DHR-bloggen

Full sysselsättning

Läser LOs rapport Full sysselsättning.

Hade velat se ett tydligt ställningstagande för rätten till arbete på lika villkor för personer med funktionsnedsättning.

Hade velat se ett tydligt ställningstagande för att se personer med funktionsnedsättning som möjligheter och resurser istället för som hinder och problem som måste kompenseras och subventioneras.

Hade velat se den låga sysselsättningen bland personer med funktionsnedsättning förklarad som bland annat ett bevis för att ett nytt synsätt och ett tillgängligt samhälle behövs.

Hade velat se den låga sysselsättningen bland personer med funktionsnedsättning benämnas som kunna vara diskriminering, precis som den i rapporten görs när det gäller personer med invandrarbakgrund.

När LO skriver att personer med funktionsnedsättning bör om det behövs kunna få bestående subventioner, späder man istället på en felaktig bild av att funktionsnedsättning med automatik innebär nedsatt arbetsförmåga.

Det behövs absolut individuella stöd av olika slag! 
Men dessa får inte vara den första och enda lösningen när en person med funktionsnedsättning söker arbete.

Det finns bra saker också:
Att något måste göras, att subventionsnivån ska möjliggöra jobb i befintliga lönelägen och att ersättningar och villkor ska vara avtalsenliga.

Men - tänk om de som har möjligheten att påverka attityder och opinion - i detta fall LO - tog vara på det och uttryckte sig på ett sätt som jämställer människor och försvarar allas lika värde.

Gästkrönika i NU: "Det är dags att vända utvecklingen"

I förra veckans nummer av Folkpartiets tidning NU skriver jag en gästkrönika om att vi förväntar oss att de står upp för sina ställningstaganden i frågan om bristande tillgänglighet som diskriminering.
Har scannat in Download Gästkrönika NU mars 2012, men lägger också in texten direkt här i bloggen:

- - -
"Räcker det inte med tjat om tillgänglighet nu? Det är väl självklart att vi ska göra så bra vi kan men alla kan inte räkna med att ta del av allt. Sverige är ju dessutom så bra ändå jämfört med många andra länder! Och så kostar det ju pengar!" Eller...? En annan beskrivning av samma samhälle är den en rullstolsanvändande vän gav för ett tag sedan,  "det är som att vara på besök i en by där man inte hör hemma, trots att man är i sin egen hemstad." 

Nej - vi har inte pratat färdigt om tillgänglighet ännu och det hoppas jag inte heller Folkpartiet har! Så länge en självklarhet inte tas på allvar som den självklarhet den är så kommer vi fortsätta att hävda våra rättigheter. För det är precis det som det handlar om. Rätten att delta i samhällslivet. Rätten att vara medborgare på jämlika villkor. Rätten att vara den man är och att räknas med.

Att planera samhället på ett sätt så inte alla kan delta är naturligtvis diskriminerande för den som ställs utanför. Att det dessutom på de flesta områden finns lagstiftning, bestämmelser, politiska mål och kunskap gör motståndet mot ett utökat diskrimineringsskydd ytterst skandalöst. Sverige är inte längre bäst i klassen. Vad gäller pengarna måste vi vända på det, vad kostar det inte att i form särlösningar, i att tvingas göra om, i onödig ohälsa och så vidare, fortsätta utestänga?

Torsdagen den 29 mars har det gått 496 dagar sedan remisstiden för Bortom fagert tal (DS 2010:20) gick ut. En talande titel på utredningen om hur också Sverige skulle kunna utöka diskrimineringsskyddet till att omfatta bristande tillgänglighet på fler områden än i arbetslivet och högskolan. Det heter att frågan bereds, men vi vet att det är svårt att nå enighet inom regeringen och att det är därför det dröjer.

Folkpartiet behövs i den här kampen. Ansvarig minister Erik Ullenhag har varit tydlig med sin ambition och sin vilja att driva igenom förslaget, han har gett uttryck för att han förstår att tillgänglighet är en förutsättning för ett samhälle för alla och att det handlar om rättigheter. Erik Ullenhag har också varit tydlig med att det kanske inte blir något, inte heller denna gång.

Sverige har vid upprepade tillfällen fått kritik av FN för att ha ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning utan att ha ett diskrimineringsskydd mot den utestängande och exkluderande otillgängligheten som vårt samhälle är så fullt av. En otillgänglighet som i de flesta fall inte borde funnits där eftersom vi har lagstiftning som reglerar. Lagstiftning som dock inte efterlevs. Därför konstaterade också utredaren Hans Ytterberg att det inte kommer handla om några nya kostnader att utvidga diskrimineringsskyddet. Det handlar inte om några nya rättigheter eller några andra, speciella rättigheter än andra medborgare har. Det handlar om vad som krävs för att personer med funktionsnedsättning ska kunna tillgodogöra sig sina mänskliga rättigheter som vi precis som alla andra har.

Sverige behöver ett politiskt ställningstagande om rätten till delaktighet och de krav detta ställer på allas medverkan. Vi har råd med ett utökat diskrimineringsskydd men vi har inte råd att fortsätta med den pågående medvetna utestängningen.

Det är dags att vända utvecklingen och nu är det är skarpt läge. Vi räknar med att Folkpartiet står upp för det ställningstagande som partiet vid flera tillfällen gjort i den här frågan.
Sverige har ett val, mellan utestängning, kortsiktighet, investeringar utan helhetssyn och regelbrott eller Inkludering, innovation, design för alla, långsiktighet, hållbarhet, mänskliga rättigheter och rättvisa.

Det viktiga är att vi slutar permanenta och cementera utestängning i decennier framåt genom att låta bli att göra rätt här och nu. Därför krävs en diskrimineringslagstiftning. Det har vi råd med, det vi inte har råd med är att fortsätta sticka huvudet i sanden.
- - -

Principer för DHRs arbete med tillgänglighet och användbarhet

"Vi har alla ett ansvar för vad vi accepterar och inte som går bortom våra egna individuella krav på miljön eller mötet. Varje person som tar ställning och väljer inkludering istället för exkludering, varje person som säger nej till att några utestängs vare sig det är av brister i hörselutrustning, avsaknad av tolk, bildmaterial som inte återges, trappsteg o s v är en viktig del i helheten i vår gemensamma kamp för ett samhälle där människors olikheter är det självklara."

Nu har vi fastställt DHRs principer för vårt arbete med tillgänglighet och användbarhet.

Du hittar dem på DHRs hemsida.

 

Arbetsförmedlingen avbokade Elite Palace Hotel!

Yes - Arbetsförmedlingen har avbokat konferensrummet hos otillgängliga Elite Palace Hotel för torsdagens möte med Rådet för arbetslivsinriktad rehabilitering!

När jag på dagordningen noterade att vi vid detta sammanträde skulle vara på en annan plats än vid senaste mötet ringde en klocka, "Elite Palace Hotel S:t Eriksgatan, där är det ju trappsteg och möjligen en brant ramp för cyklar/barnvagnar men inte en RAMPramp som är användbar för den som har rollator eller rullstol".

Jag ringde hotellet och fick löfte om att jo då, det skulle gå så bra att komma in, deras hotell fungerade och mannen som svarade erkände att han inte var någon expert men absolut trodde att han om han använde rullstol skulle ta sig upp.

Jag var ännu inte övertygad utan tog den sena timmen bilen och svängde förbi. Fick mina farhågor bekräftade. Fotografiet är inte det bästa, var lat och satt kvar i bilen och tog det...

Ringde följande morgon Arbetsförmedlingen och administrativt ansvariga för rådet, hon återopplade efter en stund med besked om att hotellet lovat ordna det hela till mötet om en vecka.

Nej nej nej - förklarade jag då - förutsatt att man inte med "lovat ordna" menat att man tänkt bygga om och ha det klart på sex dagar? En provisorisk lösning i form av lösa ramper är inte ok. Dessa skulle i så fall lagts fram till vårt möte och sedan försvunnit igen. Alltså var valet av lokal inte att se som tillgängligt och användbart och därmed i strid mot DHRs ställningstagande (och i strid med Sveriges politiskt satta mål och konventionen och myndigheternas särskilda ansvar...). Jag förklarade vänligt men bestämt att jag då inte skulle komma att närvara.

Älsklingen min svängde samtidigt också förbi för att mäta den aktuella rampen. Jag fick då  svart på vitt det man med blotta ögat kunde konstatera, att rampen var för brant och därmed inte uppfyllde kravet på användbarhet.

Måtten: 
Nivåskillnad 35 cm
Ramplängd 170 cm

Detta ska ställas i relation till byggreglernas säkerhetskrav på maxlutning på 1:!2 för att inte tippa bakåt.
En nivåskillnad på 35 cm innebär enligt BBRs krav en ramplängd på 420 cm.

I går morse fick jag så beskedet, mötet är flyttat och Arbetsförmedlingen har avbokat Elite Palace Hotel!

På hotellets hemsida läser jag att man i omgångar renoverat för att erbjuda sina kunder en ännu bättre produkt och att man nu är nöjda med att kunna erbjuda "fullt utrustade hotellrum med högsta komfort, nyrenoverade moderna konferenslokaler, nya hissar och en ny lobby i spännande modern design."
Nu ser jag fram emot att man fullföljer och undanröjer nivåskillnaden in i entrén med en Design för alla-lösning och att jag i framtiden inte bara har möjlighet att närvara där utan också kan rekommendera dem!

Nu ska vi bli synliga i historien!

Förenklat beskrivet handlade mina äldre syskons historieundervisning om kungar och krig och årtal. När det för mig, som sladdbarn, var dags på 70- och 80-talen, gjorde vanligt folk sitt intåg i historiebeskrivningen och jag minns hur vi läste ungdomsböckerna Trälarna.

På skolans historielektioner fick jag visserligen lära mig om folkskolestadgan från 1842, men inte ett ord om att "sådana som jag" fick skolplikt så sent som 1962 i samband med grundskolereformen, det vill säga 120 år senare än barn i Sverige i allmänhet. Det är för mig ett i raden av exempel på hur människor med funktionsnedsättning tydligare behöver synliggöras, så väl i vår samtid som historiskt.

Nu uppmanas vi att dela med oss av våra berättelser för att därigenom tillföra kunskap om historien. Genom Livsbild.se, ett samarbetsprojekt mellan Nordiska museet och Handikapphistoriska föreningen (där DHR är ett av medlemsförbunden), ska livsberättelserna samlas in. Var med du också!

För att förstå vår samtid och för att göra rätt framåt tror jag det är viktigt att vi känner till vad som varit. Vare sig det handlar om kungar, krig, trälar eller personer med funktionsnedsättning!

Nej - devisen "Sveriges bästa butik varje dag" uppfylls inte utan hiss

Daglivs på Kungsholmen ska bygga om igen, denna gång skall butiken inrymma också saluhall, men inte heller denna gång blir det någon kundhiss mellan våningsplanen.

För några år sedan utökades lokalerna avsevärt, en ombyggnation som borde inneburit att nybyggnadskrav ställts, det vill säga att samma tillgänglighet och användbarhet skulle uppfyllts som om det handlat om nybyggnation. Men ingen kundhiss installerades ens då. Sedan några år avstår jag från att handla på Daglivs, trots det stora utbudet och trots att jag bor precis i närheten. Visserligen är det väl en av Sveriges matbutiktätaste platser, så annat finns definitivt att välja på, men det är helt fel att man kan fortsätta åtsidosätta tillgängligheten och användbarheten.

Nu, när man alltså är på gång att förändra igen, har jag ställt frågan om det inte är dags att göra något? Göra något åt det faktum att enda möjligheten att ta sig mellan de olika våningsplanen är via rullband, alternativt att betala på ena våningen, ta sig ut och använda butik i centrum eller tunnelbanan för att sedan gå in igen och fortsätta sin shopping på andra våningen.

Svaret blev nej, några planer på hiss finns inte.

Har nu precis skickat iväg en förfrågan till stadsbyggnadsnämnden om bygglovet för förra ombyggnationen, den stora. Ska bli intressant att ta del av förklaringarna till att inte Stockholm, med de tillgänglighetsambitioner man säger sig ha, ställde krav på hiss.

Så här skriver Daglivs på sin hemsida:

Idag är butiksytan 4200 m2 och innehåller också en spel & tobaks avdelning, myntväxlingsmaskin, butiksbageri, bankomater på butikens båda plan, post med brev och pakethantering. Daglivs driver idag verksamheten efter visionen: Sveriges bästa butik varje dag! Vår affärsidé är: Service, Snabbhet, Sortiment, Upplevelse. 

Genom att tillfredsställa våra kunders behov med högklassig personlig service, och att med återkommande utbildning utveckla och tillvarata personalens kompetens kan Daglivs fortsätta växa.

Sedan den 1 januari 2008 är Daglivs ett helägt dotterbolag till KF.

Så länge ingen hiss installeras eller alla kunder hänvisas till att röra sig på detta opraktiska sätt, med ett våningsplan i taget, fortsätter jag naturligtvis avstå från att handla på Daglivs!

Liljevalchs konsthall, samma entré = värdig entré

I helgen besökte jag tillsammans med min älskling Lijevalchs konsthall på Djurgården, för att titta på  Vårsalongen 2012. Jag gillade verkligen årets utställning. Vårsalongen visade som vanligt upp stor variation och så väl roliga som tankvärda konstverk.

Allra mest fastnar jag dock för den nya tillgängliga och användbara entrén som innebär att alla besökare sedan några år tillbaka välkomnas samma väg!
Tidigare fick besökare som inte kunde ta sig upp för entrétrappan gå in via gården på baksidan, ringa på en klocka och efter stunds väntan bli insläppt genom "lager"ingången och lotsad genom förråden.

Entrén, som i dag erbjuder både trappa, hiss och ramp, projekterades och byggdes om inom ramen för projektet Värdig entré

Min absoluta favorit Vårsalongen 2012:

 
Kaffe med dopp, av Bea Szenfeld

Hållbar utveckling förutsätter förändrat och smart synsätt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillsammans med Pelle Kölhed, förbundsordförande RTP, var jag inbjuden till Delegationen för hållbara städer vid deras sammanträde 9 februari 2012. Vi gavs inför delegationens ordförande Peter Örn, ledamöterna och sekretariatet tillfälle att berätta om hur vi ser på kopplingarna mellan funktionshinderperspektivet och hållbar utveckling, konventionen och hållbar utveckling, tillgänglighet och hållbar utveckling.

Självklart finns kopplingar till alla de tre hållbarhetsdimensionerna:

Miljömässig hållbarhet - det är smart att tänka att alla ska kunna använda miljövänliga kommunikationer, det är smart att bygga rätt från början så man slipper göra om och slösa med energi och andra resurser

Ekonomisk hållbarhet  - det är smart att hitta breda användningsområden från början istället för att behöva bygga om, bekosta särlösningar, det är smart att inte utestänga vissa kunder/användare

Social hållbarhet - det är smart att låta alla delta i samhället istället för att medvetet utestänga

Delegationen har fått förlängt uppdrag för att bland annat stärka den sociala dimensionen och identifiera hinder för hållbar stadsutveckling och gissa om vi hade en hel del att säga där ; ):

Vad gäller den sociala dimensionen framhöll vi att ett samhälle om utestänger, bokstavligt och bildligt, inte är hållbart -  ett exempel är arbetsmarknadssituationen för personer med funktionsnedsättning som med största sannolikhet sett annorlunda ut om vi historiskt följt lagstiftning, det funnits politiskt ställningstagande för tillgängligt och användbart byggande, för tillgängliga och användbara allmänna kommunikationer i de 46 respektive 32 år bestämmelser funnits. Då hade samhällsbilden i dag sett annorlunda ut och vi hade antagligen inte haft samma skrämmande sysselsättningsstatistik. Läs också ledaren från mars 2011.

När det gäller att identifiera hinder kan listan tyvärr göras lång, lagstiftning som inte efterlevs och avsaknad av tydligt politiskt ställningstagande, till och med i vissa falll försvagat, för tillgänglighet och användbarhet.

Vi hade med oss varsitt exemplar av FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till alla. Tillsammans med delegationen gick vi igenom kopplingarna till hållbar utveckling - bland annat anges redan i inledningen betydelsen av att integrera frågor om funktionshinder som en väsentlig del i relevanta strategier för hållbar utveckling.

Avslutningsvis
Det är inte hållbart med särlösningar
Tillgänglighet och användbarhet är allmänintresse och inte särintresse
Det som är nödvändigt för vissa är bekvämt och bra för alla

Vi erbjöd oss naturligtvis att vara ett stöd till delegationen i de här frågorna. Nu hoppas vi de tog till sig och att det perspektiv vi presenterade finns med i delegationens slutrapport.

 

Förra året Saade, nu Ranelid

Vad är det med melodifestivalartister och parkeringsplatser för personer med nedsatt rörelseförmåga? Förra året var det Eric Saade, nu Ranelid.

Eller - de är kanske inte värre än andra bilförare, melodifestivalartisterna? Men när de gör det uppmärksammas det - de som inte är kändisar slipper undan...

"Parkeringstillståndet är inget "gratiskort", ingen gräddfil, ingen lyxvara - bara ett litet blått plastkort som inte kostar många kronor att ta fram men som betyder så oerhört mycket för att den som har en funktionsnedsättning ska kunna leva ungefär som andra," skrev vi på Newsmill då - väl värt att upprepa!

Idrottsmamman Camillas berättelse

"... som en god moder vill och bör jag också vara en engagerad och påhejande åskådare vid matcherna.
Det är då kruxet uppstår. Det vill säga kruxet med att idrottshallar under helger oftast inte har sina tillgängliga entréer och handikapptoaletter öppna eller där läktarplatsen bara kan nås via trappa. Vaktmästarna, som har hand om nycklarna, jobbar inte och den ansvariga klubben har såklart ingen aning om hur man får tag i dessa nycklar."

Läs hela krönikan i SHT