DHR-bloggen

Så många enkelt avhjälpta hinder! Biblioteksgatan del 2

En av de två butiker jag i min genomgång av tillgänglighet utifrån nivåskillnad eller ej längs Biblioteksgatan (antagligen alltdeles för generöst) klassat som tillgänglig är J Lindeberg. De tidigare trappstegen vid entrén har undanröjts med hjälp av en zickzack-ramp inne i butiken. En god tanke som dock inte fungerar fullt ut i praktiken då det blir väl liten vändradie. Det hela försämras och tillgängligheten försvinner helt av att man använder ytorna för att placera skyltning...

Den andra tillgängliga butiken längs gatan är modebutiken Replay.

Modebutiker med nivåskillnad som jag bedömer är att klassa som enkelt avhjälpt hinder är: Filippa K, Sand, COS, Jackpot, LaChemise, Karen Millen, Mathilde, Tommy Hilfiger, Diesel, Peak Performance, Tom Joule och Marc O'Polo.

COS har ett lågt steg på ca 8 cm, man verkar ha försökt med en aluminiumkant, men det funkar inte så som man gjort, lutningen blir alldeles för brant. Det finns dock utrymme både utanför och innanför för att kunna göra en bra tillgänglig och användbar lösning.

 

 

Mathilde har ett halvt trappsteg och en sluttande trottoar, borde vara rätt enkelt att åtgärda.

 

 

 

 

 

Hos Tommy Hilfiger tror jag man försökt men det har blivit så fel, med en kant och en alldeles för brant ramp innanför.
Istället för att hålla fast vid att dörrarna skulle kunna gå inåt borde man ha ändrat så de går utåt. Man hade då kunnat göra den "urgröpning" man gjort innanför betydligt längre och i och med det fått en lutning som är användbar. Nivåskillnaden mot gatan borde kunnat ordnas med att slipa ner stensockeln alternativt lägga om stenplattorna.

 Det är inte utan att jag blir frustrerad över att åtgärder på vissa ställen verkar ha gjorts utan att man uppnår fullgod tillgänglighet och användbarhet och utan att hindren undanröjts utan fortfarande kvarstår!

Ytterligare ett sådant exempel är Marc O'Polos butik med en 6 cm hög nivåskillnad från gatan, därefter en avsats som sluttar och sedan ytterligare en 3 cm hög kant.
Vet inte om detta är något som gjorts i efterhand med avsikt att uppnå tillgänglighet, men tyvärr har det inte lyckats och en butiken är för många precis lika otillgänglig som den som har ett högt trappsteg. Även denna nivåskillnad omfattas defintivt av bestämmelserna om enkelt avhjälpta hinder.

 

 

 

 

Biblioteksgatan i Stockholm borde se annorlunda ut 2011

Norrmalms torg och Stureplan förbinds av Biblioteksgatan. Här finns hela 17 modebutiker, åtta butiker som säljer smycken och/eller ur, en restaurang, ett café och en biograf. Skor, väskor och smink kan man också handla längs detta shoppingstråk.

I fredags hade vi fantastiskt fint väder på eftermiddagen och efter en arbetslunch inne i city passade jag på att ta en promenad längs Biblioteksgatan för att notera och fotografera. Här följer nu min sammanställning av resultatet, som en så kallad Öppna Sverige!-jämförelse, där vi ställer tillgängliga ställen i relation till utbudet totalt:

Modebutiker                              2 av 17 är tillgängliga    
Smycken- och ur                       0 av 8 är tillgängliga
Skoaffärer                                   0 av 2 är tillgängliga  
Sminkbutik                                  0 av 1 är tillgänglig
Väskbutik                                    0 av 1 är tillgänglig
Restaurang                                0 av 1 är tillgänglig
Konditori                                     0 av 1 är tillgänglig
Biograf                                        0 av 1 är tillgänglig

Lokaler under ombyggnad     0 av 3 är tillgängliga

Det är alltså endast två (!) av totalt 35 lokaler dit allmänheten har tillträde som är tillgängliga enligt vår vida Öppna Sverige!-definition att endast titta på nivåskillnad. Självklart krävs även annat, så som dörröppnare- /dörrautomatik, dörrbredd och kontrastmarkeringar för att en entré ska vara tillgänglig och användbar.

En av de mer fashonabla shoppinggatorna i Sveriges huvudstad, den huvudstad som skulle varit världens mest tillgängliga förra året, får alltså så lågt resultat som 5,7 procent i en Öppna Sverige!-jämförelse.

Siffran är extrem och jag vågar gissa att detta är ett bottenrekord om vi tittar över Sverige i stort.

Om vi gör så här istället och tittar på samma ställen utifrån gällande bygglagstiftning! Jag tänker på de retroaktiva kraven om att enkelt avhjälpta hinder, exempelvis nivåskillnader, ska undanröjas i befintlig byggnation. Jag tänker dessutom på att när man gör större ombyggnation som faller under bestämmelserna om "ändring", då ska nybyggnadskrav gälla - alltså inga nivåskillnader längre.

I en sådan genomgång blir min slutsats att 22 av de 32 otillgängliga lokalerna har nivåskillnader som är att bedöma som enkelt avhjälpta hinder som därmed ska undanröjas omedelbart. Tillägget i PBL kom 2001 och föreskrifterna som förtydligade kom i oktober 2003. Ingen ursäkt längre alltså!

De tre lokalerna som är under ombyggnad samt den Efva Attling-butik som just iordningsställs omfattas, enligt min kunskap, av bestämmelserna om nybyggnadskrav vid ändring.

Därefter återstår då fyra lokaler där det blir lite mer komplicerat, men - jag är alldeles övertygad om att om man tittar bakåt i tiden har säkert även dessa lokaler genomgått ombyggnation som faller under in under nybyggnadskrav vid ändring.

Så - det är bara att fortsätta jobba! Jag går nu in till Stockholms stad med anmälningar om enkelt avhjälpta hinder för 22 butiker, uppmärksammar stadsbyggnadskontoret på fyra pågående ombyggnationer de måste titta på samt fortsätter arbeta för en diskrimineringslagstiftning för ett politiskt ställningstagande för att alla skall kunna delta i samhällslivet och att bestämmelser om tillgänglighet skall efterlevas!

Det borde dock vara andra som gjorde jobbet!

Fastighetsägarna har ansvar för sina lokaler och för att följa gällande lagstiftning och kommunen har tillsynsansvar. Båda dessa har under senare år varit mottagare för omfattande utbildnings- och informationskampanjer från Boverket, SKL och Handisam samt propåer från funktionshindersrörelsen.

Dock - jag har inte hört någon från politiskt håll gå ut och säga att nu tar vi tag i det här, nu ska vi öppna Sverige och göra det tillgängligt. Nu ska vi se till att följa lagstiftningen. Varken Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt som statsministrar. Varken Mona Sahlin, Andreas Carlgren eller Stefan Attefall som samhällsbyggnads-, miljö- respektive civil- och bostadsministrar.

 

Diskriminering bli inte mindre diskriminerande för att den kostar att undanröja!

Detta självklara, men ständigt ifrågasatta, tog jag upp i den debatt, om bristande tillgänglighet som diskriminering, som jag medverkade i med integrationsminister Erik Ullenhag och Meta Troell från Svensk Handel i morse i P1 Morgon.

Vi är resurser!

I dag skriver Maria Larsson på DN debatt om hur det offentliga Sverige måste ta sitt ansvar när det gäller att anställa personer med funktionsnedsättning. Jag håller helt med henne!

Debattartikeln bygger på den kartläggning Handisam i dag presenterar, om hur myndigheter anställer personer med funktionsnedsättning - mycket bra med underlag av detta slag!

Upptäcker just att jag inte här på bloggen lagt ut någon länk till den debattartikel om arbetsförmåga som jag skrev i LO-tidningen i maj, här kommer den: Nedsatt rörelseförmåga leder inte alltid till nedsatt arbetsfömåga

Öppenheten gäller inte Pride Kungsan - vår bojkott kvarstår

I torsdags eftermiddag bestämde vi oss för att bojkotta Pride Kungsan på grund av dålig tillgänglighet och användbarhet.Så här skrev vi i vårt pressmeddelande i går morse:

DHR och Unga Rörelsehindrade bojkottar Pride Kungsan

[2011-08-05] Arbetsgruppen för vår Pride-medverkan har gemensamt och enhälligt beslutat att bojkotta Pride Kungsan. Detta gör vi på grund av dålig tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelseförmåga.

Redan i höstas erbjöd vi vår hjälp och gick tillsammans med tillgänglighetsansvarig för arrangemanget igenom våra erfarenheter från tidigare Pride-festivaler samt redogjorde för våra farhågor inför att förlägga Pride Park i Kungsträdgården. Tyvärr har man struntat i våra synpunkter.

Ingången är uppbyggd med ett plankgolv utan att avfasning gjorts, majoriteten av utställarnas tält är uppbyggda med ett 11 cm högt golv och det är endast ett fåtal, som har någon typ av ramplösning. De så kallade "kabelgömmorna" tvärs över gångbanorna är för oss som använder rullstol eller rollator i princip omöjliga att forcera. Dessa används trots att vi redan i oktober påtalade att de inte uppfyller kraven på användbarhet. Alla bord för den som vill ta något att äta eller dricka vid sitt besök i parken är dessutom placerade nere i den otillgängliga "sänkan".

Detta är oacceptabelt och vi väljer därför att bojkotta Pride Kungsan. Vi hade naturligtvis förväntat oss något helt annat. Temat för årets Pride är dessutom Öppenhet, vilket gör denna utestängning ännu mer genant för arrangörerna.

DHR - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder         
Maria Johansson                                           
förbundsordförande                                           
070-508 80 29                                         

Förbundet Unga Rörelsehindrade
Daniel Pollak
språkrör
070 - 980 49 87

Bloggar om nyheten:
Fredriik Granath på SHT Det som verkade så lovande
Tobias Holmberg på Historien om mig Pride, vi är fler!

Under eftermiddagen och kvällen i går blev jag uppringd två gånger av Pär Wiktorsson, ordförande för Stockholm Pride. Han bad om ursäkt, tyckte det här var jättetråkigt, delade min syn på behovet, vikten och det självklara med samarbeta mellan diskrimineringsgrunderna. Man tittade på vad man kunde göra för att åtgärda felen. När Pär sedan ringde tillbaka visade det sig att man endast åtgärdat en enda sak, nämligen att lyfta upp bord så möjlighet finns att slå sig ned även ovanför den otillgängliga sänkan tre nivåer ned.

Stockholm Pride gick i går kväll ut med följande information Ang den fysiska tillgängligheten på Stockholm Pride Naturligtvis är det bra att man lyft upp bord. När det gäller den övriga informationen anser jag:

- att entré B och C är plana är ingen anledning till att inte också entré A ska vara det! Om man anser att vissa kan ta den omvägen och gå runt för att komma in, så kan självklart alla göra det och då behövs inte entré A! Dessutom, den nivåskillnaden är så liten att den hade varit väldigt enkel att åtgärda, där hade det nästan kunnat räcka med en kil av något slag - eller, varför bygga upp överhuvud taget?

- bra att man inser att till de upphöjda utställningsplatser man hyr ut räcker det definitivt inte med en trekantslist, här behövs en ramp. Hyr man ut platser på detta sätt måste man som arrangör se till att tillhandahålla en komplett tillgänglig miljö, att lägga ansvaret på respektive uställare blir konstigt då en ramplösning borde ingå i konceptet, om inte måste det själklart följas upp.

- vad gäller kabelgömmorna är detta tyvärr en gammal och kritiserad lösning i Kungsträdgården. Därför är det så viktigt att arrangörer och beställare säger nej till sådana lösningar som utestänger och försvårar, för att sätta press på staden och på Kungsträdgården. Det var just våra farhågor kring kabelgömmorna som gjorde att vi såg till att vara ute i god tid när vi i oktober kontaktade och träffade Stockholm Pride och tog upp dessa befarade hinder specifikt.

Det man gjort är inte tillräckligt för att vi ska dra tillbaka vår bojkott! Den kvarstår alltså. 

"Det är i oss själva lågan måste brinna!"

Nästan två veckor har passerat sedan de ofattbara terrordåden i Oslo och på Utøya. Vi har sett bilderna, läst de skrämmande ögonvittnesskildringarna och hört analyserna. Själv har jag, som många andra, följt rapporteringen på twitter och facebook och suttit klistrad vid nyhetssändningarna. Jag är tagen. Jag är skrämd. Jag är dessutom imponerad av och känner stor beundran och ödmjukhet inför Jens Stoltenberg och det norska folket.


I fredags deltog jag i ljusceremonin på Sergels torg.

Det var en fin och stark upplevelse. Talade gjorde bland andra Ingvar Carlsson, Beatrice Ask, Mona Sahlin och Jonas Gardell. Det var starka tal. På SVT Play finns hela manifestationen.

Jonas Gardells avslutande ord sammanfattar för mig hur jag verkligen från djupet av mitt hjärta önskar att vi tillsammans tar oss an framtiden: "gå med i ett demokratiskt parti, besök en moské, gå med i en prideparad, engagera dig i Amnesty, göm en flykting, ta debatten mot främlingsfientlighet och idka nolltolerans mot hatet!" Han avslutade med "tänd gärna ett ljus i dag men det är i oss själva som lågan måste brinna".

Jag tror precis som flera gav uttryck för att det är det gradvisa smygande accepterandet av hat och uppdelning av människor som är det farliga. Vi måste förstå att hat mot några är hat mot oss alla. Därför är det så viktigt att ta ställning för alla människors lika värde, att stå upp för mångfald på riktigt. För mig är det en självklarhet att jag, som ägnar min tid och mitt engagemang åt att vi med funktionsnedsättning skall räknas med och ha samma rättigheter och möjligheter som andra, tar ställning för också andras lika värde - det vill säga ALLAS lika värde. Jag kan ju inte kräva något för egen del som jag inte själv är beredd att ställa upp på för någon annan. Just nu pågår Stockholm Pride, DHR medverkar och deltar för andra året, tillsammans med vårt ungdomsförbund Unga Rörelsehindrade. Vi har ett nätverk för personer med annan etnisk bakgrund än svensk och är engagerade i föreningen FQ, Forum kvinnor och funktionshinder. Det finns naturligtvis mycket mer jag som enskild kan göra, mer vi som förbund kan göra, det finns mer vi alla kan göra.

Jag vill till Jonas Gardells uppräkning av olika sätt att ta ställning lägga till "gå en marsch för tillgänglighet, ställ upp i kampen för assistansen och säg nej till otillgänglighet!".

Tillsammans kan vi förändra samhället, tillsammans är vi starka, det är mer som förenar än skiljer oss människor. Låt oss ta vara på det och göra det bästa vi kan av framtiden. Det är vi, du och jag - här och nu, som bestämmer vilket samhälle vi vill ha!