DHR-bloggen

Så många enkelt avhjälpta hinder! Biblioteksgatan del 2

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

En av de två butiker jag i min genomgång av tillgänglighet utifrån nivåskillnad eller ej längs Biblioteksgatan (antagligen alltdeles för generöst) klassat som tillgänglig är J Lindeberg. De tidigare trappstegen vid entrén har undanröjts med hjälp av en zickzack-ramp inne i butiken. En god tanke som dock inte fungerar fullt ut i praktiken då det blir väl liten vändradie. Det hela försämras och tillgängligheten försvinner helt av att man använder ytorna för att placera skyltning...

Den andra tillgängliga butiken längs gatan är modebutiken Replay.

Modebutiker med nivåskillnad som jag bedömer är att klassa som enkelt avhjälpt hinder är: Filippa K, Sand, COS, Jackpot, LaChemise, Karen Millen, Mathilde, Tommy Hilfiger, Diesel, Peak Performance, Tom Joule och Marc O'Polo.

COS har ett lågt steg på ca 8 cm, man verkar ha försökt med en aluminiumkant, men det funkar inte så som man gjort, lutningen blir alldeles för brant. Det finns dock utrymme både utanför och innanför för att kunna göra en bra tillgänglig och användbar lösning.

 

 

Mathilde har ett halvt trappsteg och en sluttande trottoar, borde vara rätt enkelt att åtgärda.

 

 

 

 

 

Hos Tommy Hilfiger tror jag man försökt men det har blivit så fel, med en kant och en alldeles för brant ramp innanför.
Istället för att hålla fast vid att dörrarna skulle kunna gå inåt borde man ha ändrat så de går utåt. Man hade då kunnat göra den "urgröpning" man gjort innanför betydligt längre och i och med det fått en lutning som är användbar. Nivåskillnaden mot gatan borde kunnat ordnas med att slipa ner stensockeln alternativt lägga om stenplattorna.

 Det är inte utan att jag blir frustrerad över att åtgärder på vissa ställen verkar ha gjorts utan att man uppnår fullgod tillgänglighet och användbarhet och utan att hindren undanröjts utan fortfarande kvarstår!

Ytterligare ett sådant exempel är Marc O'Polos butik med en 6 cm hög nivåskillnad från gatan, därefter en avsats som sluttar och sedan ytterligare en 3 cm hög kant.
Vet inte om detta är något som gjorts i efterhand med avsikt att uppnå tillgänglighet, men tyvärr har det inte lyckats och en butiken är för många precis lika otillgänglig som den som har ett högt trappsteg. Även denna nivåskillnad omfattas defintivt av bestämmelserna om enkelt avhjälpta hinder.

 

 

 

 

Biblioteksgatan i Stockholm borde se annorlunda ut 2011

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Norrmalms torg och Stureplan förbinds av Biblioteksgatan. Här finns hela 17 modebutiker, åtta butiker som säljer smycken och/eller ur, en restaurang, ett café och en biograf. Skor, väskor och smink kan man också handla längs detta shoppingstråk.

I fredags hade vi fantastiskt fint väder på eftermiddagen och efter en arbetslunch inne i city passade jag på att ta en promenad längs Biblioteksgatan för att notera och fotografera. Här följer nu min sammanställning av resultatet, som en så kallad Öppna Sverige!-jämförelse, där vi ställer tillgängliga ställen i relation till utbudet totalt:

Modebutiker                             2 av 17 är tillgängliga    
Smycken- och ur                       0 av 8 är tillgängliga
Skoaffärer                                0 av 2 är tillgängliga  
Sminkbutik                               0 av 1 är tillgänglig
Väskbutik                                 0 av 1 är tillgänglig
Restaurang                               0 av 1 är tillgänglig
Konditori                                  0 av 1 är tillgänglig
Biograf                                     0 av 1 är tillgänglig

Lokaler under ombyggnad     0 av 3 är tillgängliga

Det är alltså endast två (!) av totalt 35 lokaler dit allmänheten har tillträde som är tillgängliga enligt vår vida Öppna Sverige!-definition att endast titta på nivåskillnad. Självklart krävs även annat, så som dörröppnare- /dörrautomatik, dörrbredd och kontrastmarkeringar för att en entré ska vara tillgänglig och användbar.

En av de mer fashonabla shoppinggatorna i Sveriges huvudstad, den huvudstad som skulle varit världens mest tillgängliga förra året, får alltså så lågt resultat som 5,7 procent i en Öppna Sverige!-jämförelse.

Siffran är extrem och jag vågar gissa att detta är ett bottenrekord om vi tittar över Sverige i stort.

Om vi gör så här istället och tittar på samma ställen utifrån gällande bygglagstiftning! Jag tänker på de retroaktiva kraven om att enkelt avhjälpta hinder, exempelvis nivåskillnader, ska undanröjas i befintlig byggnation. Jag tänker dessutom på att när man gör större ombyggnation som faller under bestämmelserna om "ändring", då ska nybyggnadskrav gälla - alltså inga nivåskillnader längre.

I en sådan genomgång blir min slutsats att 22 av de 32 otillgängliga lokalerna har nivåskillnader som är att bedöma som enkelt avhjälpta hinder som därmed ska undanröjas omedelbart. Tillägget i PBL kom 2001 och föreskrifterna som förtydligade kom i oktober 2003. Ingen ursäkt längre alltså!

De tre lokalerna som är under ombyggnad samt den Efva Attling-butik som just iordningsställs omfattas, enligt min kunskap, av bestämmelserna om nybyggnadskrav vid ändring.

Därefter återstår då fyra lokaler där det blir lite mer komplicerat, men - jag är alldeles övertygad om att om man tittar bakåt i tiden har säkert även dessa lokaler genomgått ombyggnation som faller under in under nybyggnadskrav vid ändring.

Så - det är bara att fortsätta jobba! Jag går nu in till Stockholms stad med anmälningar om enkelt avhjälpta hinder för 22 butiker, uppmärksammar stadsbyggnadskontoret på fyra pågående ombyggnationer de måste titta på samt fortsätter arbeta för en diskrimineringslagstiftning för ett politiskt ställningstagande för att alla skall kunna delta i samhällslivet och att bestämmelser om tillgänglighet skall efterlevas!

Det borde dock vara andra som gjorde jobbet!

Fastighetsägarna har ansvar för sina lokaler och för att följa gällande lagstiftning och kommunen har tillsynsansvar. Båda dessa har under senare år varit mottagare för omfattande utbildnings- och informationskampanjer från Boverket, SKL och Handisam samt propåer från funktionshindersrörelsen.

Dock - jag har inte hört någon från politiskt håll gå ut och säga att nu tar vi tag i det här, nu ska vi öppna Sverige och göra det tillgängligt. Nu ska vi se till att följa lagstiftningen. Varken Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt som statsministrar. Varken Mona Sahlin, Andreas Carlgren eller Stefan Attefall som samhällsbyggnads-, miljö- respektive civil- och bostadsministrar.

 

Stockholm Waterfront - Stockholms stolthet?

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I samband med Socialdemokraternas extrakongress fick jag tillfälle att besöka Stockholm Waterfront, den nya och mycket omdebatterade byggnaden precis bakom Centralen. Jag tillhör de (få?) som tycker utsidan är rätt läcker. Men – insidan och tillgängligheten och användbarheten blev jag desto mer besviken på.

Jag ska försöka beskriva mina intryck och jag börjar utifrån:

Kom med taxi och blev avsläppt utanför hotellet, alltså vid fel entré. Varken jag eller chauffören hade koll och det var inte mer än kanske 50 meter emellan så det var ingen fara. Men, jag kunde inte i världens mest tillgängliga huvudstad, Stockholm 2011, att ta mig dit själv på/upp för/ned för den nyasfalterade trottoaren som var mycket hög och saknade nedfasningar.

Direkt innanför dörrarna till kongresshallen möttes man av en halvtrappa – visserligen fanns en plattformshiss där men det är ändå så onödigt att bygga så.

Hela huset består av mycket glasytor, stora glasväggar utåt. Vissa av dessa hade kontrastmarkeringar, andra inte, de som var markerade var inte det efter ett enhetligt system utan hade sina markeringar på skilda nivåer.

Det fanns gott om hissar, men flera av dem var låsta, i alla fall inledningsvis. I ena änden hade man dock inte gjort en vanlig hiss utan även här en plattformslyft - upp för hela den enorma höjden som blir inne i en kongressal av detta slag – att ha en hiss där man måste hålla knappen intryckt för att hissen ska röra sig är inte användbart.

En eloge för de stora toaletterna, de var näst intill korrekt inredda (förutom att det inte gick att se sig i spegeln som sittande) och storleken uppfyllde minimikravet. De låg precis utanför ingångarna till stora salen, bra naturligtvis att de som har svårast att ta sig inte behöver förflytta sig så långt, men helt fel att placera dessa toaletter avskilt från övriga anser jag, dessutom större risk att de ständigt är upptagna när de ligger så nära.

Så det allra värsta – stora kongressalen. Mörka mattor, mycket trappor men också ologiska enstaka trappsteg på "platåerna". Alla dessa trappsteg var omarkerade. Jag var själv på väg att råka köra ned för ett men blev som tur var stoppad. Såg många som snubblade i trapporna och hörde att människor ramlat.















Den största av bristerna och svårast att rätta till i efterhand, är det faktum att det inte någonstans finns möjlighet att som rullstolsanvändare sitta tillsammans med/bredvid person som sitter på ”vanligt” säte. Överallt hänvisas man till att sitta bakom eller framför. Det är riktigt illa!

Jag ställer mig frågan, väcker detta projekt - som inte lever upp till kraven på användbarhet och som från början byggt in enkelt avhjälpta hinder - stolthet hos politiker och tjänstemän som styr den huvudstad som skulle varit världens mest tillgängliga förra året? Hos mig som stockholmare gör det inte det.

I söndags skrev jag på FullDelaktighet.Nu

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I söndags skrev jag om när varken morötter och goda exempel hjälper på FullDelaktighet.Nu.

... Jag kommer i detta inlägg använda min stad Stockholm som exempel. Helt enkelt för att det här är staden där jag bor och lever och därför också har mest kunskap om. Dessutom tror jag, utifrån mina resor och utifrån kontakter med DHRs avdelningar och medlemmar, att dessa erfarenheter till stor del stämmer in även på andra platser i Sverige...

Läs hela inlägget här!

Hälsning till Folkpartiets landsmöte

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

För att komma framåt mot ett Sverige där personer med funktionsnedsättning kan leva delaktigt och självständigt,
för ett Sverige som byggs och planeras med den mänskliga mångafalden som grund,
måste personer med funktionsnedsättning synliggöras inom VARJE politikområde!

INTE som i dag under rubriken funktionsnedsättning,
eller, än värre,
som i handlingarna till Landssmötet, under "Det glömda Sverige".

För - det handlar om rättigheter, om rätten till medborgarskap på lika villkor och
ska också hanteras så.

Nu - med det framfört  - vill jag uttrycka min glädje över Folkpartiets tydliga ställningstagande för Bristande tillgänglighet som diskriminering - avgörande för om vi ska närma oss målet om ett Sverige för alla, Sverige måste öppnas - också för personer med nedsatt rörelseförmåga eller andra funktionsnedsättningar!

Jag vill också passa på att uttrycka den oro vi känner inför de hotande försämringarna av assistansen. Vet att många folkpartister är oerhört stolta över denna frihetsreform som trädde i kraft 1994, men den är nu hotat och måste försvaras och vi behöver er hjälp med det.

Lycka till med fortsättningen av Landsmötet!

(Ovanstående hade jag planerat att säga, men tyvärr var tidsschemat pressat och utrymme gavs ej för någon hälsning)

Scenframträdande utan scen på Stockholmsmässan

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I dagarna tre pågår nu Ett bra liv på Stockholmsmässan i Älvsjö. Ett bra liv är en mässa för personer med funktionsnedsättning.

I går var det dags för mig att tillsammans med vårt ungdomsförbund, Unga Rörelsehindrades språkrör Daniel Pollak, äntra den så kallade Caféscenen för att hålla ett kort miniseminarium om Öppna Sverige!. Men - vi fick föra fram vårt budskap från golvet, rampen till scenen var helt enkelt för brant. Rampen uppfyllde inte ens minimikravet på 1:12, vilket även det är för brant för att vara användbart.

Jag och Daniel förklarade naturligtvis varför vi satt kvar nere på "golvet" och arrangörerna lovade att ordna en bra ramp inför nästa seminarium arrangerat av oss, vilket äger rum i morgon fredag kl 15.15 då det handlar om bristande tillgänglighet som diskriminering...

Inte en krona till till de som inte vill ha mig som kund

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Även om jag självklart inte väljer otillgängliga ställen finns det situationer då de blir resultatet av jakten på en speciell vara eller maträtt eller upplevelse, utan att det är meningen. Det kan uppstå situationer då någon annan handlar för mina pengar eller då jag väntar utanför.

Var i fredags på jakt efter en indisk restaurang för att hämta chicken tikka masala, på väg till en kompis som bor strax utanför stan. Förutom indiskt på menyn skulle restaurangen helst ligga så jag slapp för lång omväg samt naturligtvis vara tillgänglig så jag kom in i den.

Fick tips om en restaurang längs min väg, med god mat och bra priser och jo, den var nog tillgänglig trodde tipsaren. För säkerhets skulle ringde jag och frågade och fick svaret att det var inga problem att komma in med rullstol. Jag beställde då och satte mig i bilen.

Hade turen att i Stockholms fredagseftermiddagstrafik hitta en parkeringsplats precis utanför restaurangen, men såg direkt att det var ingen idé att ens plocka ihop rullstolen, jag skulle inte kunna ta mig in för att hämta min beställning. Ringde igen till restaurangen och de fick komma ut med maten, gå in med mitt kort och dra det, komma ut med kort och kvitto för underskrift. Det löste sig, maten var jättegod och jag hade en härlig kväll med min vän.

I går förmiddag var jag och min älskling så ute och gjorde våra lördagsärenden. Ett av dem var att köpa torrfoder till våra katter i en zooaffär två kvarter från vår bostad. Visst har jag vetat att den butiken inte är tillgänglig. Men - i går när jag stod  utanför på trottoaren och väntade kände jag att - Nu får det vara nog! Nu tänker jag inte ge en krona till till näringsidkare som ju faktiskt signalerar att de inte vill ha mig som kund. I båda fallen ovan handlar det om nivåskillnader som definitivt faller under enkelt avhjälpta hinder - varför det inte finns någon som helst ursäkt till att de finns där och utestänger.

På väg hem

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Nu – lördag kväll – sitter vi på båten hem från Gotland och 2009 års Politikervecka. 


Många av våra medresenärer känner vi igen från Almedalens vimmel på kvällarna, från  seminarierna, folkflödet på gatorna, minglandet, flera har jag eller någon annan i vårt gröna team stamtalat eller diskuterat med. Vi sitter med våra datorer, det finns ingen uppkoppling men vi skriver och planerar.


Jag tar en tur runt i salongerna, fortsätter nätverkandet, delar ut gröna vykort och knappar, bestämmer möten. Måste vänja mig av med detta beteende att hoppa på folk hemma i vardagen.. - eller, kanske inte? Jag ändrar mig - vi borde nog istället vara bättre att ständigt föra fram vårt budskap.

De flesta ser rätt trötta och slitna ut – inser att det gör antagligen jag också… Summerar intrycken och insatsen. Var det värt det? Vad gjorde vi bra? Vad kunde vi gjort bättre? Vilka nyvunna kontakter skall jag återkomma till när allt drar igång igen i augusti? Är fylld av idéer till infallsvinklar och angreppssätt och försöker spalta ner det för att det inte skall vara försvunnet när jag kopplar på igen i augusti.

Röd-grön miss i Almedalen

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Följ Unga Rörelsehindrade och DHR i Almedalen här på min blogg, på Daniels blogg och på Öppna Sverige!-hemsidan. På Öppna Sverige!-hemsidan kan ni följa tillgängligheten i Almedalen. Har precis lagt ut ett inlägg om de röd-grönas mingel-miss.

Nu öppnar vi Sverige!

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

 

I dag drog vi tillsammans med Unga Rörelsehindrade igång vår kampanj för tillgänglighet: Öppna Sverige!

På flera platser i landet har förbundsstyrelserna och förbundskansliernas anställda varit ute i folkvimlet och delat ut gröna flygblad. Själv befann jag mig i morgonrusningen på Centralen i Stockholm där jag tillsammans med "medkampanjare" försökte fånga stressade resenärers uppmärksamhet med ett leende, ett - God morgon, det är internationella handikappdagen i dag! och ett framsträckt flygblad.

Läs mer på http://www.dhr.se/index.php?page=oppna_sverige och på http://www.svenskhandikapptidskrift.se/index.php?page=archives&year=2008&month=12&news_id=344