I eftermiddag är det dags för bokcirkel, vi är sex tjejer som ses ungefär var sjätte söndageftermiddag för att äta och dricka gott och prata om den bok vi alla läst sedan sist vi sågs. Alla läser samma bok och det är den vi skall ses hos vid nästa tillfälle som föreslår bok. Ett enda kriterium finns, att den skall ha kommit ut i pocket.
Denna gång har vi läst "Bilden av Phoebe" av Kim Edwards.
Ur baksidestexten:
En snöig vinternatt 1964 tvingas doktor David Henry att förlösa sin egen hustru Norah, som föder tvillingar. Det första barnet, Paul, är en frisk pojke, men flickan Phoebe föds med Downs syndrom. David fattar ett beslut som kommer att förfölja familjen för alltid. För att skona Norah från ett liv i sorg över ett handikappat barn säger han att flickan var dödfödd. David ber sköterskan Caroline att lämna bort barnet, men hon bestämmer sig för att ge sig i väg och uppfostra flickan som sin egen dotter.
Ur ett handikappolitiskt perspektiv reflekterar jag naturligtvis över valet fadern gör men framför allt över Carolines kamp, tillsammans med andra föräldrar, för att deras funktionshindrade barn skall få gå i den vanliga skolan i 60-/70-talets USA.
Boken har främst ett allmänmänskligt perspektiv och det som berör mig är berättelsen om de plötsliga vägskäl som dyker upp i livet och hur de val vi gör kan få oåterkalleliga konsekvenser.
Jag tycker den är berättartekniskt och språkligt väldigt ojämn. Ibland kändes det som en gymnasieuppsats eller en "kioskroman" och jag fick tvinga mig att läsa vidare, men långa delar och framför allt mot slutet sögs jag in i berättelsen och miljöerna och personernas utveckling genom livet.
Mitt betyg: 3,5
Recent Comments