DHR-bloggen

Den utlovade årskrönikan

Årets sista uppdrag blir för mig att sammanfatta året som har gått. Jag lovade att jag skulle göra detta före jag tog jullov men jag kunde inte föreställa mig att det skulle bli så svårt. Så mycket har hänt det här året!

Jag skulle kunna sammanfatta året med bara tre ord: hektiskt, spännande och lärorikt. Detta innefattar bland annat intressanta möten med DHR:s avdelningar och distrikt runt om i landet och att tillsammans med andra medlemmar i DHR försöka påverka samhället att leva upp till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. För mig personligen har det varit en resa. Det har varit en resa som handlat om mod och ödmjukhet. Mod för att ta mig an nya utmaningar och att våga tro på mig själv – framförallt när det gäller att stå upp för min syn på människors olikheter som resurser och att alla människor är lika mycket värda. Mod också att våga säga ifrån när jag tycker något är fel. Det är inte så enkelt som man kanske kan tro.

Året har för mig också handlat mycket om ödmjukhet. Jag låtsas aldrig att jag har alla svaren utan vill gärna lyssna och lära av andra. Här har jag haft stor nytta av att ha varit ute i landet och träffat DHR:s medlemmar, avdelningar och distrikt.  

Året är inte avslutat för att vi går in i ett nytt. Vi tar med oss lärdomarna, succéerna, positiviteten och inte minst stoltheten från det gångna året i verktygslådan in i nästa år. På andra sidan tolvslaget väntar nya utmaningar och jag hoppas att ni är lika taggade som jag är. Jag önskar er ett gott nytt år av påverkan och möjligheter!

Läs vidare genom att klicka på länken här nedanför.

Att kräva sina rättigheter är inte att klaga. Det är en kärlekshandling!

Delaktighet är ingen självklarhet. Just idag ser vi många exempel i samhället på hur rättigheter ifrågasätts av ekonomiska skäl och hur normen, normen för vilka som anses vara accepterade och tillåts vara delaktiga i samhället, görs snävare.

I DHR:s idé och målskrift står det att "DHR inte nöjer sig med erkänna principen om alla människors lika värde - vi arbetar med att förverkliga den." All diskriminering uppstår i grunden på samma sätt - nämligen när normer bryts. Känslorna som uppstår är heller inte specifika för att man har en viss olikhet, en viss funktionsnedsättning, en annan etnisk bakgrund eller annan sexuell läggning. Jag känner samma ilska eller bitterhet som en invandrarkvinna kan göra. Givetvis kan diskrimineringen se olika ut i själva utförandet men det är viktigt att komma ihåg att diskrimineringen i grund och botten är en och samma sak. Detta ger oss ett ansvar att alltid kämpa och stötta kampen mot diskriminering - oavsett vem den drabbar - och att söka nya samarbeten i kampen mot diskriminering. I dessa samarbeten har vi lärt oss av varandra - inte bara att våga säga ifrån utan också att vara stolta över våra olikheter.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska läsas i jämförelse med andra medborgares rättigheter - inte andra personer med funktionsnedsättning. Vi får inte lov att nöja oss med att stanna på en nivå om vad som är "gott nog" för oss.

För att kräva sina rättigheter är inte att klaga. Det är en kärlekshandling! Det handlar om att vi i DHR tror att samhället blir mycket bättre om rättigheter tas på allvar och kommer alla människor till dels. Kärlekshandlingen består också i att vi vill påverka, även den som inte tycker som oss, i vårt resonemang om att samhället blir bättre med människor som upplever sig delaktiga, ha rörelsefrihet och en god livskvalitet.

Idag är det FN:s internationella dag för mänskliga rättigheter. Därför vill jag påminna om att diskriminering och hinder för rättigheter inte är några naturlagar. De beror på mänskliga handlingar eller människans val att inte göra något åt det. Det betyder också att vi människor tillsammans kan riva dessa hinder för delaktighet och demokrati. Men vi måste våga se det och vi måste göra våga göra det, inte bara idag, på FN:s internationella dag för mänskliga rättigheter, utan varje dag!

 

Några exempel på MR-framgångar under året:

• Lagen om uttökat diskrimineringsskydd på grund av bristande tillgänglighet antogs av riksdagen. Även om lagen innehåller för många undantag, och att kampen fortsätter för att stärka lagen, så är lagen en viktig markering om att tillgänglighet är en rättighet!
• Dispensmöjligheten för att röstning kan genomföras i otillgängliga röstlokaler togs bort. Nu har vi allmän rösträtt på riktigt!
• Funktionshinderrörelsen driver kraftigt linjen om att LSS-lagens intentioner ska försvaras och upprätthållas. Vi protesterar samtidigt mot de integritetskränkande utredningsmetoderna.
• Regeringensförklaringen gör flera viktiga markeringar i MR-frågor för personer med funktionsnedsättning bl.a. uttalas det att: "Hinder för människors delaktighet i samhället ska rivas. Det är en fråga om jämlikhet och rättvisa."