Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013
Har precis skummat igenom regeringens uppföljning av nationella handlingsplanen för handikappolitiken, den skrivelse som skulle överlämnats för två veckor sedan och som i dag offentliggjorts. Kan inte här och nu, utan noggrannare genomgång, göra någon sammanfattning eller heltäckande analys. Men - av det jag hunnit ta in ställer jag mig frågan: lever vi i samma världar?
Det ligger antagligen i det politiska spelets natur att prisa sitt eget regerandes framsteg. Dock hade jag tyckt det varit betydligt smakfullare och känts oerhört mycket mer förtroendeingivande med en tydligare insikt om det misslyckande man ändå, med ca 9,5 månader kvar tills planen skall vara genomförd kan befara.
Att så som regeringen gör påstå att tillgängligheten konkret förbättrats inom i stort sett alla samhällsområden är som ett slag i ansiktet och tyder på ett avståndstagande från oss vars vardag är så beroende av denna tillgänglighet och användbarhet.
Vi kan i betydligt högre grad röra oss utomhus i gatumiljön som på de flesta håll förbättrats, i alla fall i de centrala delarna av en ort, det är i många städer enklare att åka stadsbuss för personer med nedsatt rörelseförmåga. Självklart har det skett utveckling, konstigt vore det väl annars. Men det krafttag och den kraftsamling vi förväntat oss och som man beslutade om år 2000 har inte givit genomslag i enskilda människors liv. Det är i dag inte enklare att resa med tåg, vi har i dag inte större utbud att tillgå vad gäller tillgänglighet till kultur, butiker, restauranger och perspektivskiftet som skulle synliggöra funktionshinderperspektivet inom respektive politikeområde har vi inte sett mycket av. Jag återkommer!
Som vanligt krävs att avsteg ifrån lag o förordning måste beläggas med ett rejält vite, först då kan politiska beslut få styrka och kraft!
Money talks Bullshit walks!
Posted by: Agge o Peter | 08/04/2010 at 08:05 em