DHR-bloggen

"Det behövs mod bara för att vara kvinna" (Mae West)

 

Denna dag har för mig en ledsam och en positiv sida. Ledsamt på det sättet att orättvisor, våld och övergrepp fortfarande är en realitet i världen, i Sverige och för kvinnor med nedsatt rörelseförmåga. Idag, 2014, kan vi bota cancer och andra svåra sjukdomar och sätta människor på månen. Men fortfarande antar vi en amöbas inställning till kunskapen om att alla människor är lika värda och har unika kvaliteter. Ännu värre är sexistisk kommentarer, våld, hot om våld, hedersrelaterat våld, kvinnor som far illa på insititutioner runt om i världen och våld i nära relationer. När jag var liten trodde jag inte att det jag hörde kvinnor hade att kämpa mot i Sverige och i övriga delar av världen, var sant. Inte för att jag inte ville se det utan för att det i mina unga ögon var så dumt att det knappast kunde vara sant.

Det var det negativa. Nu i vuxen ålder, mycket genom mitt engagemang inom DHR, har jag förstått kvinnors situation på ett helt annat sätt - med eller utan nedsatt rörelseförmåga. På den positiva sidan finns alla starka och kompetenta kvinnor som jag har omkring mig. Först och främst min mamma. Jag brukar säga att på vår egen födelsedag ska vi hylla våra föräldrar - inte oss själva. Om man, som jag, har en funktionsnedsättning blir livet ofta krångligare än för andra människor - inte sämre, men krångligare. Mycket av kontakten med Försäkringskassan, sjukvården och kommunen har min mamma fått sköta helt själv när jag var barn. Hon har dessutom inte gett sig utan bråkat för min skull. Jag har under min uppväxt sett detta och lärt mig att jag själv inte ska ge mig så lätt när det gäller att få den hjälp jag behöver och att inte utsättas för orättvisor. Det är så lätt att själv bli van om man upplever sig ifrågasatt och orättvist behandlad men nu svarar jag på varenda avslagen ansökan bara för att få sista ordet. Därför är min mamma, Inger, en självklar kvinna att synliggöra denna dag.

Jag vill också skicka en hälsning till alla kvinnliga medlemmar i DHR, ni som jobbar på förbunskansliet, förbundsstyrelserna, distrikten och avdelningarna. Vi får aldrig slappna av med jämställdheten. Vi ska lyfta fram kvinnor med förtroendeuppdrag som förebilder så att fler kvinnor ser möjligheten att påverka genom DHR för ni behövs! Givetvis gäller dessa tankar varje dag, året runt och inte bara denna dag. Men det är nog bra att ha en dag till att stanna upp och fundera över hur viktigt det är att jobba med dessa frågor, visa uppskattning och poängtera människors lika värde för det är långt ifrån självklart någonstans i världen.  DHR gör skillnad, inte bara i Sverige utan också i andra delar av världen genom våra utvecklingsprojekt och våra ständiga påpekande med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som ledstjärna. I konventionen är jämställdheten mellan kvinnor och män en av de allmänna principerna som ska genomsyra alla konventionens områden och paragrafer.  

 

Uttalande om utvisningar av personer med nedsatt rörelseförmåga

DHR får ett ökat antal påringningar av personer med nedsatt rörelseförmåga som hotas av utvisning. Det gäller personer som behöver vård eller hjälpmedel som inte finns att tillgå i hemlandet. Det gäller också
det faktum att personer med nedsatt rörelseförmåga ofta återvänder till en tillvaro som är betydligt svårare än för personer utan nedsatt rörelseförmåga, exempelvis till institutioner eller ett utnyttjande och avsaknad av respekt för individens behov och mänskliga rättigheter.

DHR:s förbundsstyrelse oroas över dessa samtal men kan inte agera i enskilda fall. Dock anser vi att beslutande myndigheter och andra instanser måste visa sin yttersta ansträngning för att förstå den komplexa livssituation som funktionsnedsättningen innebär och kunna försvara detta utifrån de mänskliga rättigheterna.



Rasmus Isaksson,
Förbundsordförande DHR

2014-03-05

Ett steg framåt, två steg tillbaka

I dagarna presenterade regeringen sin lagrådsremiss om bristande tillgänglighet som en av diskrimineringsgrunderna. Från DHR:s sida är vi lättade att det nu kommer ett lagförslag. Det är
bra att vi nu kan fastslå att bristande tillgänglighet ÄR diskriminering. Dock
är vi kritiska till framförallt undantaget som gäller företag upp till 10 anställda samt den otydliga formuleringen att det krävs en varaktig relation mellan verksamhetsutförare och den enskilde för att lagen ska träffas. Det innebär förmodligen att våra medlemmar fortsatt utsätts för vardagsdiskriminering i form av att t.ex. inte kunna komma in i små butiker, caféer eller restauranger.

Samtidigt läser jag en debattartikel i Göteborgs-Posten angående studentbostadsbristen. I artikeln skriver bostadsminister Stefan Attefall (KD), David Lega, kommunalråd i Göteborg och 2:e vice partiordförande i Kristdemokraterna och Sara Skyttedal, Ordförande i KDU, att de vill "ta krafttag mot bristen på studentbostäder" genom att "förenkla reglerna och sänka byggkostnaderna".

Jag fastnar för styckerubriken "Byggs inte bort över en natt". Men det är precis det som KD-trion föreslår görs. De vill försöka paniklösa ett problem och bortse från de långsiktigt hållbara lösningarna. Boverket menar att den ökade kostnaden för att bygga flerbostadshus beror på ökad konkurrens på materialkostnadssidan och ökade markpriser. Det byggs trots detta fler bostäder nu men det är inte tillräckligt för att möta efterfrågan. Det tycks alltså som att tillgänglighetens skuld till bostadsbristen är tämligen liten, om alls relevant. Trots detta är författarna av debattartikeln i Göteborgs-Posten ivriga att ta sig an målet att försämra reglerna genom att jobba för en mer otillgänglig bostadsmarknad för personer med nedsatt rörelseförmåga. De vill bland annat inreda vindsvåningar utan krav på att installera hiss. Tidigare har regeringen också föreslagit försämringar i form av att tillåta större friggebodar som permanenta bostäder utan krav på bygglov. I bygglovet ska en bostads tillgänglighet och användbarhet prövas. Attefall har också tidigare föreslagit att det ska vara förbjudet för kommuner att ställa s k särkrav. Detta innebär bland annat att kommuner inte ska få ställa högre krav på anpassningar vid nybyggnationer än vad lagen kräver.

Andra delar av regeringen är inte heller sena med att föreslå försämringar för bostäderna på tillgänglighetsområdet. Nina Lundström (FP),  Riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson, skrev för något år sedan en artikel med rubriken "Handikappkraven bromsar utbudet av bostäder". Här brister Lundström både i kunskap och terminologi.

Så för att summera: Det är beklagligt att regeringen å ena sidan säger otillgänglighet ÄR diskriminering, å andra sidan gör stora ansträngningar för att se till att otillgängligheten upprätthålls på bostadsområdet genom att vilja göra avkall på redan gällande tillgänglighetsbestämmelser. Ett "ajjabajja" för att förbjuda diskriminering på grund av otillgänglighet räcker inte!

 

 

 

Vi i DHR vill önska svenska truppen stora framgångar i Paralympics i Sotji

Idag flyger vår svenska paralympics-trupp till Sotji. Som DHR:s förbundsordförande, och ”gammal” paralympisk bronsmedaljör,  vill jag skicka med en liten hälsning:

Ett lite extra personligt ”lycka till” vill jag också tillägna kälkhockeylandslaget som jag hade äran att tillhöra under ett antal år.  Det är stort att få ha varit med om att representera en hel nation och att ha spelat inför tusentals människor. Jag kommer ihåg känslan av laganda, stolthet och allvaret i denna unika tävlingssituation. Jag vet hur hårt ni har jobbat för det här. Vi är många som håller på er och som inspireras av era idrottsliga gärningar! Njut av hela upplevelsen! Lycka till!

Rasmus Isaksson. Förbundsordförande DHR, tillsammans med förbundsstyrelsen