Om påtvingande neutrum (och en liten hälsning till min mamma)

 

Är målet delaktighet? Om vi funderar lite kring ordets rätta bemärkelse, tycker jag att vi borde kunna ställa högre mål än så. Är inte risken, med att ha delaktighet som mål, att vi blir en osynlig del av ett kollektiv? Är vi nöjda med att existera och att bara få vara med? Delaktighet är för mig ett minimum. Men vi ska inte bara existera utan också ha möjlighet att utvecklas, att leda och att synas - som man, kvinna, person med funktionsnedsättning eller vad vi nu än må vilja bli sedda för.