Mänskliga rättigheter mitt i den offentliga verksamheten

De mänskliga rättigheterna ska förverkligas i Västra Götaland genom en särskild satsning som regionen är först i landet med. Regionen har en ny kommitté för rättighetsfrågor som bland annat ska stödja utvecklingen av ett systematiskt arbete för mänskliga rättigheter och lyfta fram fördelarna med ett rättighetsbaserat arbetssätt.

På torsdagen i Almedalen hade jag förmånen att medverka i ett panelsamtal med rubriken Mänskliga rättigheter - mitt i den offentliga verksamheten anordnat av Västra Götalandsregionen. Jag säger förmånen eftersom det naturligtvis alltid är ett tillfälle att ta till vara när DHR bjuds in att berätta om vår syn. Men det var också en förmån att få sitta tillsammans med dessa kloka personer i panelen.

Medverkade gjorde Bengt Westerberg (FP) och Lars Stjernkvist (S), före detta ledamöter i Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige, Kristina Grapenholm (FP) vice ordförande i den nya kommittén för rättighetsfrågor, Sören Kviberg (V) ledamot i regionstyrelsen Västra Götaland samt, förutom jag från det civila samhället, Percy Bratt styrelseordförande Civil Rights Defenders (f d Helsingforskommittén).

Det blev ett mycket bra samtal, under ledning av Lina Gidlund från Agera, Diskrimineringsbyråerna.

Vi pratade om mänskliga rättigheters ställning i den svenska politiken, vi pratade om hur man kan arbeta systematiskt när nu Västra Götaland påbörjar detta arbete. Vi pratade om fallgropar och möjligheter.

 





Smolket i bägaren var att jag inte kunde komma upp på scenen.

Rampen som scenen försetts med var alldeles för brant för att uppfylla ens Boverkets säkerhetskrav på 1:12 så jag satt nedanför/framför scenen.

 

 

 

 

Bengt Westerberg, lyfte fram det som delegationen också föreslagit, vikten av att mänskliga rättigheter och kopplingen till undertecknade konventioner blir tydligare i den svenska lagstiftningen på alla politikområden. Ett förslag som jag verkligen ställer mig bakom och tror är nödvändigt om vi ska komma vidare i efterlevnaden av svensk lagstiftning och i synen på mänskliga rättigheter mitt i verksamheten - oavsett vem det är som bedriver den.

Bengt Westerberg påminde om att den här satsningen, med bildandet av en kommitté för rättighetsfrågor i Västra Götalandsregionen, är unik i Sverige.

Sören Kviberg sade att med den nya kommittén ges rättighetsfrågorna en större plats i Västra Götaland och att detta möjliggör en förbättrad uppföljning av olika rättsfall.

Lars Stjernkvist påtalade att bildandet av en kommitté för rättighetsfrågor inte får innebära att övrig verksamhet inom organisationen frånsäger sig sitt ansvar för rättighetsperspektivet. Oerhört viktig, jag instämmer!

Jag fick frågan om hur jag ser på detta samlade grepp som Västra Götalandsregionen nu tar, om jag är rädd att funktionshinderfrågorna ska komma vid sidan av. Mitt svar är att jag tror att det snarare är tvärtom. Vi var från DHRs sida positiva till sammanslagningen av ombudsmännen till en Diskrimineringsombudsman och det har vi hittills fått bekräftat var en bra väg att gå. Jag tror på ett samlat grepp när det gäller diskrimineringsgrunderna och rättighetsperspektivet, det tror jag gagnar  hela frågan och tydliggör att allt handlar om samma sak - alla människors lika värde och som en del av den mänskliga mångfalden samt konventionerna som förtydliganden av vad som behöver göras för att alla skall kunna tillgodogöra sig de mänskliga rättigheterna - rättigheter som ju är samma för alla.

Vi var flera som var inne på att mänskliga rättigheter kan upplevas som ett diffust begrepp. Percy Bratt påtalade vikten av att ha en grundlig idédebatt kring vilka föreställningar som ligger bakom tillämpningen av begreppet Mänskliga rättigheter. Jag lyfte här vikten av att vi som arbetar med frågorna är rädda om orden! Det har nästan gått inflation i begreppet diskriminering, var och var annan säger sig vara diskriminerad i olika sammanhang - men det är viktigt att vi inte "missbrukar" begrepp av detta slag, för vi vill ju inte att de ska förlora sitt värde.

Kristina Grapenholm betonade vikten av kunskap och en konstruktiv dialog för att det arbete som nu påbörjas ska bli framgångsrikt. Jag tror det stämmer. Vi behöver lära oss om konventionerna och - vilket Bengt Westerberg vid flera tillfällen påtalade - att det handlar om internationella överenskommelser som ska respekteras!

Vid flera tillfällen kom det upp att det politiken i dag arbetar med faktiskt är mänskliga rättigheter, även om man inte använder det sättet att uttrycka sig eller ser det som rättigheter. Jag lyfte här några exempel från de frågor DHR driver för att betona vikten av att man politiskt faktiskt kopplar frågorna till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. När det gäller planering och byggande ser vi hur det allt för ofta struntas i kravet på tillgänglighet och användbarhet, trots att det är så oerhört grundläggande för hur människor ska kunna tillgodogöra sig sina rättigheter. Tittar vi på arbete står det i konventionen om rätten till arbete på lika villkor, trots detta envisas man från politiskt håll med att framhålla subventionering som första lösning för att anställa personer med funktionsnedsättning. Jag lyfte också det faktum att vi kan skönja positiv tendens när det gäller synen på generella lösningar och på rättighetsperspektivet, men att detta "äts upp" av de försämringar och indragningar vi ser vad gäller individuellt stöd. Båda delarna behövs och kompletterar varandra.

På frågan om vad som är viktigast att börja med föreslog jag en genomgång av befintlig lagstiftning som styr regionens arbete och uppgifter och att man i samband med det gör en koppling till konventionerna för att tydliggöra att det handlar om just mänskliga rättigheter.

Moderatorn Lina Gidlund, verksamhetsansvarig på Diskrimineringsbyrån Uppsala, avrundade den välbesökta debatten med att betona vikten av att både arbeta för allas rättigheter genom att säkerställa generella system, men att också ta hänsyn till individuella behov. för förverkligandet av mänskliga rättigheter