DHR-bloggen

Brev från SJ

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I går fick jag ett brev från SJ där Fordonsdirektör Claes Broström beklagar de besvär jag och andra rullstolsburna resenärer haft med X2000-tågens lyftar. Bakgrunden med misstänkt tekniskt fel som upptäcktes i december och de lösningar man erbjuder beskrivs. Download Brev från SJ ang lyftarna, april 2010

Jag ser ett antal problem:

Det ena är att vi vet att ersättningslösningarna som hänvisas till inte fungerat!
Manuella lyftar saknas på flertalet stationer och för några månader sedan ändrades direktivet så man endast kan åka mellan de stora stationerna. Ska du av vid en station/ort "mitt på" en sträcka får du ändå åka till slutstationen för att sedan åka exempelvis taxi tillbaka igen. Detta är inte rimligt! Det har inneburit att många avstått från sina resor eftersom de på detta sätt skulle förlängts orimligt mycket så man plötsligt behövt övernattning för en resa man annars kunnat göra fram och tillbaka över en dag.

Hänvisningen till InterCity-tågen och till dubbeldäckarna haltar. Dessa tåg kan man visserligen resa med, men de uppfyller inte på något sätt samma komfort, standard och användbarhet för resenärer som använder rullstol som för övriga resenärer. Reste själv InterCity mellan Stockholm och Göteborg förra veckan och den modell jag åkte med har rullstolsplatser där sätena saknar armstöd och bord, något övriga platser på samma tåg har. Dessutom fick jag vänta två timmar extra då lyften på min InterCity-avgång var trasig... Dubbeldäckarna är visserligen relativt nya och man kommer in utan nivåskillnad men användbarheten med lös ramp för att överbrygga avståndet mellan vagnen och perrongen, den branta lutningen in i själva vagnen, den trånga platsen för rullstol samt det faktum att kanske sju personer måste resa på sig för att släppa fram en när man ska på eller av är under all kritik.

SJ har nu fattat beslutet att byta ut alla lyftar på X2000 och man beräknar att detta skall vara klart vid årsskiftet. Alltså - ett år utan fungerande tågresande - fullkomligt oacceptabelt!

SJ har dessutom planer på att ta bort rullstolslyftarna och rullstolsplatserna på InterCity-tåg mellan Stockholm-Göteborg och i Jämtland. En minskning av valmöjlighet och antal avgångar är ett steg i helt fel riktning.

Nya tågen kommer inte bli bättre - trots att vi självklart borde se det som självklart med en utveckling mot ett mer jämlikt resande kommer de nya tågen som snart introduceras inte flytta fram positionerna, det blir fortfarande specifika platser, i 2a klass, som vi är hänvisade till. Utan möjlighet att röra sig mellan vagnarna, utan möjlighet att ta sig till restaurangvagnen.

Dessutom väntar vi fortfarande på svar från Ulf Adelsohn...

Läs FS-ledamot Rasmus Isakssons reaktion på SJ-brevet på DHRs hemsida.

Köping Hillbillies - lovande seriestart

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Gillade verkligen den nya serien Köping Hillbillies som började på SVT i går torsdag!

Jag hoppas och tror att den kan sticka hål på en del fördomar och bidra till normaliserad syn på personer som använder rullstol.

För tyvärr är det ingen allmänt känd självklarhet att alla människor – liksom alla städer – är något mer än summan av sina brister och gåvor.
Citat ur Expressen

Räknar till inte mindre än fem repriser av detta första avsnitt. Passa på om du missade det!

Jag kommer demonstrera den 29 maj

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

När jag började jobba på DHR i december 2002 blev jag rätt snabbt indragen i planeringen av den första Marschen för tillgänglighet, vilken gick av stapeln i Stockholm sommaren 2003.

Det var inte bara den första marschen, det var också första gången jag gick i ett demonstrationståg - en ny upplevelse jag först inte var helt bekväm med. Men, när vi kommit några hundra meter in på Sveavägen hade jag vant mig och blev plöstligt till och med slagordsutropare, så det kan gå : ).

Nu planeras runt om i landet för årets upplaga av Marschen för tillgänglighet. Sedan den första Marshcen, för åtta år sedan ser jag det som en självklarhet att ta detta tillfälle i akt att manifestera vår kamp för lika rättigheter till lokaler, verksamhet, kommunikationer.

Trots fyra utredningar, trots konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, trots FN-kritik mot Sverige står vi fortfarande där - utan rätten att kalla den dagliga utestängningen vid dess rätta namn - diskriminering.

Lördagen den 29 maj ger vi oss ut på gator och torg i hela Sverige, som det ser ut nu på 28 platser.

Du kommer väl med?

Allt om Marschen finns här!

Följ Löwis med rullstol från Casablanca till Stockholm

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

På Inclusion Tours egen hemsida kan man följa Lars och Mats färd genom Europa, med rullstol respektive cykel. De har nu, på sin 6000 kilometersresa för att uppmärksamma tillgänglighet och användbarhet, kommit till Spanien.

Vaxpropp och förstoringsglas till Björklund och Krantz

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I går onsdag debatterades och beslutades propositionen Bäst i klassen, om ny lärarutbildning, i Riksdagen. Unga Hörselskadade  och Unga Synskadade är mycket kritiska till att det fortfarande, trots upprepade påtryckningar inte kommer ställas krav på obligatorisk kurs i funktionshinderkunskap för blivande lärare.

De utbildningsansvariga ministrarna Jan Björklund och Tobias Krantz har därför av de båda ungdomsförbunden tilldelats Årets Vaxpropp och Årets Förstoringsglas. Gåvorna ser man som symboler för hur illa frågan om funktionshinderkunskap i lärarutbildningen hanterats.

Konsekvensen av Jan Björklunds agerande blir att Riksdagen är på väg att rösta igenom propositionen som gör att vi får en lärarutbildning som strider mot två konventioner, både mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt mot FN:s konvention om barnets rättigheter, och som varken ger lärarna verktyg att upptäcka särskilda behov eller kommunicera med och undervisa de elever de ska möta, skriver man i ett gemensamt pressmeddelande.

 – Det verkar som om varken Björklund eller Krantz hört eller läst om funktions-hinderkunskapens nödvändighet, som inte bara vi utan också Skolinspektionen och Specialpedagogiska skolmyndigheten länge påtalat. Kanske hör och ser de bättre om vaxproppen dras ut och förstoringsglaset kan sätta fokus på det nödvändiga i att alla lärarstudenter får kunskap om olika behov och hur man skapar ett inkluderande arbetssätt i skolan, kommenterar Victoria Öjefors, ordförande för Riksorganisationen Unga Synskadade (US).

 

 

 

 

Kan inte annat än säga nej till kompromisser och särlösningar!

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Det finns säkert de som tycker jag har fel och gör fel när jag säger nej till otillgänglighet, dessutom lyckas jag ju inte alltid utan hamnar ibland i situationer där det tyvärr bara är att gilla läget.

Men - jag kan inte, om jag ska vara sann mot mig själv och sann mot mitt uppdrag så som jag tolkar det, göra annat.

Vi lever i Sverige, ett land som under några decennier sågs som föregångsland när det gällde synen på personer med funktionsnedsättning. Vi lever i Sverige som har haft lagstiftning om tillgänglighet sedan 60-talet, som antog en plan för hur medborgarperspektivet skulle vara genomfört nu 2010, som ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

När verkligheten så ofta, trots detta, inte fungerar - kan jag inte annat än säga Nej tack!

Alla resurser måste tas tillvara

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Det konstaterar Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist i SvD, intervjuad i en artikel med rubriken Integrationens gyllene chans.

Jag instämmer i det som står - men skulle vilja inkludera också personer med funktionsnedsättning som står utanför arbetsmarknaden. På många ställen i artikeln skulle man kunna byta ut invandrare mot personer med nedsatt rörelseförmåga och innehållet och texten skulle fortfarande fungera.

Vi vet att våra medlemmar har en eftergymnasial utbildningsnivå motsvarande befolkningen i stort. Vi vet att endast fyra av tio i arbetsför ålder har ett arbete och att endast en av dessa fyra har en anställning utan bidrag eller stöd i form av exempelvis lönebidrag.

Roar mig med att ändra lite i artikelns avslutning: hon påpekar att det även är viktigt att jobba med attityder hos det privata och offentliga näringslivet så att personer med nedsatt rörelseförmåga (utlandsfödda) ses som potentiell arbetskraft. –Detta är ett måste om vi ska behålla det välfärdssystem som vi har i Sverige. Alla resurser måste tas tillvara.

Nej ABF - separat ingång är inte ok!

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I går skulle jag deltagit i ABFs förbundsstämma som ombud för DHR. Men - när jag kom dit visade det sig att jag hänvisades till en särskild, dessutom låst dörr, så jag gick aldrig in.

Inför förra årets stämma skrev DHR en motion om ABFs lokala variationer och många gånger bristande kunskap, engagemang och verklighet i frågan om tillgänglig och användbar verksamhet. Vi protesterade dessutom emot att man hade för avsikt att förlägga stämman till otillgänglig lokal i ABF-huset på Sveavägen. Våra protester ledde till att stämman flyttades till World Trade Center och genomfördes på ett tillgängligt och användbart sätt. Det blev det en bra diskussion då vår motion var uppe och ambitioner att på mer strukturerat sätt arbeta med frågan tydliggjordes.

När kallelse kom till årets stämma och den lokal som angavs var den så vitt jag visste av tidigare erfarenhet, otillgängliga och oanvändbara Z-salen, tog jag genast kontakt och undrade hur detta var möjligt. Svaret jag fick var att man, förutom att man byggt om de starkt kritiserade hissarna också byggt om Z-salen så den skulle fungera.

När jag kom dit var det dock precis som tidigare uppe på plan 1 i trapphuset där man går in i Z-salen:
två dubbeldörrpar och precis innanför dörrarna halvtrappa uppåt, varifrån lokalen sluttar nedåt i gradänger mot scenen

Den vänliga kvinnan som tog emot och registrerade ursäktade sig och hämtade vaktmästare och den lösning han hade att erbjuda var som jag befarade den sedan tidigare permanentade särlösningen med en "lager"-gång via en låst dörr. Jag förklarade att detta inte var ok och lämnade ABF.

Jag förstår att det är i princip omöjligt att göra en Design för alla-lösning så som salen är utformad. Men - man skulle kunna göra en hel del för att förbättra. Man skulle kunna göra den "tredje" låsta dörren till en naturlig del av entréerna till lokalen genom att byta dörr så den matchar de andra två, se till att ha den upplåst och öppen samt fräscha upp gången och göra den "publik".

Ryktet säger att man gjort en lyftplatta till scenen inne i lokalen, jättebra, men fortsätt då med åtgärder så man dessutom kommer in så likvärdigt som möjligt.

Om man till stämman, i avvaktan på ytterligare ombyggnation, hade sett över användningen av lokalen hade man kunnat lösa det hela genom att ha dörren upplåst och uppställd och välkomna alla den vägen, då hade jag gått in!

Nu gick jag ut i solen i stället och funderade på hur man kunnat komma på tanken att lägga stämman i denna lokal och på hur vi ska ha det med ABF i framtiden.

Har vi nått det sluttande planet?

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Frågorna om dödshjälp är inte enkla, det är viktigt att vi hanterar dem med respekt och utan att döma, respekt för människors rädsla, respekt för självbestämmande. Men - vi måste också ha insikt om vad vi som samhälle ger för signaler i dessa diskussioner, bestämmelser och tolkningar.

Det nu aktuella fallet tar jag inte ställning till, det är svårt och jag känner med kvinnan.

Jag vill dock uppmärksamma på den glidning i tolkning som Socialstyrelsens bedömning som lämnades i går innebär. Tidigare har det klassats som aktiv dödshjälp att stänga av en respirator, i och med gårdagens besked hamnar nu detta utanför. Om vi fortsätter den nu inslagna vägen finns möjligheten att fortsätta glida på det så kallande sluttande planet och till slut har vi fullt ut tillåtit den aktiva dödshjälp alla riksdagspartier säger sig vara emot.

Det som skrämmer mig är att människor inte ska få hjälp att leva, att behov av insats ska ställas emot någon annans värdering av hur ett bra liv ser ut. Någon som fått ett sjukdomsbesked eller råkat ut för en olycka som förändrat livets förutsättningar i ett slag är självklart inte kapabel att vara "beslutsmässig". Oräkneliga är berättelserna om människor som velat dö där i sjuksängen, men som när det nya livet tagit form är tacksamma för det liv de har och för att ingen hörsammade deras önskan att dö.

En märklig parallell kan dras till självmord. Om någon - vi förutsätter fysiskt frisk person - försöker ta livet av sig sätts alla samhällets resurser in för att rädda denna människa. Man försöker övertyga om livets värde och visa en väg ur mörkret, ett självmord ses helt enkelt som ett misslyckande för samhället. Men - när det handlar om en människa som känner vanmakt inför sin situation med en omfattande funktionsnedsättning, då hävdas den fria viljan och rätten att inte behöva leva detta, underförstått, ovärdiga liv - vilket visar att vi fortfarande dras med en mängd fördomar och att dessa kan leda så långt som till att komma att handla om liv eller död.

Vi vänder oss inte emot passiv dödshjälp.
Vi vänder oss emot aktiv dödshjälp.
Vi vänder oss emot den glidning som vi kan misstänka nu påbörjas.

Jag vänder mig emot det jubel vi i dag läser om i tidningarna, framfört i olika grad av osmaklighet, värst är nog SvD som skriver "I dag ler nog Joakim Alpgård i sin himmel", förfärligt.

Läs gärna mitt blogginlägg De liv kändistyckarna avfärdar levs av mina vänner från 19 mars och titta på

inslaget i gårdagens Aktuellt.

Inkluderar satsning på kollektivtrafik alla resenärer?

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I dag går de rödgröna i DN ut med ett löfte om satsning på infrastruktur och kollektivtrafik om de vinner valet.

Vi rödgröna är överens om den största satsningen på järnväg och kollektivtrafik i modern tid. Man får gå tillbaka till det sena 1800-talet och uppbyggnaden av stambanorna för att finna motsvarande investeringar i det svenska järnvägsnätet.

Man vill investera i bättre kollektivtrafik och genom statlig delfinansiering skapa möjligheter till smidiga och klimatsmarta transporter.

Ja - att tågtrafiken haft och har stora problem är ingen hemlighet. Denna vinter har alla passagerare råkat ut för det som för resenärer med nedsatt rörelsförmåga är vardag: att inte få plats, att inte veta om man ska komma med trots att man har biljett, att avgångar man tidigare kunnat resa med plötsligt inte längre finns att tillgå...

Sen har vi ju Göteborgs spårvagnar där resenärer som använder rullstol diskrimineras, vi har Spårväg City som börjat byggas i Stockholm som inte kommer ha tillfredställande användbarhet, vi har alla dessa bussar i stadstrafik som fortfarande saknar ramp eller lift och så vidare och så vidare.

Nu undrar jag - hur ser man från den rödgröna oppositionen på allas tillgång till den förbättrade kollektivtrafik man utlovar? Tänker man sig att det skall ställas krav på tillgängliga och användbara fordon på alla avgångar? Kommer man våga ställa krav på att ingen skall utetängas?

Miljöpartiet har sagt att man vid kongressen i maj - när valmanifestet beslutas - kommer ha med dessa, kan tyckas självklara, krav. Men, har MP med sig S och V på det spåret?

Och - vad säger Alliansen inför framtiden?

Att ambitionerna och viljan saknats denna mandatperiod har vi fått tydliga bevis för, men - kanske vill man ta nya tag om man får fortsätta regera? Kan man tänka sig att ta SJ i örat och hur ställer man sig till det fatala misstaget att tillåta Veolia köra med tåg med i det närmaste antikvärde?

Vi är 600 000 personer i Sverige med nedsatt rörelseförmåga.Nu måste så väl Alliansen som Rödgröna berätta hur man ser på vår tillgång till de allmänna kommunikationerna.