DHR-bloggen

Min högst subjektiva almedalslista 2011

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Allt som sägs och alla möten finns naturligtvis inte med i blogginläggen.
Så - här kommer nu min lista - mitt Almedalen 2011

Årets icke-fråga (som tidigare)
Rätten till delaktighet för personer med funktionsnedsättning och behovet av tillgänglighet borde varit naturliga inslag i alla debatter om hållbar utveckling, om transporter, om miljö, om framtidens samhälle och framtidens utmaningar, om skola, om sysselsättning o s v. Så var det inte. Det fanns särskilda programpunkter om sysselsättning för personer med funktionsnedsättning och det är just på arbetsmarknadsområdet vi nu ser att vårt perspektiv börjar synas. Den ende partiledare som i sitt tal nämnde oss var Lars Ohly, utifrån att personer med funktionsnedsättning ska ha samma möjligheter som andra. Frågan om tillgänglighet borde funnits med hos alla de som pratade om hållbar utveckling och om framtidens utmaningar!

Årets samtal
Hela veckan är ett enda långt samtal och meningsutbyte och det ges möjligheter till spontana diskussioner med personer man i vanliga fall måste boka möte med månader i förväg. Vi tog, vid sidan av, bland annat upp vår oro för nedrustningen av assistansen och om vad allt prat om fusk gör för förtroendet för reformen med Kenneth Johansson (C) respektive Johan Pehrson (FP).

Årets viktigaste panelmedverkande
Martin Engqvist som i Socialstyrelsens seminarium om livsuppehållande behandling delgav sin egen ändrade inställning efter den olycka som för tio år sedan gjorde honom förlamad från axlarna och nedåt: -"Om någon frågat mig för fjorton år sedan vad jag tyckt om att inte kunna gå på muggen själv, inte kunna äta själv och så vidare hade jag inte velat vara med. Men nu sitter jag här och vill definitivt vara med."

Årets mest upplyftande seminarium
Utan tvekan Västra Götalandsregionens om hur man systematiskt nu ska börja arbeta med mänskliga rättighter mitt i den offentliga verksamheten.

Årets mest oväntade i vimlet
Blondinbella! För visst var det väl hon?

Årets uppfattning jag delar
Sektor 3s Hanna Hallins betonande av vikten av ideologi för oss i den ideella världen. Jag delar helt den uppfattningen. Sviker vi våra ideal förlorar vi vår trovärdighet, vår kraft och i värsta fall därmed vårt existensberättigande.

Årets största besvikelse
Socialdepartementets tystnad istället för att försvara kraven på tillgänglighet och användbarhet som ett bland övriga tekniska egenskapskrav, lika självklart och lika viktigt.

Årets positiva överraskning
Wanja Lundby Wedins kommentar om att sluta bunta ihop personer med funktionsnedsättning till en homogen grupp vid seminariet Vägen till arbete.
 
Årets sämsta svar
Sofia Akelsten på frågan om bristande tillgänglighet som diskriminering.

Årets inkludering
Det finns i varje parti mycket engagarede och kunniga personer som arbetar utifrån ett funktionshinderperspektiv. Tyvärr brukar inte denna kunskap och vilja och ställningstagande nå hela vägen till den politiska toppen alternativt släppas fram dit. Men det finns hoppingivande undantag, jag tänker framför allt på två som brukar ge uttryck för det självklara att inkludera personer med funktionsnedsättning Anders Wallner och Erik Ullenhag, jag låter även Lars Ohly hänga med på ett hörn eftersom han, när han räknar upp grupper brukar inkludera personer med funktionsnedsättning.

Årets flopp
Ulman PR

Årets talare
Maud Olofsson - Maud var den mest engagerade talaren som menade vad hon sa, hon var också den som hade det, i min mening, retoriskt bäst uppbyggda talet.

Årets avsaknad
Håkan Juholt - var fanns mänskliga rättigheter, var fanns hållbar utveckling, var fanns alla de som i dag inte får plats på arbetsmarknaden, var fanns mångfald i premiärtalet?

Årets förvirring
Varför pratade Fridolin och Romson om samma frågor?

Årets bekräftelse
Tyvärr fick jag min mångåriga övertygelse bekräftad ännu en gång: Det måste till ett tydligt politiskt ställningstagande på högsta nivå för våra rättigheter och för tillgänglighet. Jag vill här upprepa min efterlysning efter ett parti/en partiledare/ett språkrör som är ställer upp för och tar strid för tillgänglighet!

Årets väder
Den täta dimman i kombination med sol som bröt igenom. Det gick att se de små vattendropparna med blotta ögat och de första dagarna var håret och hyn ständigt lite fuktigt.

Årets filosof
Reinfeldt som inledde sitt tal med ett resonemang om huruvuvida vi här på jorden är ensamma i universum eller ej.

Årets hopp och möjlighet
Alla partier som arbetar med sina nya partiprogram och idéprogram och bjuder in brett till detta arbete!

Årets hashtag
#funkpol

Nu måste regeringen reagera!

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Vad är det som händer? Ännu en historia om hur en person som haft assistans och i och med det kunnat leva ett bra liv och själv bestämma över sin tillvaro, blir av med den och allt slås i spillror. Jag kan naturligtvis inte uttala mig om en enskild situation där jag inte har alla fakta men självklart står alla dessa berättelser för något och för mig blir slutsatsen att något förfärligt håller på att ske. Det har varit på gång ett tag. Vi vet det också utifrån berättelser från medlemmar och vi vet det utifrån den oro inför framtiden som kommer oss till del.

Parallellt med dessa berättelser översköljs vi av historier om fusk och kriminalitet. Något vi inte känner igen från verkligheten, utan endast från medierna. Detta ska utredas och ses som den brottsliga verksamhet det är - MEN - det får INTE spilla över på de som har assistansbehov, det får INTE spilla över på förtroendet för reformen, det får INTE påverka människors rätt att leva självständigt på jämlika villkor.

Jag är djupt oroad.

På DHRs hemsida kan du läsa vad DHRs intressepolitiska samordnare Wenche Willumsen skriver om det som är aktuellt i frågan just nu.

I ledaren i SHT i maj kan du läsa om den panik jag tycker mig se brutit ut i regeringen.

I Assistanskoll i juni skrev man om just alla uppgifter om kriminalitet.

I Almedalen anordnade IfA ett seminaium om framtidens assistans - den bild som gavs var trots allt att närvarande socialutskottetrepresentanter är eniga kring att försvara reformen. Nu är det upp till bevis innan fler drabbas och innan denna frihetsreform urholkas än mer!!!

 

Nej SABO - tillgänglighet är inte "behjärtansvärt"!

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Om torsdagens seminarium om mänskliga rättigheter var upplyftande och inspirerande, var fredagens seminarium om Kvalitet och effektivitet i bostadsbyggandet det motsatta.

 

Det var socialdepartementet som bjudit in till en eftermiddag, i residensträdgården, på temat och i informationen som gått ut kunde man läsa:

 

Hur ökar vi byggandet av bra bostäder? Vilka är de största hindren för ett ökat bostadsbyggande i Sverige i dag? Hur kan samhällsbyggandets aktörer gemensamt samordna sina krafter för att uppnå ett hållbart samhällsbyggande i världsklass?

Medverkade gjorde:
Ulf Perbo, statssekreterare hos civil- och bostadsminister Stefan Attefall
Cecilia Schelin Seidegård, landshövding Gotlands län
Mats Björs, VD Byggherrarna
Reinhold Lennebo, VD Fastighetsägarna Sverige
Bertil Rignäs, ordförande SABOs byggherregrupp
Nikolaj Tolstoy, utvecklingsledare Boverket
Lena Wästfelt, VD Svenska Teknik- & Designföretagen
Ola Månsson, VD Sveriges Byggindustrier
Kjell Jansson, VD Besqab
Danielle Zachrisson, bostadspolitisk samordnare jagvillhabostad.nu
Daniel Liljegren, chefsekonom Villaägarna

Moderator var Sigfrid Leijonhufvud

Det blev tydligt att det i panelen fanns en övervikt för att bygga snarare än för att bygga bra och rätt och hållbart!!! Det verkar dessutom helt legitimt att göra kraven på tillgänglighet och användbarhet och därmed personer med funktionsnedsättning till syndabockar, utan att dessa lagkrav och Sveriges politiskt beslutade målsättningar försvarades ens av socialdepartementets representant.

Bertil Rignäs från SABO tyckte att det visserligen kan anses solidariskt och behjärtansvärt att bygga tillgängligt, (men...?) Har förstått att SABO redan för 35 år sedan, då kraven på tillgänglighet i nybyggnation utökades till bostäder, "fick spader" och slutade bygga trevåningshus när det blev hisskrav från tre våningar. Men att i dag, 2011, höra det framföras av officiell representant i ett sammanhang som detta, att det är behjärtansvärt med tillgänglighet är skamligt och jag har egentligen inte ord!
Ken Gammelgård, DHRs förbundssekreterare bemötte detta med att "tillgänglighet inte på några villkor handlar om god vilja utan om allas rätt till delaktighet". Bra Ken!

Tyvärr bidrog även Reinhold Lennebo från Fastighetsägarna Sverige till ifrågasättandet av att bygga tillgängligt och användbart då han i sitt avslutande inlägg, istället för att lyfta visioner om att kunna bygga hållbart, ansåg att det som måste till är en prioritering mellan tillgänglighet, energieffektivisering och kostnader. Jag är övertygad om att om man vill och om man tänker från början kan alla dessa delar tillgodoses på allra bästa sätt och det är först då det blir hållbart, på riktigt!

Lena Wästfeldt Svenska Teknik- & Designföretagen påtalade det självklara som så lätt kom bort - en "samhällsbyggnadssektor i världsklass" så som departementet uttryckt det, måste få kosta!

Som motvikt fanns som tur var också Mats Björs, VD för Byggherrarna. Jag har träffat Mats när vi från Bygg klokt bjudit in honom till samtal. Han gav i panelen uttryck för vikten av att istället för att fokusera på byggkostnaderna se till att göra rätt hela vägen i byggprocessen. Helt rätt Mats, det är det det handlar om. Men - varför lyftes inte detta självklara av departementet som bjudit in till seminariet och som har samordningsansvaret för funktionshinderspolitiken? Det undrar jag...

Efter seminariet pratade jag med moderatorn om det faktum att kraven på tillgänglighet på detta sätt fått ta skulden för höga byggkostnader i det seminarium han lett, något som gav en bitter eftersmak och som gör det så tydligt att det jag hävdat i flera år gäller: Det krävs ett politiskt ställningstagande på högsta nivå för tillgänglighet och användbarhet!

Ken och jag samtalade med Nikolaj Tolstoy om våra reaktioner efter seminariet och Nikolaj gav uttryck för den självklara frågan som jag också ställer mig: - Varför hävdar ingen att kostnaderna ska dras in på något av de övriga åtta tekniska egenskapskraven???

Svaret tror jag är att frågan om tillgänglighet ses som ett särintresse och då det inte är en politiskt het fråga är det ok och accepterat att tycka det är på tillgängligheten det ska sparas, vilket i praktiken betyder att det dras in på människors rätt att delta i samhällslivet.

Det är inte bara en mänskligt dålig affär utan också helt galet samhällsekonomiskt, att medvetet utestänga istället för att flytta fram positionerna och förbättra och inkludera och på så sätt bygga bort det som funktionshindrar. Det handlar om inställning, det handlar om att det tyvärr är accepterat att hävda att tillgänglighet är ett särintresse - vilket det naturligtvis inte är - men att det aldrig skulle accepteras att säga att det skulle sparas på kravet på bärighet för att hålla nere kostnaderna. Bärighet är ett annat av de totalt nio tekniska egenskapskraven i bygglagstiftningen och kravet på tillgänglighet och användbarhet är lagtekniskt precis lika starkt och väger lika tungt som kravet på bärighet. Men det är på pappret det, inte i praktiken och inte i politiken.

Mänskliga rättigheter mitt i den offentliga verksamheten

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

De mänskliga rättigheterna ska förverkligas i Västra Götaland genom en särskild satsning som regionen är först i landet med. Regionen har en ny kommitté för rättighetsfrågor som bland annat ska stödja utvecklingen av ett systematiskt arbete för mänskliga rättigheter och lyfta fram fördelarna med ett rättighetsbaserat arbetssätt.

På torsdagen i Almedalen hade jag förmånen att medverka i ett panelsamtal med rubriken Mänskliga rättigheter - mitt i den offentliga verksamheten anordnat av Västra Götalandsregionen. Jag säger förmånen eftersom det naturligtvis alltid är ett tillfälle att ta till vara när DHR bjuds in att berätta om vår syn. Men det var också en förmån att få sitta tillsammans med dessa kloka personer i panelen.

Medverkade gjorde Bengt Westerberg (FP) och Lars Stjernkvist (S), före detta ledamöter i Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige, Kristina Grapenholm (FP) vice ordförande i den nya kommittén för rättighetsfrågor, Sören Kviberg (V) ledamot i regionstyrelsen Västra Götaland samt, förutom jag från det civila samhället, Percy Bratt styrelseordförande Civil Rights Defenders (f d Helsingforskommittén).

Det blev ett mycket bra samtal, under ledning av Lina Gidlund från Agera, Diskrimineringsbyråerna.

Vi pratade om mänskliga rättigheters ställning i den svenska politiken, vi pratade om hur man kan arbeta systematiskt när nu Västra Götaland påbörjar detta arbete. Vi pratade om fallgropar och möjligheter.

 





Smolket i bägaren var att jag inte kunde komma upp på scenen.

Rampen som scenen försetts med var alldeles för brant för att uppfylla ens Boverkets säkerhetskrav på 1:12 så jag satt nedanför/framför scenen.

 

 

 

 

Bengt Westerberg, lyfte fram det som delegationen också föreslagit, vikten av att mänskliga rättigheter och kopplingen till undertecknade konventioner blir tydligare i den svenska lagstiftningen på alla politikområden. Ett förslag som jag verkligen ställer mig bakom och tror är nödvändigt om vi ska komma vidare i efterlevnaden av svensk lagstiftning och i synen på mänskliga rättigheter mitt i verksamheten - oavsett vem det är som bedriver den.

Bengt Westerberg påminde om att den här satsningen, med bildandet av en kommitté för rättighetsfrågor i Västra Götalandsregionen, är unik i Sverige.

Sören Kviberg sade att med den nya kommittén ges rättighetsfrågorna en större plats i Västra Götaland och att detta möjliggör en förbättrad uppföljning av olika rättsfall.

Lars Stjernkvist påtalade att bildandet av en kommitté för rättighetsfrågor inte får innebära att övrig verksamhet inom organisationen frånsäger sig sitt ansvar för rättighetsperspektivet. Oerhört viktig, jag instämmer!

Jag fick frågan om hur jag ser på detta samlade grepp som Västra Götalandsregionen nu tar, om jag är rädd att funktionshinderfrågorna ska komma vid sidan av. Mitt svar är att jag tror att det snarare är tvärtom. Vi var från DHRs sida positiva till sammanslagningen av ombudsmännen till en Diskrimineringsombudsman och det har vi hittills fått bekräftat var en bra väg att gå. Jag tror på ett samlat grepp när det gäller diskrimineringsgrunderna och rättighetsperspektivet, det tror jag gagnar  hela frågan och tydliggör att allt handlar om samma sak - alla människors lika värde och som en del av den mänskliga mångfalden samt konventionerna som förtydliganden av vad som behöver göras för att alla skall kunna tillgodogöra sig de mänskliga rättigheterna - rättigheter som ju är samma för alla.

Vi var flera som var inne på att mänskliga rättigheter kan upplevas som ett diffust begrepp. Percy Bratt påtalade vikten av att ha en grundlig idédebatt kring vilka föreställningar som ligger bakom tillämpningen av begreppet Mänskliga rättigheter. Jag lyfte här vikten av att vi som arbetar med frågorna är rädda om orden! Det har nästan gått inflation i begreppet diskriminering, var och var annan säger sig vara diskriminerad i olika sammanhang - men det är viktigt att vi inte "missbrukar" begrepp av detta slag, för vi vill ju inte att de ska förlora sitt värde.

Kristina Grapenholm betonade vikten av kunskap och en konstruktiv dialog för att det arbete som nu påbörjas ska bli framgångsrikt. Jag tror det stämmer. Vi behöver lära oss om konventionerna och - vilket Bengt Westerberg vid flera tillfällen påtalade - att det handlar om internationella överenskommelser som ska respekteras!

Vid flera tillfällen kom det upp att det politiken i dag arbetar med faktiskt är mänskliga rättigheter, även om man inte använder det sättet att uttrycka sig eller ser det som rättigheter. Jag lyfte här några exempel från de frågor DHR driver för att betona vikten av att man politiskt faktiskt kopplar frågorna till konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. När det gäller planering och byggande ser vi hur det allt för ofta struntas i kravet på tillgänglighet och användbarhet, trots att det är så oerhört grundläggande för hur människor ska kunna tillgodogöra sig sina rättigheter. Tittar vi på arbete står det i konventionen om rätten till arbete på lika villkor, trots detta envisas man från politiskt håll med att framhålla subventionering som första lösning för att anställa personer med funktionsnedsättning. Jag lyfte också det faktum att vi kan skönja positiv tendens när det gäller synen på generella lösningar och på rättighetsperspektivet, men att detta "äts upp" av de försämringar och indragningar vi ser vad gäller individuellt stöd. Båda delarna behövs och kompletterar varandra.

På frågan om vad som är viktigast att börja med föreslog jag en genomgång av befintlig lagstiftning som styr regionens arbete och uppgifter och att man i samband med det gör en koppling till konventionerna för att tydliggöra att det handlar om just mänskliga rättigheter.

Moderatorn Lina Gidlund, verksamhetsansvarig på Diskrimineringsbyrån Uppsala, avrundade den välbesökta debatten med att betona vikten av att både arbeta för allas rättigheter genom att säkerställa generella system, men att också ta hänsyn till individuella behov. för förverkligandet av mänskliga rättigheter

Grattis KRIS!

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Jag blev glad men inte förvånad när föreningen KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället, blev Årets Hetaste i Almedalen 2011 : )
Grattis KRIS!

På föreningens hemsida kan man läsa följande beskrivning av vad KRIS vill och vilka KRIS är:

VÄLKOMMEN TILL KRIS

Har du några planer på hur du ska ta dig in i samhället?
Eller saknar du det stöd som behövs för att klara det?
Tror Du att den enda vägen för dig är att återvända till det
liv som du levde innan du hamnade på kåken?
Till dina gamla polare?
Till det du är bra på brott & knark?

Kom till oss istället!

KRIS är en kamratförening bestående av
före detta kriminella eller missbrukare som står för:

Hederlighet
Innebär att du inte begår brott. Att du är ärlig mot andra och dig själv efter bästa förmåga. Att hela tiden sträva efter att bli ett föredöme för andra i samma situation som du.

Drogfrihet
Innebär att du strävar efter att leva ett drogfritt liv och att du inte kommer till lokalen eller aktiviteterna påverkad av sinnesförändrande preparat eller alkohol.

Kamratskap
Innebär att du bryr dig om dina vänners väl och ve, och att du respekterar dina medmänniskor oavsett vad de tycker och känner.

Solidaritet
Innebär att du ställer upp för dina vänner och finns till hands 24 timmar om dygnet. Hjälper till på föreningen t.ex. jobbar ideellt och offrar lite tid för dina vänner på KRIS när det behövs.

KRIS riktar sig till före detta kriminella eller missbrukare som bestämt sig att bryta med sitt gamla liv och försöka ta tillbaka en plats i samhället. Tanken är att hjälpa människor som friges från fängelse att hålla sig borta från kriminalitet och droger, genom att erbjuda dem ett nytt hederligt och drogfritt socialt nätverk.
 
Det är något speciellt med KRIS!
De har haft en särskild plats i mitt hjärta sedan jag för flera år sedan hade förmånen att träffa en av deras företrädare hos en radiokanal, vi satt tillsammans och drack kaffe och väntade på våra respektive intervjuer. Jag lärde mig mycket och jag känner sedan dess en stor ödmjukhet och särskild respekt för människor som tagit sig igenom sådant jag inte har en aning om och inte kan förstå - men som sonat sina brott och nu vill leva ett helt annat liv. Att de stöttar varandra och att personer med samma erfarenhet tar hand om och möter de som är på väg ut i samhället efter att ha avtjänat sitt straff parallellt med arbete för ändrade attityder och för att påverka den nationell politiken gör KRIS till ett för mig bland de bästa exemplen  på vad den ideella världen gör som allra bäst och på vad ingen annan kan göra lika bra.

 

Överallt i Almedalen stötte vi på dessa killar, ja - de som var på plats var i alla fall nästan uteslutande killar och män.


Kampanjen Statligt knark är också knark gick inte att missa och de delade ut sina "tablettaskar" där budskapet fanns förtydligat.

 

 

 

Text på tablettförpackningen:

Statligt knark är också knark

Här får du fyra "piller" av oss. De är lika många som en ung missbrukare får varje dag mot sitt missbruk - av sjukvården. Problemet är att pillren också fungerar som knark. Du blir påverkad av dem odh du kan sälja dem till andra missbrukare. Pillret heter oftast Subutex. Missbruksutredningen vill att fler ungdomar ska få piller mot missbruk. Vi vill at de ska få hjälp att sluta knarka.
Vi vet vad vi talar om.
KRIS & Unga KRIS

Läs mer på Nyheter24

Det hela blir ju inte sämre av att det är kommunikationsföretaget Impacta AB och Mårten Gudmundhs, "vår" fantastiske Mårten som hjälpt DHR med Öppna Sverige!-budskapet, som tagit fram förbudsskylten Ej för personer med funktionsnedsättning och som sedan flera år ägnat mycket tid och energi åt arbetet med Marschen för tillgänglighet, som är den som ligger bakom kampanjen!

Grattis KRIS och Grattis Mårten!

Låg kännedomen om strategins existens

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

På plats i Almedalen passade DHR och Unga Rörelsehindrade på att ta stickprov på hur det ser ut med kännedomen om att regeringen i mitten av juni fattade beslut om en ny strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken. En strategi som är fortsättningen efter nationella handlingsplanen som "gick i mål" sista december 2010.

Vi gör inte anspråk på att kunna presentera ett statistiskt säkerställt resultat - till det har vi alldeles för litet underlag. Se istället siffrorna just som stickprov, som ett försök att sätta upp fingret i luften och se vart vinden blåser.

 Nå - hur var det nu med kännedomen?

Endast 13 procent av de knappt 100 politiker, turister, boende, lobbyister och politiskt intresserade som vi pratade med kände till/hade hört talas om att beslut fattats om en strategi för hur målen för funktionshinderspolitiken ska uppnås.

Lägst kännedom fanns, förväntat, bland turister och boende.
Störst kännedom fanns bland lobbyisterna där hela 43 procent hade hört talas om att det fanns en ny strategi. Bland politikerna blev resultatet 23 procent, detta trots att vi till största delen ställde vår fråga under Kristdemokraternas dag, det vill säga det parti som styr socialdepartementet, departementet som har samordningsansvaret för funktionshinderspolitiken.

I augusti bjuder regeringskansliet och Handisam in till lansering av strategin. Med medverkan från SKL, regeringen, Handikappförbunden och myndigheter ska strategin under en halvdag presenteras. Jag hoppas verkligen denna lansering når längre än till de redan invigda och initierade. Om målen ska nås behövs strategiskt arbete inom alla samhällssektorer och inom alla departement och frågorna måste börja uppmärksammas som allmänintresse.

Skulle Expressen bygga tillgängligt denna gång?

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I valrörelsen 2010 uppmärksammade vi Expressens otillgängliga valstuga på Sergels torg. Det höga trappsteget bortförklarades med att allmänheten inte skulle in där - samtidigt som allmänheten välkomnades in för att titta på vad det nu var... ? Det var tydligt att man inte tänkte sig att det skulle kunna utgöra ett hinder vare sig för utfrågare eller de som blev utfrågade, eller då för allmänheten.

Framme på Gotland förra söndagsmorgonen var den första nyheten jag läste att Expressen nu skulle upprepa succén från valrörelsen och bygga upp sin stuga i Almedalen, men att det varit för svårt att frakta den varför man valt att bygga upp en ny. Skulle man bygga tillgängligt denna gång?

 

Så här blev det:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte bara stugan i sig blev otillgänglig, den var dessutom placerad så den blockerade möjligheten att ta sig förbi på trottoaren. Nedfasningar för att kunna ta sig upp och ned från trottoarerna är en bristvara i de gamla delarna av Visby, att då stöta på ett hinder av detta slag kan innebära långa omvägar, på minst sagt svårframkomligt underlag...

Henrietta Stein: - Nu är rätt tid för arbetsmarknadsfrågan

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

På tisdagen hade Föräldrakraft i samarbete med HI, Misa, Föreningen Furuboda, Frösunda, Bräcke Diakoni och Länsstyrelsen på Gotland bjudit in till halvdag under rubriken Vägen till arbete, i Länsstyrelsens trädgård. 

Det var tre paneler som avlöste varandra. Det är svårt att se på bilden ; ), men längst till höger står i alla fall arbetsmarknadsminister Hillevi Engström.

 

 

På vägen dit skrev jag på Twitter att jag hoppades på en eftermiddag med "mindre särlösnings- och subventionstänk".

Riktigt så blev det väl inte, det mesta som togs upp var sådant som redan sagts så många gånger förr men det fanns ändå en del guldkorn som känns hoppingivande vad gäller praktiska exempel, inställning och medvetenhet. De kommentarer som, så väl positivt som negativt, fastnade hos mig har jag nedan plockat ut.

Hillevi Engström var tydlig med att hon - "vill lyssna och ta till sig tankar, idéer och erfarenheter från de det handlar om och de som arbetar med frågorna, snarare än prata". Det är lovvärt och en bra väg att gå! Jag ser fram emot att Hillevi än mer pratar om oss som resurser, något hon redan gör, men framför allt måste hon sluta ge intrycket av att en arbetsgivare för att anställa en person med funktionsnedsättning med självklarhet alltid ska subventioneras.

Carin Götblad tyckte "vi utreder för mycket i Sverige och att vi ska sluta krångla till det så mycket", detta sa hon i samband med att hon berättade om Stockholmpolisens samarbete m Samhall. Hon beskrev hur hon, för att visa att hon tar mångfaldsarbetet på allvar inom sina två polisdistrikt Stockholm och Gotland, kopplar kravet på mångfald till lönesättningen för cheferna. Bra Carin!!!

Wanja Lundby-Wedin ansåg "att vi måste sluta generalisera och bunta ihop människor med funktionsnedsättning, det handlar inte är inte en homogen grupp". Helt rätt Wanja!!!

Inte fullt lika entusiastisk, snarare tvärtom, reagerade jag på Ylva Johanssons förslag att "slå ihop Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen för personer med komplexa behov"... Nej tack! Inga speciallösningar. Ska de två myndigheterna slås ihop ska det gälla för alla medborgares kontakter!!!

Hjälpmedelsinstitutets Jan Grönlund uppmanade Hillevi Engström till "överenskommelse mellan regeringen och arbetsmarknadens parter". Ja, det skulle naturligtvis vara ett sätt att visa att man menar allvar. Ett annat sätt skulle vara att ta med rörelsen, oss som det handlar om, i de trepartssamtal som sedan en tid pågår mellan regeringen, arbetsgivarorganisationerna och arbetstagarorganisationerna!!!

Henrietta Stein, Arbetsförmedlingen, skickade med oss alla det mycket viktiga konstaterandet: - "Om vi inte lyckas få ut personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden nu när det går så bra för Sverige, när ska vi då lyckas?!?!"

Micke Klein, Handikappförbunden, var mycket bra och gav en mer nyanserad bild av verkligheten än vad flera av övriga paneldeltagare lyckades med. Han konstaterade att mycket av det som sagts har vi hört så många gånger förr. Han gav dock en eloge till arbetsmarknadsministern och hennes engagemang för frågan och för att ha lyckats lyfta arbetsmarknad också för personer med funktionsnedsättning till den politiska dagordningen på den realtivt korta tiden sedan valet. Vilket jag helt instämmer i! Det han avslutningsvis hoppades på nu är konkreta förslag.

I ett tidigare blogginlägg i juni skrev jag om arbetsmarknadsdelen i nya strategin för funktionshinderspolitiken, Då skulle vi kunnat snacka målsättning.

SKL, hinder till Donners hus

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Tillgänglighet och användbarhet handlar inte bara om hur man bygger utan också om hur man väljer att placera "lösa föremål": Se entrén till Donners hus där bland andra SKL hade aktiviteter:

Rampen var blockerad av papperskorgar

 

 

 

 

och när man kommit upp för rampen stod där "vimplar", den från SKL spärrade vägen  

 

 

 

 

Carin Jämtin: Tg = MR! Men inget svar på min fråga...

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Carin Jämtin, Socialdemokraternas partisekreterare, var sist ut i Västsvenska Handelskammarens Försnack under Almedalsveckan. Även detta tillfälle bjöd på, liksom de ytterligare två jag besökte, en trevlig uppsluppen stämning.

Carin klargjorde inledningsvis att hon ville prata politik och inte person. Till avdelningen onödigt vetande kan läggas att moderatorns Youtube-sökning på Håkan Juholt givit 76 000 träffar...

När publiken släpptes in berättade jag om min ökande oro för att tillgänglighet och användbarhet inte ses som det allmänintresse det är utan som ett särintresse och hur tydligt denna inställning syns i hur kraven hanteras. Jag redogjorde för min övertygelse om att tiden nu har kommit då vi behöver ett parti/en partiledare/ett språkrör som tydligt tar ställning och lyfter frågan till högsta nivå för att skapa medvetenhet och allmän opinion. Jag frågade om Socialdemokraterna är det partiet?

Carin svarade direkt att tillgänglighet är att se som en mänsklig rättighet. Bra! Men - jag fick aldrig något svar på om S är berett att ta tydlig ställning, jag fick aldrig något svar på hur hon vill arbeta för att alla ska välkomnas och för att den fysiska miljön så långt det är möjligt ska bidra till möjligheten till delaktighet.

Fick en pratstund efteråt och passade då på att be om ett möte med henne och partiledare Håkan Juholt efter sommaren. Det behövs definitivt en uppryckning från S när det gäller denna och många andra frågor som handlar om rättigheter för personer med funktionsnedsättning!