DHR-bloggen

VP 2009, åsiktstorg och smyglansering i ösregn

Eter tre dygn fyllda av förberedande möten med förbundsstyrelsen, med presidiet, med representantskapets förhandlingar där vi hunnit med allt från DHRs arbete med tillgänglighet, till samråd kring verksamhetsplanering och budget inför 2009, presenterat det pågående förnyelsearbetet, för första gången genomfört åsiktstorg, smyglanserat kampanjen Öppna Sverige! i ösregn, tagit del av SOKs pågående arbete, fått DHRs nya hemsidor som kommer erbjudas avdelningar och distrikt presenterade, lyssnat till Annika Åkerberg från HSO som berättat om nya konventionen, behandlat ett antal enkla frågor som i förväg inkommit till förbundsstyrelse, med samtal och enskilda möten med enskilda representanter eller funktionärer, med umgänge kring kaffebord och måltider, med skratt, med oro över den ekonmiska verkligheten, med glädje över den stora ökningen av antalet nya medlemmar (vilket vi hoppas snart skall överskrida de som inte förnyar) är jag nu hemma igen.

Lite trött men full av arbetslust och tillförsikt inför DHRs framtid. Vi är på gång!
Tack till er alla som var med på Sommarsol 2008!

Presidentvalet ur ett funktionshinderperspektiv

Funktionshinderperspektivet på det amerikanska presidentvalet lyser med sin frånvaro i den svenska mediebevakningen.

Men - nu kan man via Lars Lindbergs nystartade blogg följa hans stundande USA-vistelse och den studieresa han kommer genomföra med anledning av valet: http://usaval2008.wordpress.com/

Läser med stort intresse bland annat det senaste inlägget som handlar om amerikanska politiker med funktionshinder.

Mammas drömrulltårta

Denna lördageftermiddag har jag precis, efter en härlig långpromenad tillsammans med mina föräldrar som jag besöker över helgen, avnjutit mammas underbara drömrulltårta till kaffet. Eftersom jag aldrig smakat någon som kan mäta sig med den min mamma bakar delar jag med mig av receptet här.
Botten är den traditionella enligt recept från Vår kokbok, men krämen är annorlunda och det är den som gör skillnaden!

Mammas drömrulltårta

Chokladbotten
3 ägg
1,5 dl socker
5 msk potatismjöl
1 msk vetemjöl
2 msk kakao
1 tsk bakpulver

Sätt ungen på 250 grader. Täck en plåt eller långpanna (30 x 40 cm) med ett smörpapper. Vispa ägg och socker pösigt. Sikta kakaon tillsammans med vetemjöl, potatismjöl och bakpulver. Rör försiktigt ner mjölblandningen och bred ut smeten på pappret .

Grädda kakan i mitten av ugnen i ca 5 minuter. Strö lite socker över den färdiga kakan och låt den kallna något. Stjälp sedan upp den på ett smörpapper. Dra av pappret som kakan gräddats på. Om det inte lossnar, pensla ovanpå pappret med kallt vatten.

Låt kakan kallna övertäckt med ett fuktat smörpapper. Bred krämen på den kalla kakan och rulla ihop den.

Kräm till fyllning
3/4 dl mjölk
3/4 msk vetemjöl
1 tsk potatismjöl
3/4 msk socker
1/2 litet ägg
1/4 msk vaniljsocker
75 g smör

Allt utom vaniljsocker och smör rörs och sjuds i kastrull tills det tjocknar, då tillsätts vaniljsockret. När blandningen svalnat tillsätts smöret (som först rörts mjukt) en tesked i taget. Det svåra med detta är att få krämen slät, men det är värt besväret. Den blir betydligt godare och lättare än traditionell smörkräm.

Dementi - det är inte jag!

Jag har fått frågan om det är jag som är den Maria Johansson som torsdagen den 23 oktober spelar och sjunger melodier man minns "gamla örhängen" hos DHR Malmöavdelningen. Nej - det är inte jag! Jag befinner mig dessutom just då på vårt representantskap på Sommarsol : )

Härliga höst!

I morse när jag åkte till jobbet (ja jag kallar det så fast jag inte har någon anställning längre) visade sig Stockholm från en av sina absolut bästa sidor. Solen sken och glittrade över hustaken och i vattnet mellan min "hemholme" Kungsholmen och min "jobbholme" Liljeholmen där DHRs förbundskansli ligger. Det gröna finns fortfarande kvar till stor del, nu dock alltmer uppblandat med vackra höstlöv i rött, orange och gult.

Inser att jag nu måste ge med mig och erkänna att det är höst. Jag hävdar annars envist att även september och en bit in i oktober är sommar!
Ja - jag vet, i år kom hösten redan i augusti kändes det som...
Ja - jag vet, delar man in året i fyra lika stora delar är det logiskt att det är sommar juni, juli augusti och sedan höst september, oktober, november. Men, med tjurskallig envishet håller jag den annalkande kalla delen av året i från mig. Har precis börjat använda "täckjacksväst" när jag är utomhus, i alla fall ibland... Ytterplagg i form av jacka väntar jag med in i det sista, kanske till november.
                        
Egentligen skulle jag, men min logik som ni hör är helt befängd i detta fall. kunna hävda att det är Vår nu (eller i alla fall Jul...), köpte nämligen säsongens första tulpaner i onsdags - underbart knöliga, vackra vita med tunna röda ådringar - och tulpaner brukar vanligtvis dyka upp först till jul.

Ja - som Albert på SHT sa när jag nyss bad honom föreviga min vackra blomma så jag kan dela med mig av den till er - jag lever i total förnekelse i detta fall... Trevlig hösthelg!

Ibland gör jag konstiga saker

Efter en härlig förmiddag med smoothie-frukost och promenad i det vackra höstvädret tillsammans med min älskling är jag nu på plats vid datorn på förbundskansliet för att förbereda inför veckan som kommer. När vi var ute och gick vid vattnet bakom området där vi bor gjorde jag det igen - uppförde mig på ett sätt som säkert kan verka konstigt i andras ögon... Jag rullade i cykelfilen istället för i gångfilen på den kombinerade gång/cykelbanan som löper längs med strandkanten. Flera av er förstår kanske, av egen erfarenhet, varför, men för de som inte vet ska jag förklara. Det är väldigt vanligt att denna typ av gångvägar lutar utåt mot vattenkanten, så också här. Allra mest lutar den del som är närmast stranden och det är den del som gångtrafikanter skall hålla till på. Ja - visst, jag räknas som gångtrafikant och får inte och ska inte använda cykelfilen - men lutningen gör det nästan omöjlig att ta mig fram i ett någorlunda snabbt tempo. En av anledningarna med promenaden, förutom att få sol på oss och beundra höstfärgerna, var också att få lite motion. Därför rullade jag på på den planare halvan och kunde på detta sätt ta mig fram i snabbare tempo och utan den sneda belastning det innebär att - för att komma framåt istället för ned i vattnet i sidolutning - behöva lägga dubbelt om inte tredubbelt så mycket kraft på ena armen.

Det finns många andra liknande situationer i min vardag då jag fullt medvetet uppför mig på fel sätt. Till exempel när en så kallad handikapparkeringsplats är placerad på fel sida av en enkelriktad gata, det vill säga när det precis utanför förardörren finns en trottoar. För att klara detta är jag tvungen att parkera med vänster hjulpar uppe på trottoaren, det ser ju inte direkt bra ut. På samma sätt parkerar jag med vänster hjulpar ute i körbanan på de, tyvärr alltför populära, upphöjda parkeringarna som är vanliga i nybyggnation. Men vad ska man göra? Allra värst tycker jag det känns - då skäms jag verkligen och det är dessutom farligt - att på grund av avsaknad av nedfasningar behöva "leka bil" och rulla ute i körbanan på väg från eller till bilen.

Avslutningsvis, eftersom jag vet att detta är andra gången jag nämner mina frukostsmoothiesar i bloggen, kommer här receptet:

Till  två personer
1/2 paket frusna bär (hallon är godast, blåbär är nyttigast, ibland tillsätter jag också lite tranbär för att det ska bli ännu nyttigare)
3 cm färsk ingefära som först skalas och sedan rivs till minsta storleken på rivjärn (ingefäran ger extra sting samt sägs vara bra mot förkylning och för ämnesomsättningen)
1 stor banan
5 dl mild naturell yoghurt, 0,5 eller 3 % går bra vilket som
allt mixas och serveras i två stora glas

Morgonens moll har övergått i arbetslust

I morse vaknade jag med en känsla av nedstämdhet, kände mig låg. Grubblade mig fram genom min lata söndagförmiddag och kände mig lika grå som himlen utanför. Hur ska vi göra med det? Hur ska vi angripa den frågan? Hur skall vi agera? Hur ska vi utveckla den verksamheten? Jag, som oftast brukar se möjligheter, fastnade för några timmar i problemen och de skymde min sikt.

Nu har jag tillbringat eftermiddagen tillsammans med en ny liten människa. Jag har njutit av värmen och den fridfulla känslan från våra nära vänners lille son på en månad. Jag släppte alla grubblerier och nu när jag åter fokuserar ser jag tillvaron och möjligheterna att utveckla och fullfölja DHRs uppgift i ett annat ljus.

Jag ser fram emot arbetsveckan som kommer, i morgon ska vi samla styrelsen till första sammanträdet efter sommaren, diskussionerna kring nästa års verksamhet fortsätter, jag gläder mig över Förnyelsegruppens kreativa möte i veckan som gått och ser fram emot att utvärdera vårt deltagande i Almedalen. Jag ser fram emot att kavla upp ärmarna och ladda för agerande utifrån LSS-kommitténs betänkande som överlämnas den 29 augusti. DHR behövs och vi har en oerhört viktig uppgift!