Prenumerera via RSSHar under morgonen varit på seminarium anordnat av Socialstyrelsen, om livsuppehållande behandling. Medverkade gjorde bland andra Anders Printz, SoS och ansvarig för enheten som nu tagit fram föreskrifter och en handbok (ett arbete DHR deltagit i) i frågan samt Martin Engqvist, journalist som för tio år sedan bröt nacken i en bilolycka och sedan dess är förlamad från axlarna och nedåt.
Överläkare Luthman från Stockholms sjukhem delade med sig av olika fall och berättade om patienter hon vårdat i livets slutskede, det var starka berättelser.
Claes Hultling från Spinalis satt i publiken och han sa att han saknar en andlig aspekt (behöver ej vara kopplad till religion sa han) i debatten. Han delade läkare Luthmans uppfattning om läkarens kall. Luthman höll med och instämde i ett allt större intresse för existensiella frågor.
Den sammanblandning vi från DHR ständigt stöter på kring begreppen aktiv respektive passiv dödshjälp märktes i publiken men reddes ut av panelen.
Angående de nya föreskrifterna som fastställdes i mitten av juni och träder i kraft 15 augusti tyckte Martin det är bra att det tydliggörs att avbruten behandling inte är dödshjälp samt såg det som oerhört viktigt med att det är tydligt att aktiv dödshjälp inte är tillåten i Sverige. Martin tog dessutom upp den förvirring som råder i debatten och de bilder människor ser framför sig. "Man ser sin gamla mamma bli liggande i sin avföring i veckor. Men det måste väl finnas bättre lösningar på det än avlivning."
Därefter kom Martin med seminariets viktigaste budskap: "Om någon frågat mig för fjorton år sedan vad jag tyckt om att inte kunna gå på muggen själv, inte kunna äta själv och så vidare hade jag inte velat vara med. Men nu sitter jag här och vill definitivt vara med."
Ja - det handlar om vilken bild som finns i samhället och i medierna av "vilka liv som är värda att leva!!!
Anders refererade avslutningsvis till de kommentarer som dök upp i debatten i samband med det så kallade Kim-fallet, där många gav uttryck för att "liv som grönsak inte är ett liv värt att leva" och är tydlig med att den vanföreställningen aldrig ska ligga till grund för beslut och ställningstaganden i denna viktiga fråga.
Tidigare blogginlägg om dödshjälp:
Livshjälp
Smärta och glädje två sidor av samma mynt
Tack Claes och Martin!
Hur kan man vetat innan man provat?
Läs vad Jonas Franksson skriver om att gradera människoliv
De liv kändistyckarna avfärdar levs av mina vänner
"Den holländska erfarenheten borde stämma till eftertanke"
Har vi nått det sluttande planet?
Inför döden var vi alla lika
Comments