DHR-bloggen

Dubbla budskap - inlägg i bloggstafett om språk, makt och demokrati

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Det här blogginlägget ingår i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati. Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs hemsida. Adressen är www.lattlast.se/bloggstafett.

Ett budskap kan ges på så många sätt, med ord - skrivna eller talade, men också en miljö kan liksom en bild säga mer än tusen ord.

Miljöer kan utgå från att vi människor är olika, har olika förutsättningar, möjligheter och behov. En sådan miljö är välkomnande och inkluderande. Miljöer kan också, genom sin utformning, sända ut signaler som är utestängande och uppdelande.

Jag läser ständigt av hur miljön är utformad, naturligtvis påverkad av mitt mångåriga arbete för tillgänglighet och användbarhet, för Design för alla som utgår från den mänskliga mångfalden. Ju mer jag lärt mig, ju mer jag läst, ju mer jag diskuterat, ju vackrare politiska målsättningar och formuleringar vi fått oss till livs, desto mer fel är det för mig att använda miljöer som på olika sätt utestänger, delar upp eller sorterar.

Jag fick härom dagen en inbjudan till ett stort och påkostat arrangemang om mänskliga rättigheter, med internationella och högt erkända medverkande. Lokalen man valt har stolta anor och långa traditioner. Men - entrén är inte för alla, den ståtliga välkända trappan framför byggnaden hänvisar vissa av sina besökare att ta en annan väg, om hörnet, via en dörr som inte alltid är öppen. Den ståtliga trappan utestänger, delar upp och sorterar. För mig blir budskapet dubbelt och tyvärr arrangörens ställningstagande för mänskliga rättigheter urvattnat. Jag väljer därför, i enlighet med DHRs principer för vårt arbete för tillgänglighet och användbarhet, att avstå.

Nu vill jag lämna över stafettpinnen till en annan bloggare som ska fortsätta debatten. Nästa bloggare är Emelie Felderman, radiokrönikör, opinionsbildare och medlemsvärvare åt DHRs ungdomsförbund Förbundet Unga Rörelseehindrade, Emelie Felderman - På egna hjul.

DHR Norrköpingsavdelningen tar ingen skit

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

När jag i söndags skrev mitt korta inlägg med rubriken "Ta ingen skit!" hade jag precis tagit del av den hårresande berättelsen om hur kommunalrådet Mattias Stenberg, MP, med ansvar för byggfrågor i Norrköpings kommun, ifrågasatt själva behovet av tillgänglighet och användbarhet, utifrån att det om tjugo år inte kommer finnas några rullstolsanvändare...

Jag blev naturligtvis vansinnig, men lovade vänta tills det öppna brev som var på väg från mötesdeltagarna gått iväg.

I går morse fick jag ta del av brevet till kommunalrådets parti, lokalt i Norrköping, undertecknat av representanter för DHR, NHR och Unga Rörelsehindrade.

Öppet brev till: Till Miljöpartiet i Norrköping                                    April 2012

Vi i DHR, NHR och Unga Rörelsehindrade har vid  olika tillfällen träffat politiker och tjänstemän i Norrköping för att diskutera ombyggnaden av Hörsalsparken.

Våra synpunkter på att parken inte blir tillgänglig trots den dyra ombyggnaden har framförts. Trots att ombyggnaden framställs som en park för alla så kommer personer med barnvagn, rullator eller rullstol inte att kunna ta del av anläggningen.

Veckan före påsk blev DHR kontaktat av Mattias Stenberg som frågade om vi hade tid att träffa honom för att titta ännu en gång på kommunens planer för Hörsalsparken.

Vi bestämde att ses i tisdag fm (2012-04-10). Det visade sig att Mattias inte hade några förändringar med sig till mötet. Vi framförde ånyo våra synpunkter, att kosta på parken så mycket pengar och ändå inte nå längre i tillgängligheten för stora grupper av befolkningen.

Mattias frågade om vår uppfattning är  ”ska vi skita i alltihop” är det bättre, vi svarade att egentligen tycker vi det eftersom tillgängligheten inte går att göra bättre och att det kostar så mycket pengar för ”en halvdan lösning”

Plötsligt säger Mattias ,”om tjugo år behöver vi inte rullstolar längre”, vi blev mycket förvånade över påståendet. Först snopna, men Mattias började förklara att tekniken utvecklas , stamcellsoperationer genomförs, man odlar nya delar. Plötsligt kommer det en rik knös och lägger upp pengar så löses gåtor osv. 

Vi gav Mattias några argument som talade emot hans påstående och sedan  bröts mötet, Mattias hade annat som väntade.

Uttalandet visar på mycket dålig kunskap om människor och förhållanden i det verkliga samhället. Det visar även på stora brister om vad  konventioner och riktlinjer som samhället antagit och  beslutat för att ge alla medborgare möjlighet till ett likvärdigt liv.

Uttalandet handlar inte om  oss som Mattias Stenberg mötte i tisdags utan om en stor grupp människor i samhället som vi representerar. Miljöpartiet i Norrköping har valt Mattias Stenberg som vi menar har mycket dåligt omdöme, ingen empati eller kunskap  om verkligheten för många människor, att företräda miljöpartiet i Norrköpings kommun. 

Vi ser samtal och diskussioner med Mattias i framtiden som mycket svårarbetade och emotser miljöpartiets ställningstagande till hans uttalande samt om partiet har samma uppfattning när de gäller framtiden för människor som använder hjälpmedel för rörelsefunktonsnedsättningar?

Med vänlig hälsning

Krister Billkvist            Marie Bager                  
Ordförande i DHR        Ordförande i NHR                                           

Tobias Holmberg
Ordförande i Unga Rörelsehindrade

Jag hörde omgående av mig till Miljöpartiets partisekreterare Anders Wallner, för att framföra att
"Jag ser mycket allvarligt på uttalandena och förfarandet och förväntar mig att Miljöpartiet redogör för partiets ståndpunkt samt tar avstånd från kommunalrådets agerande och de åsikter han ger uttryck för."

Anders Wallner har meddelat att han söker kommunalrådet Mattias Stenberg för att få veta mer och kunna göra en bedömning. Jag förväntar mig ett avståndstagande!

Och - till alla DHR-are runt om i landet och alla andra inom rörelsen, ta ingen skit!
Acceptera inte att avfärdas och kränkas på detta sätt!
Gör som DHR, NHR och Unga Rörelsehindrade - fram med det i ljuset.
Låt det inte stå oemotsagt! Ta ingen skit!

"Nobelpris i diskriminering"

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Den osynliga, inbäddade och allmänt accepterade diskrimineringen är den farligaste.

Det skriver Peter Andersson-Pope i sin senaste ledare i Rekryteringsgruppens tidning KICK 1-2012
En suverän text som jag fått Peters ok till att lägga in här i sin helhet:

Nobelpris i diskriminering

Det är när diskriminering är osynlig - inbäddad i vardagen och allmänt accepterad - som den är som farligast. I vedertagen form blir den fullkomligt oberörbar. Ingen ser den, hör den eller känner lukten av den. Ett tydligt och klargörande exempel var när Gunnar Kaj pratade i P4 Sveriges Radio om sina blomsterarrangemang till Nobelfesten. I inslaget beskrev han med rörelse hur Tomas Tranströmer kom in i Blå hallen med sin rullstol genom en "alldeles egen liten entré".

   Gunnar Kaj, och förmodligen alla andra på Nobelfesten, valde att inte se att den egna entrén var en direkt funktion av att det är enda sättet att ta sig till festligheterna med rullstol. Men eftersom diskriminerande otillgänglighet ju inte är särskilt trevligt så valde man helt enkelt att blunda för den. Vips! så blev diskriminerande otillgänglighet i Stockholms stadshus till något eftersträvansvärt - en present. Utöver Nobelpriset i litteratur och prispengarna hade Tranströmer minsann belönats med en alldeles egen liten entré till Blå Hallen. Eller kom månne Nobelpristagaren i kemi singlande ner från taket i en alldeles egen liten fallskärm? Fast det smidigaste sättet att för alltid utplåna diskriminerande otillgänglighet kanske ändå är att, som noblessen på Nobelfesten, sticka huvudet i sanden och vägra se den. Att helt enkelt diskriminera den. Vips! så är den borta.

                                                                                                     Peter Andersson-Pope

Desmond Tutu, Kerry Kennedy och Jan Eliasson till trots

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Fick i dag en tjusig inbjudan med posten. I kvadratiskt kuvert. På tjockt papper.

Invitation
Leadership for
Human Rights
Stockholm 2012

En inbjudan till en kväll om ledarskap för mänskliga rättigheter. En festkväll med fantatiska medverkande,  nämligen ärkebiskop Desmund Tutu, Kerry Kennedy från Robert F. Kennedy Center for Justice and Human Rights samt Sveriges Jan Elisasson som precis fått nytt FN-uppdrag.

Jag tackar nej.

Tillställningen är förlagd till lokal där jag inte kan komma in samma entré som övriga gäster utan likt de svarta i den amerikanska Södern eller i apartheidens Sydafrika hänvisas till särskild ingång.

Du som läser bloggen är säkert familjär med DHRs ställningstagande när det gäller deltagande eller medverkan som innebär att vi hänvisas till en sidoentré. 

Att bjuda in till en kväll på temat mänskliga rättigheter i lokal där vissa gäster hänvisas till så kallad handikappentré känns smått bisarrt och gör nödvändigheten av vårt ställningstagande än mer tydlig.

 

 

Ta ingen skit!

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Hör hårresande berättelser om vad företrädare för rörelsen får "ta emot" från politiker lokalt. Det är nog nu och de som måste sätta stopp är vi själva! Sitt inte kvar på möten eller i sammanslutningar där våra rättigheter, rättmätiga krav eller till och med existens (som rörelse och som individer) ifrågasätts! Acceptera det inte! Rättigheter och respekt ges man inte, de måste erövras. Ta ingen skit!

Full sysselsättning

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Läser LOs rapport Full sysselsättning.

Hade velat se ett tydligt ställningstagande för rätten till arbete på lika villkor för personer med funktionsnedsättning.

Hade velat se ett tydligt ställningstagande för att se personer med funktionsnedsättning som möjligheter och resurser istället för som hinder och problem som måste kompenseras och subventioneras.

Hade velat se den låga sysselsättningen bland personer med funktionsnedsättning förklarad som bland annat ett bevis för att ett nytt synsätt och ett tillgängligt samhälle behövs.

Hade velat se den låga sysselsättningen bland personer med funktionsnedsättning benämnas som kunna vara diskriminering, precis som den i rapporten görs när det gäller personer med invandrarbakgrund.

När LO skriver att personer med funktionsnedsättning bör om det behövs kunna få bestående subventioner, späder man istället på en felaktig bild av att funktionsnedsättning med automatik innebär nedsatt arbetsförmåga.

Det behövs absolut individuella stöd av olika slag! 
Men dessa får inte vara den första och enda lösningen när en person med funktionsnedsättning söker arbete.

Det finns bra saker också:
Att något måste göras, att subventionsnivån ska möjliggöra jobb i befintliga lönelägen och att ersättningar och villkor ska vara avtalsenliga.

Men - tänk om de som har möjligheten att påverka attityder och opinion - i detta fall LO - tog vara på det och uttryckte sig på ett sätt som jämställer människor och försvarar allas lika värde.

Gästkrönika i NU: "Det är dags att vända utvecklingen"

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I förra veckans nummer av Folkpartiets tidning NU skriver jag en gästkrönika om att vi förväntar oss att de står upp för sina ställningstaganden i frågan om bristande tillgänglighet som diskriminering.
Har scannat in Download Gästkrönika NU mars 2012, men lägger också in texten direkt här i bloggen:

- - -
"Räcker det inte med tjat om tillgänglighet nu? Det är väl självklart att vi ska göra så bra vi kan men alla kan inte räkna med att ta del av allt. Sverige är ju dessutom så bra ändå jämfört med många andra länder! Och så kostar det ju pengar!" Eller...? En annan beskrivning av samma samhälle är den en rullstolsanvändande vän gav för ett tag sedan,  "det är som att vara på besök i en by där man inte hör hemma, trots att man är i sin egen hemstad." 

Nej - vi har inte pratat färdigt om tillgänglighet ännu och det hoppas jag inte heller Folkpartiet har! Så länge en självklarhet inte tas på allvar som den självklarhet den är så kommer vi fortsätta att hävda våra rättigheter. För det är precis det som det handlar om. Rätten att delta i samhällslivet. Rätten att vara medborgare på jämlika villkor. Rätten att vara den man är och att räknas med.

Att planera samhället på ett sätt så inte alla kan delta är naturligtvis diskriminerande för den som ställs utanför. Att det dessutom på de flesta områden finns lagstiftning, bestämmelser, politiska mål och kunskap gör motståndet mot ett utökat diskrimineringsskydd ytterst skandalöst. Sverige är inte längre bäst i klassen. Vad gäller pengarna måste vi vända på det, vad kostar det inte att i form särlösningar, i att tvingas göra om, i onödig ohälsa och så vidare, fortsätta utestänga?

Torsdagen den 29 mars har det gått 496 dagar sedan remisstiden för Bortom fagert tal (DS 2010:20) gick ut. En talande titel på utredningen om hur också Sverige skulle kunna utöka diskrimineringsskyddet till att omfatta bristande tillgänglighet på fler områden än i arbetslivet och högskolan. Det heter att frågan bereds, men vi vet att det är svårt att nå enighet inom regeringen och att det är därför det dröjer.

Folkpartiet behövs i den här kampen. Ansvarig minister Erik Ullenhag har varit tydlig med sin ambition och sin vilja att driva igenom förslaget, han har gett uttryck för att han förstår att tillgänglighet är en förutsättning för ett samhälle för alla och att det handlar om rättigheter. Erik Ullenhag har också varit tydlig med att det kanske inte blir något, inte heller denna gång.

Sverige har vid upprepade tillfällen fått kritik av FN för att ha ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning utan att ha ett diskrimineringsskydd mot den utestängande och exkluderande otillgängligheten som vårt samhälle är så fullt av. En otillgänglighet som i de flesta fall inte borde funnits där eftersom vi har lagstiftning som reglerar. Lagstiftning som dock inte efterlevs. Därför konstaterade också utredaren Hans Ytterberg att det inte kommer handla om några nya kostnader att utvidga diskrimineringsskyddet. Det handlar inte om några nya rättigheter eller några andra, speciella rättigheter än andra medborgare har. Det handlar om vad som krävs för att personer med funktionsnedsättning ska kunna tillgodogöra sig sina mänskliga rättigheter som vi precis som alla andra har.

Sverige behöver ett politiskt ställningstagande om rätten till delaktighet och de krav detta ställer på allas medverkan. Vi har råd med ett utökat diskrimineringsskydd men vi har inte råd att fortsätta med den pågående medvetna utestängningen.

Det är dags att vända utvecklingen och nu är det är skarpt läge. Vi räknar med att Folkpartiet står upp för det ställningstagande som partiet vid flera tillfällen gjort i den här frågan.
Sverige har ett val, mellan utestängning, kortsiktighet, investeringar utan helhetssyn och regelbrott eller Inkludering, innovation, design för alla, långsiktighet, hållbarhet, mänskliga rättigheter och rättvisa.

Det viktiga är att vi slutar permanenta och cementera utestängning i decennier framåt genom att låta bli att göra rätt här och nu. Därför krävs en diskrimineringslagstiftning. Det har vi råd med, det vi inte har råd med är att fortsätta sticka huvudet i sanden.
- - -