DHR-bloggen

Öppenheten gäller inte Pride Kungsan - vår bojkott kvarstår

I torsdags eftermiddag bestämde vi oss för att bojkotta Pride Kungsan på grund av dålig tillgänglighet och användbarhet.Så här skrev vi i vårt pressmeddelande i går morse:

DHR och Unga Rörelsehindrade bojkottar Pride Kungsan

[2011-08-05] Arbetsgruppen för vår Pride-medverkan har gemensamt och enhälligt beslutat att bojkotta Pride Kungsan. Detta gör vi på grund av dålig tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelseförmåga.

Redan i höstas erbjöd vi vår hjälp och gick tillsammans med tillgänglighetsansvarig för arrangemanget igenom våra erfarenheter från tidigare Pride-festivaler samt redogjorde för våra farhågor inför att förlägga Pride Park i Kungsträdgården. Tyvärr har man struntat i våra synpunkter.

Ingången är uppbyggd med ett plankgolv utan att avfasning gjorts, majoriteten av utställarnas tält är uppbyggda med ett 11 cm högt golv och det är endast ett fåtal, som har någon typ av ramplösning. De så kallade "kabelgömmorna" tvärs över gångbanorna är för oss som använder rullstol eller rollator i princip omöjliga att forcera. Dessa används trots att vi redan i oktober påtalade att de inte uppfyller kraven på användbarhet. Alla bord för den som vill ta något att äta eller dricka vid sitt besök i parken är dessutom placerade nere i den otillgängliga "sänkan".

Detta är oacceptabelt och vi väljer därför att bojkotta Pride Kungsan. Vi hade naturligtvis förväntat oss något helt annat. Temat för årets Pride är dessutom Öppenhet, vilket gör denna utestängning ännu mer genant för arrangörerna.

DHR - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder         
Maria Johansson                                           
förbundsordförande                                           
070-508 80 29                                         

Förbundet Unga Rörelsehindrade
Daniel Pollak
språkrör
070 - 980 49 87

Bloggar om nyheten:
Fredriik Granath på SHT Det som verkade så lovande
Tobias Holmberg på Historien om mig Pride, vi är fler!

Under eftermiddagen och kvällen i går blev jag uppringd två gånger av Pär Wiktorsson, ordförande för Stockholm Pride. Han bad om ursäkt, tyckte det här var jättetråkigt, delade min syn på behovet, vikten och det självklara med samarbeta mellan diskrimineringsgrunderna. Man tittade på vad man kunde göra för att åtgärda felen. När Pär sedan ringde tillbaka visade det sig att man endast åtgärdat en enda sak, nämligen att lyfta upp bord så möjlighet finns att slå sig ned även ovanför den otillgängliga sänkan tre nivåer ned.

Stockholm Pride gick i går kväll ut med följande information Ang den fysiska tillgängligheten på Stockholm Pride Naturligtvis är det bra att man lyft upp bord. När det gäller den övriga informationen anser jag:

- att entré B och C är plana är ingen anledning till att inte också entré A ska vara det! Om man anser att vissa kan ta den omvägen och gå runt för att komma in, så kan självklart alla göra det och då behövs inte entré A! Dessutom, den nivåskillnaden är så liten att den hade varit väldigt enkel att åtgärda, där hade det nästan kunnat räcka med en kil av något slag - eller, varför bygga upp överhuvud taget?

- bra att man inser att till de upphöjda utställningsplatser man hyr ut räcker det definitivt inte med en trekantslist, här behövs en ramp. Hyr man ut platser på detta sätt måste man som arrangör se till att tillhandahålla en komplett tillgänglig miljö, att lägga ansvaret på respektive uställare blir konstigt då en ramplösning borde ingå i konceptet, om inte måste det själklart följas upp.

- vad gäller kabelgömmorna är detta tyvärr en gammal och kritiserad lösning i Kungsträdgården. Därför är det så viktigt att arrangörer och beställare säger nej till sådana lösningar som utestänger och försvårar, för att sätta press på staden och på Kungsträdgården. Det var just våra farhågor kring kabelgömmorna som gjorde att vi såg till att vara ute i god tid när vi i oktober kontaktade och träffade Stockholm Pride och tog upp dessa befarade hinder specifikt.

Det man gjort är inte tillräckligt för att vi ska dra tillbaka vår bojkott! Den kvarstår alltså. 

"Det är i oss själva lågan måste brinna!"

Nästan två veckor har passerat sedan de ofattbara terrordåden i Oslo och på Utøya. Vi har sett bilderna, läst de skrämmande ögonvittnesskildringarna och hört analyserna. Själv har jag, som många andra, följt rapporteringen på twitter och facebook och suttit klistrad vid nyhetssändningarna. Jag är tagen. Jag är skrämd. Jag är dessutom imponerad av och känner stor beundran och ödmjukhet inför Jens Stoltenberg och det norska folket.


I fredags deltog jag i ljusceremonin på Sergels torg.

Det var en fin och stark upplevelse. Talade gjorde bland andra Ingvar Carlsson, Beatrice Ask, Mona Sahlin och Jonas Gardell. Det var starka tal. På SVT Play finns hela manifestationen.

Jonas Gardells avslutande ord sammanfattar för mig hur jag verkligen från djupet av mitt hjärta önskar att vi tillsammans tar oss an framtiden: "gå med i ett demokratiskt parti, besök en moské, gå med i en prideparad, engagera dig i Amnesty, göm en flykting, ta debatten mot främlingsfientlighet och idka nolltolerans mot hatet!" Han avslutade med "tänd gärna ett ljus i dag men det är i oss själva som lågan måste brinna".

Jag tror precis som flera gav uttryck för att det är det gradvisa smygande accepterandet av hat och uppdelning av människor som är det farliga. Vi måste förstå att hat mot några är hat mot oss alla. Därför är det så viktigt att ta ställning för alla människors lika värde, att stå upp för mångfald på riktigt. För mig är det en självklarhet att jag, som ägnar min tid och mitt engagemang åt att vi med funktionsnedsättning skall räknas med och ha samma rättigheter och möjligheter som andra, tar ställning för också andras lika värde - det vill säga ALLAS lika värde. Jag kan ju inte kräva något för egen del som jag inte själv är beredd att ställa upp på för någon annan. Just nu pågår Stockholm Pride, DHR medverkar och deltar för andra året, tillsammans med vårt ungdomsförbund Unga Rörelsehindrade. Vi har ett nätverk för personer med annan etnisk bakgrund än svensk och är engagerade i föreningen FQ, Forum kvinnor och funktionshinder. Det finns naturligtvis mycket mer jag som enskild kan göra, mer vi som förbund kan göra, det finns mer vi alla kan göra.

Jag vill till Jonas Gardells uppräkning av olika sätt att ta ställning lägga till "gå en marsch för tillgänglighet, ställ upp i kampen för assistansen och säg nej till otillgänglighet!".

Tillsammans kan vi förändra samhället, tillsammans är vi starka, det är mer som förenar än skiljer oss människor. Låt oss ta vara på det och göra det bästa vi kan av framtiden. Det är vi, du och jag - här och nu, som bestämmer vilket samhälle vi vill ha!

En hemlighet känd av Maria Larsson och SJ?

Vid kvällens modevisning med Funky Models i Almedalen - där modeller med funktionsnedsättning framträdde på catwalken i olika yrkeskläder uttryckte Maria Larsson det självklara i att en tågvärd kan vara rullstolsanvändare.

Det här har satt griller i huvudet på oss, de "spekulerande snillena" Daniel, Ken och Maria.

Vi har ägnat kvällen åt att fundera på om det finns en hemlighet, känd av endast Maria Larsson och SJ?

Är det så att alla tåg på gamla dar - plötsligt utan vår vetskap - har blivit tillgängliga? Det vill säga möjliga att ta sig ombord på och förflytta sig i?

Om så inte är fallet, kommer SJ att tappa i biljettintäkter och kontroll eftersom tågvärden endast kan kontrollera biljetten hos den som använder rullstolsplatsen, på de avgångar där det finns en sådan plats.

Otillgängliga EU-arrangemang i Almedalen

Denna veckas EU-arrangemang i Almedalen är förlagda till Clematis, Strandgatan 20 i Visby. Som syns på bilden är det två trappsteg in.

Arrangören hade enligt uppgift till Unga Rörelsehindrades språkrör Daniel Pollak, blivit lovad att fastighetsägaren garanterade tillgängligheten och skulle bygga en ramp.

 

Nu hölls inte detta löfte. Självklart borde arrangören snabbt, när man fick besked om att tillgängligheten inte var tillgodosedd alternativt när man anlände till Visby och såg det med egna ögon, sett till att själva ordna en ramp. Som syns på bilden finns gott och utrymme och då det endast är två trappsteg hade det funnits alla möjligheter att engagera en lokal snickare för att relativt enkelt bygga en bra ramp med rätt lutning.

Uppenbarligen var det inte så viktigt med den fria rörligheten...

Pinsamt!

Debatten pågår för fullt

Har under dagen och kvällen följt tisdagens debatt på FullDelaktighet.Nu och det är tydligt att Emmas text precis som David Legas svar och ursprunget, Hanne Kjöllers inlägg i DN för en månad sedan, väcker känslor och reaktioner.

Det här med gnäll. Är det gnäll att hävda sin rätt? Nej, jag tycker inte det!
Inte när man samtidigt arbetar för förändring.
Inte när man förmedlar en bild av hur det borde vara.
Inte när vi enligt beslut och mål och konventioner talar om rättigheter.
Inte när vi i praktiken ser hur illa ställt det är med efterlevnaden av dessa rättigheter.
Det är inte gnäll att säga nej till särlösningar, det är inte gnäll att säga nej till helt andra villkor än andra.

Här kan du läsa mitt tidigare inlägg i frågan och nedan har jag kopierat in den replik som gått till DN.

Replik på : Riksdagskandidat: Nytt hopp i kammaren

Publicerad den 4 juli 2010

I söndagens DN kunde vi läsa att Hanne Kjöller hade träffat David Lega och blivit djupt imponerad över hans idrottsliga framgångar och hans härliga attityd. Hos honom fanns inget avundsjukt gnäll över samhällets orättvisor utan tog man sig bara i kragen och spottade i nävarna så försvann alla hinder.

Det Hanne missar är att det är tusentals människor i vårt samhälle som vill, men, bokstavligt talat inte kan, ”ta sig i kragen” eller ens ”spotta i nävarna”.

För hur mycket attityd du än har så kvarstår de hinder som gör att du inte kan välja vilken skola du vill gå i, vilken film du gärna skulle se på bio eller besöka den restaurang DNs´ matpatrull för tillfället höjer till skyarna.

David Lega får naturligtvis ha vilka åsikter han vill som privatperson och kd-politiker. Det får självfallet också Hanne Kjöller.

Men när hon i egenskap av ledarskribent på DNs ledarsida hävdar att David Lega är undantaget mot alla andra personer med omfattande funktionsnedsättningar som lever ”I ett land av lättkränkta och självutnämnda offer” då gör det oss inte bara oroade utan för första gången på mycket länge faktiskt – ja just det – kränkta!

Visby 7 juli 2010

Maria Johansson
förbundsordförande DHR Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder

Daniel Pollak
språkrör Förbundet Unga Rörelsehindrade

Vår Prideparad i bilder

Så här såg det ut när DHR och Unga Rörelsehindrade gick i Prideparaden.
Bilderna är tagna av Emma Arvidsson, David Gustavsson, Daniel Pollak, Magnus Thorssell och mig.

Samling i Tanto

 

Förbundsstyrelseledamöterna Åsa och Rasmus och jag ser fram emot vår första Prideparad

Veronica, till vardags projektledare hos Unga rörelsehindrade, har varit med många gånger tidigare

Karolina, DHRs Pridegeneral tillika ombudsman, har full koll

Vår banderoll och våra t-shirtar hade budskapet Samma fördomar - samma kamp

Avmarsch

Inger och Janna organiserar flaggviftandet medan Daniel, språkrör Unga Rörelsehindrade försöker få överblick över oss
 

 

Hornsgatan kantades av mångdubbla rader av åskådare. Vid flera tillfällen under den 2,5 timmes långa promenaden från Södermalm till Djurgården fick vi spontana applåder och ovationer. Det var en härlig känsla.

Slussen

 

Strandvägen

Vi närmar oss Djurgården och målet 

 
Framme!

 

David (som höll i Pridetrådarna för Unga Rörelsehindrades räkning), Anna och Tony turades om att bära banderollen

Picknick 
Vi avslutade eftermiddagen med picknick, nöjda och glada efter en fantastisk upplevelse!

Vi behöver mer stolthet och mer party!

- Vi behöver mer stolthet och mer party! 











Så kunde jag sammanfatta seminariet DHR och Unga Rörelsehindrade genomförde i Pridehouse i fredags, när det var dags för mig att tillsammans med Daniel Pollak tacka panelen.

Det var som jag berättat tidigare första gången DHR medverkade under Prideveckan. Vi gjorde det tillsammans med vårt ungdomsförbund Unga Rörelsehindrade, som var med redan förra året. Vi gjorde det under parollen Samma fördomar - samma kamp. Det var också rubriken för det seminarium vi anordnade i Kulturhuset, denna vecka högkvarter för festivalen och kallat Pridehouse.

Vi hade bjudit in Sahar Mosleh och Anders Wallner att tillsammans med Rasmus Isaksson, DHRs förbundsstyrelse, ge sina personliga reflektioner av vilka likheter och skillnader som finns mellan handikapprörelsen och hbt-rörelsen och vad vi kan lära oss.

Rasmus var förste talare. Han har en bakgrund som mångfaldsinformatör och berättade om de likheter han upplevde när han under den utbildningen kom i kontakt med andra som liksom han - men av andra anledningar än funktionsnedsättning  - avviker från normen. Rasmus delade med sig av hur han under sin uppväxt inte trivdes med att vara annorlunda och hur detta lätt kan leda till det han kallar invalidiskt tänkande med vilket han menar: när man på grund av att man har mycket i bagaget till slut blir likgiltig och låter sig tryckas ned. Under skol- och fritiden var det majoritetsbeslut som gällde och Rasmus framhöll att det inte är demokratiskt när det alltid är de som är flest och de som utgör normen som bestämmer. Hans insikt om att det kan och borde vara på annat sätt väcktes när han fick en ungdomsledare som visade att det går att hitta sätt att göra saker på så att alla kan delta. I dag är Rasmus övertygad i sin uppfattning om att det inte är tillräckligt med acceptans av människor som är annorlunda. - "Man ska inte bara vara välkommen utan också väntad!" avslutade han sitt inlägg.
Rasmus har skrivit en bok om sina tankar kring mångfald, den heter Utfryst, Utdömd, Accepterad och Välkommen. Boken är utgiven av Recito och säljs av litenupplaga.se.

Sahar, före detta ordförande för Unga Rörelsehindrade, berättade hur hon, bland alla de engagemang hon hade under Prideveckan, sett allra mest fram emot detta. Sahar, som har en funktionsnedsättning och är homosexuell, delade med sig av hur hon, när hon kom till Sverige, tyckte det var svårt att passa in i så väl hbt-rörelsen som inom funkisrörelsen. Inom hbt-rörelsen hade hon svårt att bli accepterad för sin funktionsnedsättning och inom funkisrörelsen upplevde hon att man var rädd för att ta på varandra och för att prata om sin sexualitet.  - "Inom båda rörelserna finns det starka normer, båda måste bli bättre på att täcka in alla slags människor och att slåss för allas rättigheter!"

Anders, miljöpartist och hbt-person, inledde med att berätta om hur hans favoritbok när han var liten var My little pony, med underrubriken "tjejernas favorithästar". Anders fick inte ihop det, han var ju kille... Han fick sin mamma att skriva till förlaget - som ändrade formulering.
För Anders hänger allt ihop vad gäller människors rätt att vara den de är vare sig det handlar om exempelvis hbt-frågor, om tillgänglighet och funktionshinderperspektiv, om invandrare eller om feminism. Anders fortsatte med att redogöra för sin syn på likheter och skillnader och på vad handikapprörlesen skulle kunna lära sig. En likhet är att båda ifrågasätter normen. Här har hbt-rörelsen sprungit förbi trots samma utgångspunkt, - "i dag vill till och med KD vara hbt-vänliga", samtidigt är tillgängligheten enligt Anders det mest eftersatta politikområdet. Vidare berättade Anders hur han som nybliven pappa klarat sig undan frågor och kommentarer om kön men däremot många gånger fått höra påståendet att det är "huvudsaken att barnet är friskt". Vad gör inte sådana klyschor och ställningstaganden med oss som samhälle? min kommentar. Anders fortsatte med likheter och nämnde det faktum att det för båda grupperna behövs lagändringar för att samma rättigheter ska tillförsäkras.Han konstaterade att hbt-rörelsen är skickliga på lobbying men tycker att den så kallade funkisrörelsen är på gång och visat på förändring i sitt påverkansarbete. Han jämförde Pride med tillgänglighetsmarschen och tycker att marschen borde innehålla mer fest. En stor skillnad är att hbt-personer och personer som driver hbt-frågor finns på många maktpositioner. Det är samtidigt få utan funktionsnedsättning som lyfter in funktionshinderperspektivet, något som hbt-rörelsen lyckats med. Som avslutande råd uppmanade han oss att enas kring en fråga i taget att driva och att samlas kring en företrädare, så som RFSL fått ta den rollen.

Vi hade tilldelats 45 minuter av programansvariga och det var viktigt att avsluta på minuten så nästa arrangör fick tillträde till lokalen för sina förberedelser. Några korta frågor hanns dock med och i publikdiskussionen kom, som komplement till att hbt-rörelsen kommit längre när det gäller innehav av maktpositioner, också frågan om pengar upp som en relevant anledning till skillnader i attityderna till våra perspektiv. Ett annat viktigt ämne som berördes är stoltheten som finns inom hbt, en stolthet som vi måste erövra och sprida bland våra medlemmar.

Sammanfattningsvis, jag blev mycket inspirerad, jag lärde mig mycket och jag hoppas på fortsatt och ökat samarbete mellan rörelserna.

Samma fördomar - samma kamp

I år medverkar och deltar DHR för första gången i Stockholm Pride och vi gör det tillsammans med vårt ungdomsförbund Unga Rörelsehindrade.

Som paroll har vi valt Samma fördomar - samma kamp

I vårt material som vi delar ut i samband med de programpunkter vi har under veckan skriver vi:

Personer med funktionsnedsättning omgärdas, precis som hbtq-personer, av samhällets normer och omgivningens fördomar. Måttstocken efter vilken samhället, byggnader, kommunikationer, regelverk och strukturer utformas påverkas av dessa fördomar och styr på så sätt till stor del våra möjligheter att leva våra liv så som vi själva vill.

Vi tror att vi har mycket att lära oss av hbtq-rörelsen. Vi vill också genom vår medverkan i Pride visa att vi tydligt tar ställning för mångfald och allas lika värde.

 

Prideplanering

Nu har Stockholm Pride börjat och jag är tillbaka i Stockholm. Kom hem i går natt efter en underbar vecka i Skåne.
 
Mjukstartade med lunch med arbetsgruppen från DHR och Unga Rörelsehindrade, på bilden Karro, David och Daniel på Kulturhusets tak.

På DHRs hemsida kan du se vårt program för veckan.

DN för kampanj mot "lättkränkthet"?

Hanne Kjöller har i två, inom funktionshinderrörelsen uppmärksammade inlägg på DNs ledarsida avdelningen Signerat de senaste veckorna, beklagat sig över lättkränkta svenskar. 

Först är det handikapprörelsen i stort som får sig en känga i hennes jämförelse med David Lega som inte upprörs över otillgänglighet, sedan är det händelsen med HIV-positiva Inger Forsgren som nekades göra hälsokontroll i Almedalen, något som Hanne uppenbarligen anser vara helt i sin ordning.

Det första inlägget finns publicerat på DNs nätupplaga, det andra har endast publicerats i papperstidningen. I QX bemöter Inger Forsgren, ordförande HIV-Sverige, Hanne på följande sätt.

Vad är meningen med detta?

Visst, vi kan väl alla till mans tycka att vi svenskar är lite gnälliga ibland.
Men, att komma åt det genom att använda två fall som så tydligt kan kopplas till bestämmelser och politiska beslut som inte efterlevs, till konventionen och till svensk diskrimineringslagstiftning, det är inte ok Hanne!

Upprördheten har varit stor och jag vet att flera reaktioner har kommit till DN till del, även om de inte publicerats. Själv skrev jag tillsammans med Unga Rörelsehindrades språkrör Daniel Pollak om det osmakliga i att uppmana till lite lättsammare inställning till den otillgänglighet som vi förutsätter inom en snar framtid kommer klassas som diskriminering, som bland annat utestänger barn med nedsatt rörelseförmåga från möjligheten att välja skola, som styr och påverkar en stor andel av vår medborgares vardag och som Sverige fått kritik från FN för att vi inte tagit itu med.

Jag känner Inger Forsgren och jag tycker hon har och gör helt rätt. Heja Inger!

Jag har precis börjat lära känna David Lega, vid det i Hannes text omskrivna KD Rikstinget delade vi bord inne i kongresshallen. Det var en mycket trevlig bekantskap och vi hade bra diskussioner om våra, ibland skilda, sätt att uttrycka oss kring rättigheter för personer med funktionsnedsättning och om synen på tillgänglighet. Ett samtal som jag hoppas kommer fortsätta.

Men Hannes ledarplats i en liberal tidning som säger att man vill stå för mänskliga rättigheter, den ger jag inte speciellt mycket för.

PS: Det finns en alldeles utmärkt, integrerad ramp upp till scenen i Conventum i Örebro. Jag använde den själv förra våren när jag vid Centerstämman var uppe för att gratulera dem till beslutet att driva frågan om bristade tillgänglighet som diskriminering. Men det är en helt annan historia. DS