DHR-bloggen

Fredrik Reinfeldt, det handlar inte om känslor!

Inget har hänt sedan remisstiden för "Bortom fagert tal", utredningen som visar hur bristande tillgänglighet skulle kunna ses som diskriminering av personer med funktionsnedsättning, gick ut för ett år sedan.

I SvD i dag svarar statsminister Fredrik Reinfeldts:  
- Att öka tillgängligheten för en stor grupp av funktionshindrade är lätt att känslomässigt hålla med om men det är förknippat med stora resursbehov. Problemet är att man alltid måste ha kontroll över vad man egentligen lovar. Om man säger sig vilja göra en samhällsförändring ska det definieras vad vi behöver för resurser att åstadkomma det, säger Fredrik Reinfeldt.

Men Fredrik Reinfeldt, det här handlar inte om känslor - det handlar om rättigheter! Inget annat. Sverige har ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, en av de inledande principerna är just tillgänglighet.

Det handlar inte om några nya rättigheter eller några andra, speciella rättigheter än andra medborgare har. Det handlar om vad som krävs för att personer med funktionsnedsättning ska kunna tillgodogöra sig sina mänskliga rättigheter som vi precis som alla andra har.

Sverige har vid upprepade tillfällen fått kritik av FN för att ha ratificerat konventionen utan att ha ett diskrimineringsskydd mot den utestängande och exkluderande otillgängligheten som vårt samhälle är så fullt av. En otillgänglighet som i de flesta fall inte borde funnits där eftersom vi har lagstiftning som reglerar. Lagstiftning som dock inte efterlevs. Därför konstaterade också utredaren Hans Ytterberg att det inte kommer handla om några nya kostnader att utvidga diskrimineringsskyddet.

Nu får det vara nog!

Kom inte och prata om känslor!

Vi vill inte ha din medömkan bäste Reinfeldt, vi vill ha våra rättigheter, vi vill slippa diskrimineras!

Maria Larsson måste tala allvar med Stefan Attefall

"Olika krav på tekniska egenskaper såsom tillgänglighet och energi i samband med nyproduktion av bostäder är ett hinder för ett standardiserat och industriellt bostadsbyggande."

Detta står att läsa i budgetpropen, kapitel 18 "Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande"

Det är mycket allvarligt.

Det står i motsatsförhållande till de funktionshinderpolitiska målen om att tillgängligheten ska öka.

Det är i strid mot konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Det är inte förenligt med föresatserna om hållbar utveckling.

Det innebär ett rejält steg bakåt och är ett bevis, i svart på vitt, på den tillbakagång vi upplevt.

Detta är för mig ett tydligt tecken på att de funktionshinderpolitiska målen inte genomsyrar regeringens arbete och att ratificeringen av konventionen inte tas på allvar.

Maria Larssons statssekreterare Ragnwi Marcelind hade när jag berättade detta i måndags vid MR-dagarna, inte hört talas om planerna av Attefall, minister vid samma departement. Nu förväntar jag mig att Larsson pratar allvar med Attefall!

HIs nya lokaler - hur är det möjligt?

I tisdags var det invigningsfest hos Hjälpmedelsinstitutet som flyttat till nya lokaler i Sundbyberg.

Frågan jag ställer mig sedan dess är: hur kan HI som "arbetar för full delaktighet och jämlikhet genom att medverka till bra och säkra hjälpmedel, en effektiv hjälpmedelsverksamhet och ett tillgängligt samhälle" välja att flytta till en lokal där man inte välkomnar alla genom samma entré?

Det är för mig ofattbart!

Även om den trapplift som finns i entrén varit användbar kan jag inte tycka det är ok. En trapplift är alltid en nödlösning, ett andrahandsval, en efterkonstruktion. Nu var den inte i bruk då den monterats på ett sätt som gör den oanvändbar, i ett hörn. Men även om den hade fungerat och om vi som använde rullstol däremed inte välkomnats en annan ingång, hade det inte varit ok enligt mitt sätt att se det.

Trappliftar är jättebra lösningar i befintliga miljöer, när ingen annan möjlighet finns. Det går dock inte att komma ifrån att de är en andrahandslösning och av vissa, så som exempelvis HI, förväntar jag mig en fullt ut likvärdig entré för alla. Att använda en trapplift tar åtskilliga gånger längre tid än att ta de i detta fall tre trappsteg det handlade om. Ett annat problem med trapphissar är de ofta går sönder, samt den eviga frågan om de ska vara låsta eller öppna.

Hos HI - som ska stå för det främsta, för expertisen, för innovationer när det gäller hjälpmedel och tillgänglighet, väntar jag mig en i det närmaste perfekt tillgänglighet och användbarhet. Jag väntar mig insikt, kunskap och att man ligger i framkant, är ett föredöme, något för andra att sträva efter. Att då, när man flyttar, välja denna lokal och lösning, är inte i samklang med de förväntningarna och det HI säger sig vilja vara.

Det blev en eftermiddag som kom att präglas av något annat än den nystart direktören Jan Grönlund i sitt invigningstal ville lyfta fram, av något annat än den plats Maria Larsson berättade att HI har i hennes hjärta innan hon klippte bandet.