Kungsholmens stadsdelsnämnd gick i går ut med ett pressmeddelande där man tydligt tar ställning mot otillgängliga uteserveringar och för tillgänglighet och användbarhet. Härligt med just de politiska ställningstagande som så väl behövs!
Som Kungsholmsbo blir jag stolt och vill naturligtvis dela med mig av pressmeddelandet och länkar till Sveriges Radio och ABC-nytt som uppmärksammade nyheten.
Poliltik är båda att välja och att vilja.
I går öppnades Riksdagen och i regeringsförklaringen tillkännagavs inriktningen för den politik regeringen vill driva det kommande året.
På SvDs ledarsida anser man i dag att "Det blir ett år då alla får vad de vill ha".
Jag håller inte med.
Jag är inte nöjd.
Fredrik Reinfeldt, var finns den politik som skall leda framåt, mot ett samhälle för alla?
Naturligt var det en regeringsförklaring som handlade om finanskrisen, om arbetslinjen och om de utmaningar Sverige står inför.
"I Sverige ska alla oavsett bakgrund ha möjligheter att växa och utvecklas. Alla människor har ett absolut och lika människovärde, samtidigt som varje människa är unik. Alla ska inte leva likadant, men alla ska ha samma möjligheter att utvecklas som självständiga människor."
Statsminister Fredrik Reinfeldt konstaterade själv i regeringsförklaringen att "Politik är att välja".
Och, "att välja bort" lägger då jag till.
Även om statsministern tillkännagav alla människors lika värde valde han i regeringsförklaringen bort att ta ställning för ett samhälle för alla,
han valde bort att nämna att det vid detta riksmötes öppnande finns en ny konvention som alla beslut som skall fattas under riksmötet skall relateras till: Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
han valde bort att berätta vilken politik som skall förverkliga de handikappolitiska målen när vi under detta riksmöte går in i det magiska året 2010, året då alla enkelt avhjälpta hinder skall vara undanröjda, de allmänna kommunikationerna fungera för alla och perspektivskiftet till en politik där funktionshinderperspektivet blivit en naturlig del av alla politikområden genomförts.
Fredrik Reinfeldt, man kan välja - antingen nöjer man sig med att erkänna alla människors lika värde, eller så väljer man att synliggöra en politik som leder till att förverkliga det.
Enligt artikel i Svensk Handikapptidskrift köper inte Länsrätten i Skåne, där det första fallet nu prövats, argumentet att kostnaden skulle vara orimlig för butiksägaren: ”Enligt länsrättens bedömning kan en kostnad på 15 000 kronor per butik inte anses vara orimlig med hänsyn till nyttan av åtgärden för de med nedsatt rörelse-och orienteringsförmåga och med beaktande av butikernas läge på en välbesökt gågata i centrala Lund”.
Läs hela artikeln i SHT
I dagarna tre pågår nu Ett bra liv på Stockholmsmässan i Älvsjö. Ett bra liv är en mässa för personer med funktionsnedsättning.
I går var det dags för mig att tillsammans med vårt ungdomsförbund, Unga Rörelsehindrades språkrör Daniel Pollak, äntra den så kallade Caféscenen för att hålla ett kort miniseminarium om Öppna Sverige!. Men - vi fick föra fram vårt budskap från golvet, rampen till scenen var helt enkelt för brant. Rampen uppfyllde inte ens minimikravet på 1:12, vilket även det är för brant för att vara användbart.
Jag och Daniel förklarade naturligtvis varför vi satt kvar nere på "golvet" och arrangörerna lovade att ordna en bra ramp inför nästa seminarium arrangerat av oss, vilket äger rum i morgon fredag kl 15.15 då det handlar om bristande tillgänglighet som diskriminering...
Även om jag självklart inte väljer otillgängliga ställen finns det situationer då de blir resultatet av jakten på en speciell vara eller maträtt eller upplevelse, utan att det är meningen. Det kan uppstå situationer då någon annan handlar för mina pengar eller då jag väntar utanför.
Var i fredags på jakt efter en indisk restaurang för att hämta chicken tikka masala, på väg till en kompis som bor strax utanför stan. Förutom indiskt på menyn skulle restaurangen helst ligga så jag slapp för lång omväg samt naturligtvis vara tillgänglig så jag kom in i den.
Fick tips om en restaurang längs min väg, med god mat och bra priser och jo, den var nog tillgänglig trodde tipsaren. För säkerhets skulle ringde jag och frågade och fick svaret att det var inga problem att komma in med rullstol. Jag beställde då och satte mig i bilen.
Hade turen att i Stockholms fredagseftermiddagstrafik hitta en parkeringsplats precis utanför restaurangen, men såg direkt att det var ingen idé att ens plocka ihop rullstolen, jag skulle inte kunna ta mig in för att hämta min beställning. Ringde igen till restaurangen och de fick komma ut med maten, gå in med mitt kort och dra det, komma ut med kort och kvitto för underskrift. Det löste sig, maten var jättegod och jag hade en härlig kväll med min vän.
I går förmiddag var jag och min älskling så ute och gjorde våra lördagsärenden. Ett av dem var att köpa torrfoder till våra katter i en zooaffär två kvarter från vår bostad. Visst har jag vetat att den butiken inte är tillgänglig. Men - i går när jag stod utanför på trottoaren och väntade kände jag att - Nu får det vara nog! Nu tänker jag inte ge en krona till till näringsidkare som ju faktiskt signalerar att de inte vill ha mig som kund. I båda fallen ovan handlar det om nivåskillnader som definitivt faller under enkelt avhjälpta hinder - varför det inte finns någon som helst ursäkt till att de finns där och utestänger.
I juni kontaktade DHR Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, eftersom samtal och mail från våra medlemmar visade att kommuner börjat använda förslagen i LSS-kommitténs betänkande. Detta trots att förslagen ännu så länge bara är just förslag till förändringar – och inget annat.
Just nu behandlas på Socialdepartementet de rekordmånga yttranden som kommit in över betänkandet. Det skall därefter bli en proposition som Riksdagen skall fatta beslut om och ett datum för eventuella ändringar i lagen fastställas. Vi vet att det planerade datumet för lagändring, 1 januari 2010 skjutits fram och att man i dag pratar om en lagändring från tidigast 1 januari 2011.
Denna process finns det uppenbarligen kommuner som struntar i, eller helt enkelt inte förstår. Oavsett anledning, faktum kvarstår, på flera håll följer man inte gällande lag.
Vi har i veckan fått svar på vår begäran om att SKL skulle gå ut till sina medlemmar, d v s kommunerna, för att uppmärksamma och stävja detta. Svaret visar på total förnekelse samt vittnar om nonchalans inför de människor som allt sedan förslagen kom oroat sig för att sina fortsatta möjligheter att genom assistansen leva självständigt, få ihop en tillvaro med kanske familj, barn, arbete, studier, ideellt engagemang.
Man lägger från SKLs sida över ansvaret på den enskilde kommunmedborgaren när man skriver:
”Om det finns personer bland era medlemmar som inte upplever att så är fallet föreslår vi att han eller hon tar kontakt med aktuell tillsynsmyndighet.”
DHR uppmanar alla - som utsätts för handläggning och beslut baserade på förslag sprungna ur LSS-kommittén slutbetänkande – att anmäla det till närmaste Länsstyrelse!
Ännu är inga ändringar i LSS beslutade!
Nedanstående återfinns i Centerns ungdomsförbunds sakpolitiska program:
-
Människan är unik. Det är utgångspunkten för all CUF:s politik. Målet är ett samhälle där varje människa ges utrymme att växa utifrån sina egna förutsättningar. All diskriminering är därför förkastlig. Det kan aldrig accepteras att något annat än dina handlingar ligger till grund för hur du blir behandlad. Att behandlas utifrån det kollektiv du påstås tillhöra inskränker din frihet. Huvudregeln är alltid att anpassa samhället efter människorna som lever i det, inte att anpassa människorna efter samhället och systemen.
Människor med funktionsnedsättning måste få vara aktiva medborgare och få möjligheter till arbete och utbildning. Samhället måste även erbjuda människor med funktionsnedsättning en möjlighet att få en mer varierande fritid, och samhällets delar ska vara tillgängliga för alla.
-
Formuleingar och ställningstaganden som i ett svep förlorat sitt värde i och med CUFs Magnus Anderssons uttalande om kravet på "handikappanpassning" av studentbostäder som roten till bristen på studentbostäder. Ett uttalande som vittnar om en människosyn som delar in och rangordnar människor. Ett uttalande stick i stäv med CUFs program: Huvudregeln är alltid att anpassa samhället efter människorna som lever i det, inte att anpassa människorna efter samhället och systemen.
I våras föreslog partistyrelsen att bristande tillgänglighet skulle betraktas som diskriminering av personer med funktionsnedsättning och förslaget antogs vid Centerstämman i maj. Nu väntar jag på Maud Olofssons och Centerns ställningstagande - vilket jag förutsätter blir mer långlivat än de de fyra månader som gått.
Rasmus Isaksson Förbundsordförande DHR (Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet)
Recent Comments