DHR-bloggen

Riksgymnasier läggs ned...

...läste jag på framsidan av min morgontidning med sömngrusiga ögon tidigt i morse.

Jaaa!

Hjärtat tog ett glädjeskutt, men redan innan blicken hunnit klarna så jag kunde läsa rätt förstod jag att jag måste ha misstagit mig - några sådana signaler hade inte nått oss och visst borde det läckt ut på annat sätt i så fall?

Jag hade sett fel... det stod att Riksidrottsgymnasier läggs ned...

I vintras blev jag uppringd av en utredare från Göteborg som fått ett uppdrag att titta på fenomenet riksgymnasium för ungdomar med nedsatt rörelseförmåga. Han ringde när jag satt i en taxi på väg till flyget efter en dag i södra Sverige. Jag förklarade att det är vårt ungdomsförbund Unga Rörelsehindrade som jobbar med skolfrågan och gav honom kontaktuppgifterna, men hur det nu var började vi diskutera och samtalet fortsatte hela den fyra mil långa resan.

Det som gör att just detta samtal etsat sig fast i färskt minne är att jag blev uppriktigt förvånad över det som framkom, nämligen att jag var den första av alla han pratat med i sitt utredningsarbete som ifrågasatt riksgymnasiernas existens... jag var också den enda som uppmanat honom att titta på studieresultaten och på i vilken utsträckning gymnasieeleverna gått vidare till högre studier eller arbete.

Vaxpropp och förstoringsglas till Björklund och Krantz

I går onsdag debatterades och beslutades propositionen Bäst i klassen, om ny lärarutbildning, i Riksdagen. Unga Hörselskadade  och Unga Synskadade är mycket kritiska till att det fortfarande, trots upprepade påtryckningar inte kommer ställas krav på obligatorisk kurs i funktionshinderkunskap för blivande lärare.

De utbildningsansvariga ministrarna Jan Björklund och Tobias Krantz har därför av de båda ungdomsförbunden tilldelats Årets Vaxpropp och Årets Förstoringsglas. Gåvorna ser man som symboler för hur illa frågan om funktionshinderkunskap i lärarutbildningen hanterats.

Konsekvensen av Jan Björklunds agerande blir att Riksdagen är på väg att rösta igenom propositionen som gör att vi får en lärarutbildning som strider mot två konventioner, både mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt mot FN:s konvention om barnets rättigheter, och som varken ger lärarna verktyg att upptäcka särskilda behov eller kommunicera med och undervisa de elever de ska möta, skriver man i ett gemensamt pressmeddelande.

 – Det verkar som om varken Björklund eller Krantz hört eller läst om funktions-hinderkunskapens nödvändighet, som inte bara vi utan också Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten länge påtalat. Kanske hör och ser de bättre om vaxproppen dras ut och förstoringsglaset kan sätta fokus på det nödvändiga i att alla lärarstudenter får kunskap om olika behov och hur man skapar ett inkluderande arbetssätt i skolan, kommenterar Victoria Öjefors, ordförande för Riksorganisationen Unga Synskadade (US).

 

 

 

 

På väg åt rätt håll med friskolorna?

Friskolor ska inte kunna neka att ta emot elever med funktionshinder, föreslår regeringen.

I dag kan friskolor säga nej till elever med funktionsnedsättning om det skulle medföra betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter.

Men om kommunen betalar vad det kostar ska friskolan inte kunna neka att ta emot funktionshindrade, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP) till Sveriges Radios Ekoredaktion i dag. Skollagen ska enligt honom skärpas på den här punkten.

DHR driver frågan att krav skall ställas på tillgängliga lokaler vid tillståndsgivningen for att starta och bedriva friskola, pa samma sätt som krav ställs pa värdegrund och kunskapsmål, men vad jag förstår är inte regeringen beredd att ta det steget - dock, ett steg i rätt riktning måste man se detta som!

På tal om skolans attityder

Vid HSO-seminariet som jag berättade om i mitt senaste inlägg kom vi som sagt in på skoltidens betydelse. Jag delade då - för att illustrera fördomarna - med mig av en händelse som fastnat i mitt minne.

När vi i nian besökte gymnasiet inför linjevalet mötte jag för första gången på allvar samhällets fördomar. Efter sitt hälsningstal i aulan, när det var dags att gå runt och titta på skolan, kom rektorn fram till mig och frågade inställsamt vilken linje jag tänkt välja. Som följd av mitt svar - treårig ekonomisk med redovisning - uppmanade han mig genast att välja en kortare och mindre krävande linje... På vilka grunder? Det enda han visste om mig var att jag använde rullstol. Vi hade aldrig träffats tidigare. Alltså var det den som skymde hans blick. Han hade ingen aning om att jag tillhörde de som hade lättast för mig och de med högst betyg i klassen.

Det blev ett brutalt uppvaknande i en känslig ålder, det är antagligen därför jag fortfarande minns det så tydligt. Som tur var blev jag arg istället för ledsen. Som tur var visste jag att jag hade rätt och han hade fel.

Dags för de mjuka frågorna?

Vid ett arbetsmarknadsseminarium anordnat av HSO förra veckan hamnade diskussionen snabbt i skola och utbildning som förberedande för arbetslivet. Vi pratade om hur viktigt det är att tidigt prata om människors lika värde och att signalera detta - exempelvis genom tillgängliga skolor för att undivka särlösningar för barn med nedsatt rörelseförmåga. Vi pratade också om självkänsla om självförtroende och att dessa viktiga "mjuka frågor" kommit i skymundan i handikapprörelsen. Jag tror det är dags att lyfta fram dessa grundläggande frågor igen!