Slow politics för dialog

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Antagligen är det så att politiken, liksom mycket i vårt informationssamhälle, präglas av snuttifiering och snabba puckar. Risken är i alla fall uppenbar.

Läser i Fokus hur Birger Schlaug efterlyser "slow politics" och samtal i stället för korta slagord och politik som underhållning: Slow politics ger tid att utveckla tankar i stället för att peppra åhöraren med oneliners. Slow politics kräver mod att tala om vår framtid och våra liv med öppet visir och utan lans.
Det kräver också att journalistiken mognar, att man inte tar varje tillfälle i akt att kasta sig över ett förfluget ord, utan tar en prövande ansats, ett resonemang där politikern vågar visa osäkerhet och insikt om att också den egna politiken har brister.

Ser på Reflex som handlar om ockupationen av kvarteret Mullvaden 1978. Var själv för liten för att ha några egna minnen av händelsen. Men jag fascineras nu oerhört av tron på möjligheten och viljan att förändra och att påverka. Marika Lagercrantz som själv var med påtalar, i studiosamtalet i nutid, mycket klokt att vi behöver samtal och dialog, vi behöver mötas, för att föra utvecklingen framåt.