DHR-bloggen

Funktionshinderrörelsen har en viktig roll i arbetet med de mänskliga rättigheter och människors lika värde

 

Idag är det den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. I dag är det 70 år sedan de sista fångarna i Auschwitz-Birkenau i Polen befriades. Hur många som egentligen mördades i koncentrationslägren är inte helt fastställt. Tidigare har man pratat om 6 miljoner döda. På senare år har det talats om upp emot 20 miljoner döda människor med olika bakgrunder. Minst 275 000 (enligt Forum för levande historia) tros ha dödats enbart på grund av sin funktionsnedsättning. Om detta talas det inte mycket om idag.

När jag blev vald till förbundsordförande i DHR höll jag ett tal om hur viktigt det är att vi säger ifrån när ekonomi ställs mot mänskliga rättigheter. Jag var också tydlig med att jag kommer fortsätta med DHR:s mångåriga arbete att hylla mångfalden och att kämpa mot intolerans och diskriminering - oavsett vem den drabbar. Idag sprids hatet igen, även mot personer med funktionsnedsättning. Grupper av människor ställs mot varandra och vi ser hur retoriken och "lösningarna" ibland rör sig bakåt i tiden på ett obehagligt sätt. När den sortens åsikter vädras är ingen fråga för liten. Funktionshinderrörelsen har en viktig roll att spela i kampen för människovärdet och mänskliga rättigheter. Trots att koncentrationslägrena står tomma så lever föreställningarna och tendenserna kvar i form av hatbrott, ifrågasättande av de mänskliga rättigheterna och intolerans.

Under 2014 deltog vi, som vi nu gjort under flera års tid, i Pride. Trots lekfullheten och glittret så är det en ytterst allvarlig markering mot intolerans och hat. Hatet som riktas mot personer med en annan sexuell läggning är egentligen inte någon annan typ av hat än den som drabbar personer med funktionsnedsättning. Men framförallt handlar Pride om stolthet och ett ge ett långfinger åt de som vill se en knäckas. 

Under förra året gjorde vi också avtryck i frågan om aktiv dödshjälp. Aktion T4 var Nazitysklands så kallade Eutanasiprogram. Det initierades av Adolf Hitler den 1 september 1939.  Vi får aldrig hamna i en situation där rätten till liv och livskvalitet får ifrågasättas.

Tillsammans med flera andra organisationer inom funktionshinderrörelsen är DHR också med i ett projekt som ägs av RFSL och RFSL Stockholm och som handlar om normer kopplat till funktionsförmåga och rättigheter. Detta är ytterligare ett exempel på samarbete i rätt riktning.

Den här dagen är viktig för att vi ska få reflektera över att människovärdet och de mänskliga rättigheterna måste respekteras och att vi inte får ta dessa frågor för självklarheter. Fina ord tar oss inte hela vägen utan det gäller att varje dag, i handling visa vad vi står för.

Therése sa ifrån - det gav resultat!

Det märks att vi är aktiva och påverkar runt om i landet på olika sätt. Therése Dajcman, DHR-medlem och bosatt i Eslövs kommun i Skåne fick under julhelgen problem med ett framhjul till rullstolen. I Eslöv får du inte, som i en del andra kommuner, ha ett hjälpmedel i reserv. Man försöker att tillhandahålla reservdelar, men det är inte alltid det fungerar.  Therése blev hänvisad till närliggande vårdhem för att se om där fanns någon rullstol att låna. Detta är ingen bra lösning då tillfälligheter, tur eller välvilja inte kan täcka upp för något som är samhällets ansvar när en akut situation uppstår. Många skulle nog också finna ett vårdhems utbud av hjälpmedel otillräckligt för att uppnå samma nivå av livskvalitet i vardagen som tidigare.

Therése framförde kritiken till kommunen och berättade vilka konsekvenser det får om ett hjälpmedel går sönder under semesterveckorna.

- Utan anhöriga, assistenter, ledsagare & vänner med bil är man tydligen tvungen att tillbringa röda dagar, aftnar, kvällar och vanliga helger i sängen, säger Therése som är relativt nyinflyttad från en annan kommun.

Nu verkar Therése ha fått gehör för sin kritik. Eslövs kommun har pratat med Therése angående  den otillräckliga servicen i samband med att ett hjälpmedel går sönder på obekväma tider. Eslövs kommun säger nu att de ska införa en beredskap även under semesterledigheten. Man kommer inom en månad att införa rutiner för att det ska finnas telefonnummer hos varje brukare inom kommunen. En sorts lättviktsrullstol kommer att finnas att låna i akuta situationer och berörd personal kommer att få information om hur de ska agera när någon ringer dit med ett ärende av denna art. 

Bra jobbat, Therése och bra av Eslövs kommun att de nu ändrar sina rutiner.

Jag tycker att det är glädjande att se att vi tillsammans skapar förändringar i tankesätt i alla delar av landet, både nationellt och lokalt. Det är tydligt att vi fortfarande behövs. Det kan vara enbart för att påminna om det mest uppenbara eller att upplysa om det som ingen annan sett eller förstått. I det arbetet behövs vi alla med våra unika erfarenheter och kvaliteter. Det handlar också om HUR vi framför vårt budskap. Det är precis lika viktigt med ett kroppspråk som andas stolhet och värdighet, som att säga det med egna ord. Vi måste tro på att våra perspektiv också kan göra skillnad i den allmänna diskussionen i samhället om människosyn, människors lika värde, mångfald, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

God förtsättning på Er alla och hoppas att vi ses!

 

 

 

 

 

 

 

Upp till bevis med den nya tillägget i diskrimineringslagen

 

På årets andra dag lämnde DHR-medlem, tillika ledamot i Förbundsstyrelsen, Lars-Göran Wadén in en anmälan om diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. Sedan den 1:e Januari gäller detta tillägg i diskrimineringslagen som nu alltså klassar otillgängligt för dess rätta namn - diskriminering. DHR kommer givetvis följa ärendet och det kommer bli en första indikation på vad detta tillägg i diskrimineringslagen är värt i praktiken. Vi i DHR har länge tagit initiativet att påverka för att otillgänglighet ska klassas som diskriminering och vi har också varit tydliga med att vi inte tycker om undantagen i lagstiftningen. Nu är det dags att vi säger ifrån och tillsammans tar ansvar för att motverka utestängning på grund av bristande tillgänglighet. Vi ser gärna att fler anmäler och vi svarar gärna på frågor och hjälper till på alla sätt vi kan.

Mycket arbete återstår innan jag vågar säga att jag är riktigt nöjd. Att vi nu har en lag som skyddar mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet är ett steg i rätt riktning. Hur stort steg det här är återstår att se när ärenden tas upp för rättslig prövning.