Varför alla dessa särlösningar?

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Det frågade Marie-Louise Jungelin, Unga Synskadade, i dagens avsnitt av Välviljans apartheid som handlade om att det är så få personer med funktionsnedsättning som finns i arbetslivet. Marie-Louise Jungelin är utbildad jurist och kriminolog - men har aldrig jobbat som det. – Jag har aldrig fått chansen till det eftersom ingen har velat eller vågat anställa mig, säger Marie-Louise.
Johan Bredberg är utbildad gymnasielärare och har sökt ett trettiotal lärarjobb utan resultat. I de fall han nämnt i ansökan att han sitter i rullstol har han inte kallats på intervju.

Generellt kan man grovt räknat säga att 50 procent av oss med funktionsnedsättning i Sverige i arbetsför ålder har ett jobb. Tittar vi på DHRs medlemmar, personer med nedsatt rörelseförmåga är det endast 40 procent, alltså fyra av tio. Av dessa fyra är det så få som EN, alltså tio procent, som har en anställning på den ordinarie arbetsmarknaden och utan lönebidrag. Detta trots att den eftergymnasiala utbildningsnivån bland personer med nedsatt rörelseförmåga är lika hög som bland befolkningen i stort.

Det är förfärliga siffror.

Tyvärr vet vi också att sysselsättningen för personer med nedsatt rörelseförmåga inte - så om på arbetsmarknaden i stort - gick upp vid den senaste högkonjunkturen.

Som en av förklaringarna ser jag att ivern efter särlösningar gått över styr - detta har i viss mån bidragit till ett "vi och dom-tänk", en uppdelning av människor.

Det behövs lönebidrag, det behövs särskilda anställningar av det slag Samhall erbjuder. Men - lönebidrag och Samhall har under flera år varit det så väl omedelbara som automatiska svaret på hur fler personer med funktionsnedsättning ska komma ut i arbetslivet - vilket vaggat in så väl arbetsgivare, arbetförmedlingen och andra inblandade myndigheter, politiker som i vissa fall arbetstagare i en världsbild där möjligheten att få ett arbete på samma villkor som andra bleknat allt mer.

Jag är glad att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin i programmet var så tydlig med att han ser ett behov av hela spektrat. Som det stora hindret ser han arbetsgivarnas attityder och det tror instämmer jag i.

Har visat den här på bloggen tidigare, men kan inte låta bli att göra det igen: Handisams film Anställningen

Comments

[Agge o Peter]

som politikerna säger, "med särlösningar slipper vi lösa de verkliga problemen..."

[Kjelle]

Bra skrivet. Citerar dig idag i inlägget http://hallbarhumanism.blogspot.com/2010/02/koppla-lagstiftningen-till-rattigheter.html

[Josefine, UH]

Håller verkligen med om att det här, blev så arg när Marie-Louise berättade om att hon blivit ombedd att lämna intervjuer när det insett att hon hade en synskada.

Har du förresten läst debattartikeln som var med i GP igår? Bland annat vi på Unga Hörselskadade, Unga Synskadade, Unga RBU-are och Unga Rörelsehindrade som stod bakom den, angående funktionshinderkunskap på lärarutbildningen: http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.310180-ge-alla-en-chans-att-bli-bast-i-klassen