Så sent som i lördags fick jag veta att jag förväntades hålla ett tal på en konferens om rättigheter för personer med funktionsnedsättning på Måndagen i Monaragala.Söndagen tillbringade vi en minibuss för en lång resa från Colombo till Monaragala. Jag drabbades av uttorkning och fick svår huvudvärk. Därför blev det heller inget blogginlägg den kvällen. Jag tror till och med att jag började hallucinera lite för de bilderna jag såg framför ögonen var lite för bisarra för att vara på riktigt. En särskilt märklig hallucination var en tomte som tittade in genom min stängda badrumsdörr när jag duschade. Jag brukar försöka klara mig utan mediciner men då kände jag att det var dags att be om en huvudvärkstablett i receptionen på hotellet. Tack vara den kunde jag skriva klart mitt tal någon gång vid 3-tiden på natten.
Det beräknades komma över 300 personer till konferensen som skulle handla om att synliggöra och förklara FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Enligt någon av arrangörerna kom drygt 700. Även övre planet i aulan lär ha varit fullsatt, extra stolar fick ställas in och en del fick stå och lyssna utanför aulan. Vi höll till i stadens stora allmänna bibliotek. Även om jag var lite trött är jag nöjd med talet och den respons jag fick. Talet fick inte vara för långt eftersom det också skulle översättas till singalesiska eller tamil, jag vet inte vilket. Talet finns att läsa lite längre ner. På en stor filmduk på scen står texten "RIghts Not Charity". Det resonemanget gillar jag skarpt!
Förutom möten med organisationer, bilresor och konferensen, har vi även gjort hembesök hos medlemmar i WOPD, en lokal organisation i Monaragala som DHR samarbetar med. Folk här är mycket gästvänliga och vill att vi ska hälsa på. Ofta har de någon verksamhet i sin bostad för att tjäna pengar. Det kan vara allt från frukt- och grönsaksodling till skomakeri. Tyvärr har frukt- och grönsaksodlingarna inte gått så väl eftersom man just nu genomlider en torka sedan flera månader tillbaka. Familjerna berättar vilken hjälp de fått av organisationen och hur deras dagar ser ut. De människor vi möter visar handlingskraft, stor skicklighet i deras verksamhetsområde men också stor positivitet och gästvänlighet. Jag nämner särskilt dessa besök i mitt tal och flera av de vi besökte var också på konferensen. Mitt tal nedan är på engelska. För översättning rekommenderar jag google translate.
Syntolkning: Ungt gift par där mannen sitter i rullstol efter en bilolycka (en vanlig olycksorsak på Sri Lanka). Rullstolen mannen sitter i har tre hjul istället för fyra. Mannen är klädd i mörkblåa byxor och en ljusblå tröja, Frun i en ljus klänning med något mönster på som är svårt att tyda på bilden. Bägge står framför sina odlingar med säckar med plantor i, stora träf och buskar.
Talet
"Dear government officials, members and representatives from SLFRD and WOPD, dear guests. Thank you for letting me speak here at the end of this conference. I also want to thank everyone of You for the hospitality and commitment we have received during all those years that we have been cooperating with the disability movement in Sri Lanka and until today. Through this conference we are all connected as allies in the efforts to raise awareness on the rights of persons with disabilities. And I feel especially positive about the future when I see how many turned up to attend this conference.
Yesterday I met with some members of WOPD and I especially value meetings like that. I thank you for letting us into Your homes to hear Your voices, your struggles and Your achievements. Of all the meetings I go to in the role as the president for DHR, those kinds of meetings are the ones I surely will never forget. Because raising Your own voices and telling Your own life stories do matter, and I believe is crucial for a strong movement with the aim in achieving equal participation in society for all.
I want to take the opportunity to extend my appreciation to SLFRD and WOPD for their hard and successful work in supporting their members and pushing for rights for persons will disabilities. One important milestone to be especially proud of is the ratification of the UN convention on the rights for persons with disabilities. But the work is not over. Now we must use the CRPD as a tool to make real change in the daily lives of persons with disabilities. As more countries ratifies the CRPD, the convention becomes a stronger tool for us together to bring change in any society and putting rights of persons with disabilities on the agenda. This work demands efforts from all levels, from the national government to district and local level.
I also want to say that I was very impressed to learn about the manifestation for the rights of women with disabilities a year ago, during our last visit to Sri Lanka. As I understand it, this manifestation gathered some 400 women with disabilities and that is an impressive achievement. It is a display of strength and commitment that I often think about and that still inspires me in my work as the president of DHR.
So I say thank You on behalf of DHR in Sweden and please remember that Your efforts and hard work for the rights of persons with disabilities are heard and greatly appreciated all the way to Sweden. Thank You."
Recent Comments