DHR-bloggen

Förintelsens minnesdag

 

Sedan 2005, då FN deklarerade den 27:e januari som internationell minnesdag, har vi denna dag hedrat minnet av alla som mördades under Förintelsen.  Sedan 1999 har det varit en nationell minnesdag. Vi påminns denna dag om hur viktigt det är att aldrig slappna av i kampen om mänskliga rättigheter och att vi tillsammans gång på gång måste orka och våga uttrycka vårt aktiva stöd för alla människors lika värde. Det räcker inte att "se om vårt eget hus" när det gäller frågan om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Vi måste också stå upp för varandras rättigheter. För attacker med människors olikheter som måltavlor är ett hot mot demokratin och allas vår rätt att säga vad man vill, tycka vad man vill och vara den man är. 

Bilder från Sri Lanka

Jag och DHRs ombudsman Fredrik Canerstam har besökt Sri Lanka. Syftet med besöket var att titta på framgångsfaktorer i vårt nuvarande projekt och diskutera vad en ny projektansökan för perioden 2018 t.o.m år 2020 ska innehålla. Vi hann också med att besöka medlemmar från den lokala organisationen WOPD. WOPD verkar i Monaragala-distriktet som är en av de fattigaste och mest utsatta delarna på Sri Lanka. Syntolkning: En ung man i rullstol, kassaförvaltare i WOPD och hans fru, visar upp sitt grönsaksland. De odlar jordnötter, mango och mycket annat. 

 

Sista dagen i Colombo

De sista dagarna på Sri Lanka tillbringade jag till stor del på hotellrummet då jag drabbats av sjukdom. Jag mår bättre nu men därför har mitt bloggande lite kommit av sig. Jag har fått ställa in min medverkan vid ett par studiebesök och möten men som tur är har DHRs ombudsman Fredrik Canerstam deltagit. Han är den från DHRs förbundskansli som har internationellt utvecklingssamarbete som sitt ansvarsområde. Jag har nu fått se på nära håll hur hans arbete går till under dessa resor. Jag kan berätta att det är antingen möten, studiebesök eller resande i bil, från morgon till kväll. Jag är också glad för att jag fått se med egna ögon att vårt samarbete med SLFRD och WOPD på Sri Lanka har gjort så stor skillnad för många människor. 

Monaragala till Colombo

Senaste dagarna har vi gjort många hembesök hos medlemmar i WOPD (lokala organisationen i Monaragala distriktet). Det är inte många timmar vi har ledigt här under dagarna. Om vi inte är på möten sitter vi i ett varmt baksäte i en minibuss och åker mil efter mil i hemska trafikförhållande men häpnadsväckande natur. Men var vi än kommer möts vi av leenden och stor gästvänlighet. I hemmen finns också alltid någon form av verkstad. Det kan vara allt från trädgårdsodlingar till väsktillverkning. Produkterna är riktigt bra gjorda och många har genomgått kurser i WOPDs regi. Arbetsklimatet är riktigt hårt. Det är ofta unga människor som måste besegra fysiska svårigheter att exempelvis hämta hem material till sin verksamhet, de måste lära sig bokföring från grunden, ha kunskap om marknadsföring, tillverkning och försäljning. Utan att själv ha någon större inblick i sådan verksamhet kan jag tänka mig att denna verksamhet i västländer sysselsätter ett stort antal olika människor, här är det en enda person som gör allt. Trots svåra ekonomiska utmaningar, och en pågående torka som förstör trädgårdsodlingarna, möts vi av positivitet och engagemang. Alla är väldigt tacksamma för WOPD, en av de organisationer vi stödjer i Sri Lanka, men vi försöker också förmedla att de har sig själva att tacka för allt hårt arbete som de gör för att deras verksamhet ska visa resultat. 

Jag medverkade på stor konferens i Sri Lanka om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Läs talet här!

 

 

Så sent som i lördags fick jag veta att jag förväntades hålla ett tal på en konferens om rättigheter för personer med funktionsnedsättning på Måndagen i Monaragala.Söndagen tillbringade vi en minibuss för en lång resa från Colombo till Monaragala. Jag drabbades av uttorkning och fick svår huvudvärk. Därför blev det heller inget blogginlägg den kvällen. Jag tror till och med att jag började hallucinera lite för de bilderna jag såg framför ögonen var lite för bisarra för att vara på riktigt. En särskilt märklig hallucination var en tomte som tittade in genom min stängda badrumsdörr när jag duschade. Jag brukar försöka klara mig utan mediciner men då kände jag att det var dags att be om en huvudvärkstablett i receptionen på hotellet. Tack vara den kunde jag skriva klart mitt tal någon gång vid 3-tiden på natten. 

Besök på SLFRDs kontor i Colombo

 

Syntolkning: Selfie runt ett avlångt bord under mötet med SLFRDs styrelse och personal. Alla tittar in i kameran. På bordet ligger anteckningsblock, pennor, laptop och kakfat. 

 

Jag och Fredrik, ombudsman på DHR, landade  på Sri Lanka tidigt i går kväll. Första intrycket är att det faktiskt inte är så varmt här som jag vet att det kan bli. Andra positiva intrycket är att trafiken är påtagligt mindre än när jag var här senast för 15 år sedan. 

 

Fokus på framgångsfaktorer och framtidsutmaningar på Sri Lanka

 

I Sri Lanka samarbetar DHR med den nationella organisationen Sri Lankan Foundation of Rehabilitation of the Disabled förkortat (SLFRD) och lokalorganisationen WOPD i en av landets fattigaste och mest eftersatta områden, Monaragala-distriktet. Samarbetet handlar främst om att öka kapaciteten för ett bredare påverkansarbete genom stöd för organisationsuppbyggnad av distrikt och lokalavdelningar. För att detta ska vara möjligt behövs också bättre förutsättningar för individer, personer med funktionsnedsättning, till egenförsörjning eller att utbilda sig.  

Arbetet går framåt även om det är utifrån ett svårt utgångsläge då landet varit hårt plågat av fattigdom och krig. Vi vet att personer med funktionsnedsättning ofta är bland de värst drabbade i sådana förhållanden. Men i mars 2016 gjordes ett stort framsteg när landet ratificerade FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Vår samarbetsorganisation SLFRD har varit en avgörande faktor för detta att ske, genom ett framgångsrikt påverkansarbete gentemot den egna regeringen. Det är även ur svenskt synpunkt viktigt att andra länder ratificerar konventionen eftersom den då får högre status och blir svårare för vår regering att bortse ifrån i sitt beslutsfattande.