförklaringen sedan flera decennier passerats. Tar vi exempelvis tillgänglighet har vi haft lagstiftning i 45 år. Ändå byggs fortfarande fel och frågorna hanteras nonchalant. Tänk om exempelvis kravet på bärighet, ett annat så kallat tekniskt egenskapskrav precis som kravet på tillgänglighet och användbarhet, skulle hanteras på samma sätt. Om arkitekterna inte skulle ta med det, om inte byggherrarna skulle ta sitt ansvar, om kommunens tjänstemän och kommunpolitiker skulle agera eller inte agera på samma sätt som man gör när det gäller tillgänglighet - då skulle man inte få ha kvar sitt uppdrag, man skulle bli av med sitt arbete. Samhället skulle aldrig acceptera det. Så sluta prata om okunskap! Följ lagstiftningen istället!

- Det där var ingen fråga, det var en smocka! blev Alexandras reflektion ; )