DHR-bloggen

Hållbar utveckling förutsätter förändrat och smart synsätt

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillsammans med Pelle Kölhed, förbundsordförande RTP, var jag inbjuden till Delegationen för hållbara städer vid deras sammanträde 9 februari 2012. Vi gavs inför delegationens ordförande Peter Örn, ledamöterna och sekretariatet tillfälle att berätta om hur vi ser på kopplingarna mellan funktionshinderperspektivet och hållbar utveckling, konventionen och hållbar utveckling, tillgänglighet och hållbar utveckling.

Självklart finns kopplingar till alla de tre hållbarhetsdimensionerna:

Miljömässig hållbarhet - det är smart att tänka att alla ska kunna använda miljövänliga kommunikationer, det är smart att bygga rätt från början så man slipper göra om och slösa med energi och andra resurser

Ekonomisk hållbarhet  - det är smart att hitta breda användningsområden från början istället för att behöva bygga om, bekosta särlösningar, det är smart att inte utestänga vissa kunder/användare

Social hållbarhet - det är smart att låta alla delta i samhället istället för att medvetet utestänga

Delegationen har fått förlängt uppdrag för att bland annat stärka den sociala dimensionen och identifiera hinder för hållbar stadsutveckling och gissa om vi hade en hel del att säga där ; ):

Vad gäller den sociala dimensionen framhöll vi att ett samhälle om utestänger, bokstavligt och bildligt, inte är hållbart -  ett exempel är arbetsmarknadssituationen för personer med funktionsnedsättning som med största sannolikhet sett annorlunda ut om vi historiskt följt lagstiftning, det funnits politiskt ställningstagande för tillgängligt och användbart byggande, för tillgängliga och användbara allmänna kommunikationer i de 46 respektive 32 år bestämmelser funnits. Då hade samhällsbilden i dag sett annorlunda ut och vi hade antagligen inte haft samma skrämmande sysselsättningsstatistik. Läs också ledaren från mars 2011.

När det gäller att identifiera hinder kan listan tyvärr göras lång, lagstiftning som inte efterlevs och avsaknad av tydligt politiskt ställningstagande, till och med i vissa falll försvagat, för tillgänglighet och användbarhet.

Vi hade med oss varsitt exemplar av FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till alla. Tillsammans med delegationen gick vi igenom kopplingarna till hållbar utveckling - bland annat anges redan i inledningen betydelsen av att integrera frågor om funktionshinder som en väsentlig del i relevanta strategier för hållbar utveckling.

Avslutningsvis
Det är inte hållbart med särlösningar
Tillgänglighet och användbarhet är allmänintresse och inte särintresse
Det som är nödvändigt för vissa är bekvämt och bra för alla

Vi erbjöd oss naturligtvis att vara ett stöd till delegationen i de här frågorna. Nu hoppas vi de tog till sig och att det perspektiv vi presenterade finns med i delegationens slutrapport.

Min högst subjektiva almedalslista 2011

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Allt som sägs och alla möten finns naturligtvis inte med i blogginläggen.
Så - här kommer nu min lista - mitt Almedalen 2011

Årets icke-fråga (som tidigare)
Rätten till delaktighet för personer med funktionsnedsättning och behovet av tillgänglighet borde varit naturliga inslag i alla debatter om hållbar utveckling, om transporter, om miljö, om framtidens samhälle och framtidens utmaningar, om skola, om sysselsättning o s v. Så var det inte. Det fanns särskilda programpunkter om sysselsättning för personer med funktionsnedsättning och det är just på arbetsmarknadsområdet vi nu ser att vårt perspektiv börjar synas. Den ende partiledare som i sitt tal nämnde oss var Lars Ohly, utifrån att personer med funktionsnedsättning ska ha samma möjligheter som andra. Frågan om tillgänglighet borde funnits med hos alla de som pratade om hållbar utveckling och om framtidens utmaningar!

Årets samtal
Hela veckan är ett enda långt samtal och meningsutbyte och det ges möjligheter till spontana diskussioner med personer man i vanliga fall måste boka möte med månader i förväg. Vi tog, vid sidan av, bland annat upp vår oro för nedrustningen av assistansen och om vad allt prat om fusk gör för förtroendet för reformen med Kenneth Johansson (C) respektive Johan Pehrson (FP).

Årets viktigaste panelmedverkande
Martin Engqvist som i Socialstyrelsens seminarium om livsuppehållande behandling delgav sin egen ändrade inställning efter den olycka som för tio år sedan gjorde honom förlamad från axlarna och nedåt: -"Om någon frågat mig för fjorton år sedan vad jag tyckt om att inte kunna gå på muggen själv, inte kunna äta själv och så vidare hade jag inte velat vara med. Men nu sitter jag här och vill definitivt vara med."

Årets mest upplyftande seminarium
Utan tvekan Västra Götalandsregionens om hur man systematiskt nu ska börja arbeta med mänskliga rättighter mitt i den offentliga verksamheten.

Årets mest oväntade i vimlet
Blondinbella! För visst var det väl hon?

Årets uppfattning jag delar
Sektor 3s Hanna Hallins betonande av vikten av ideologi för oss i den ideella världen. Jag delar helt den uppfattningen. Sviker vi våra ideal förlorar vi vår trovärdighet, vår kraft och i värsta fall därmed vårt existensberättigande.

Årets största besvikelse
Socialdepartementets tystnad istället för att försvara kraven på tillgänglighet och användbarhet som ett bland övriga tekniska egenskapskrav, lika självklart och lika viktigt.

Årets positiva överraskning
Wanja Lundby Wedins kommentar om att sluta bunta ihop personer med funktionsnedsättning till en homogen grupp vid seminariet Vägen till arbete.
 
Årets sämsta svar
Sofia Akelsten på frågan om bristande tillgänglighet som diskriminering.

Årets inkludering
Det finns i varje parti mycket engagarede och kunniga personer som arbetar utifrån ett funktionshinderperspektiv. Tyvärr brukar inte denna kunskap och vilja och ställningstagande nå hela vägen till den politiska toppen alternativt släppas fram dit. Men det finns hoppingivande undantag, jag tänker framför allt på två som brukar ge uttryck för det självklara att inkludera personer med funktionsnedsättning Anders Wallner och Erik Ullenhag, jag låter även Lars Ohly hänga med på ett hörn eftersom han, när han räknar upp grupper brukar inkludera personer med funktionsnedsättning.

Årets flopp
Ulman PR

Årets talare
Maud Olofsson - Maud var den mest engagerade talaren som menade vad hon sa, hon var också den som hade det, i min mening, retoriskt bäst uppbyggda talet.

Årets avsaknad
Håkan Juholt - var fanns mänskliga rättigheter, var fanns hållbar utveckling, var fanns alla de som i dag inte får plats på arbetsmarknaden, var fanns mångfald i premiärtalet?

Årets förvirring
Varför pratade Fridolin och Romson om samma frågor?

Årets bekräftelse
Tyvärr fick jag min mångåriga övertygelse bekräftad ännu en gång: Det måste till ett tydligt politiskt ställningstagande på högsta nivå för våra rättigheter och för tillgänglighet. Jag vill här upprepa min efterlysning efter ett parti/en partiledare/ett språkrör som är ställer upp för och tar strid för tillgänglighet!

Årets väder
Den täta dimman i kombination med sol som bröt igenom. Det gick att se de små vattendropparna med blotta ögat och de första dagarna var håret och hyn ständigt lite fuktigt.

Årets filosof
Reinfeldt som inledde sitt tal med ett resonemang om huruvuvida vi här på jorden är ensamma i universum eller ej.

Årets hopp och möjlighet
Alla partier som arbetar med sina nya partiprogram och idéprogram och bjuder in brett till detta arbete!

Årets hashtag
#funkpol

Centimetrarna som gör skillnad

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I dag har jag gjort något som är ovanligt för mig, till och med näst intill obefintligt, jag har åkt tunnelbana! Låter kanske konstigt att det som tillhör vardagen för de allra flesta som liksom jag bor i Sveriges huvudstad, skulle vara något exeptionellt för mig, jag vet.

Resan gick från förbundskansliet i Farsta, via byte i Gamla stan, till Mariatorget och sedan, efter lunch, tillbaka igen. Det var vår ombudsman Karolina och jag som skulle träffa en av de medverkande vid DHRs och Unga Rörelsehindrades Pride-seminarium, Anders Wallner, för ett lunchmöte med planering.

Jag åker som sagt inte tunnelbana i vanliga fall själv utan kör för det mesta bil, när jag inte gör det åker jag färdtjänst. Samtidigt gillar jag verkligen att åka kollektivt, jag tycker om att åka på samma sätt som andra och tillsammans med andra! Jag åkte redan i slutet av 80-talet, början av 90-talet, den busslinje av "service-buss-karaktär" som gick mellan min första arbetsplats på Södra Promenaden i Norrköping och min första egna lägenhet på Repslagaregatan några kvarter bort och jag älskade det. Jag njuter av att åka Arlanda Express och känner mig självständig och delaktig i flödet av resenärer som är på väg till eller från sin flygresa, (även om jag tycker det är rätt patetiskt att det ännu inte finns någon bättre lösning än att tågvärdarna ska behöva ta fram den lilla plåtbiten att lägga mellan perrong och vagn). Men - tunnelbana i Stockholm var det åratal sedan jag åkte.

Nu skulle det testas och jag tror Karolina som är en van resenär var mer orolig än jag för att något skulle hända och jag "ramla ner på spåret" ; ), det gjorde jag naturligtvis inte, så breda är inte mellanrummen mellan perrong och vagn... Men - det var enbart en av de åtta på-/avstigningarna jag klarade själv. I övriga sju fall var jag beroende av hjälp av Karros assistent Therese för att klara nivåskillnaden och/eller mellanrummet.

Så - det dröjer nog innan jag tar tunnelbanan nästa gång, det måste jag erkänna.

 

 

 

Heja Göteborg!

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I söndags åkte jag för första gången - i Sverige ska tilläggas - en spårvagnstur med en tillgänglig och användbar spårvagn!

Wow, vilken känsla!

Det gick bra att komma upp på perrongen, rampen för att överbrygga avståndet mellan perrong och vagn var automatisk och när den var på plats gav den en helt acceptabel lutning in i vagnen!

 

Jag hade fått tydliga instruktioner av Anna och Erik kvällen innan så jag visste hur jag skulle bete mig ; ).

Först skulle man trycka på en knapp för att tillkalla förarens uppmärksamhet, när han/hon därefter från sin förarplats aktiverat rampfunktionen skulle jag trycka på en annan knapp med texten Ramp in Ramp ut. Rampen började då mycket riktigt komma fram under spårvagnsgolvet och väl utdragen höjde den sig för att komma i nivå med golvet.

Yes!

Lutningen blev helt acceptabel. Jag bad en person som kom bakom om putthjälp, men det handlade nog mest om ovana. Samma sak när jag sedan skulle ned så bad jag en medresenär hålla emot. Personer som använder elstol skulle dock inte alls ha några problem med lutningen och säkert inte de flesta användare av manuell rullstol heller.

Jag är helt klart imponerad!
Dessutom, vilket inte kan förnekas, lite avis å Stockholms vägnar...

Vet att det inte har varit självklart, att det varit en lång kamp som krävt ihärdigt arbete och att man råkat ut för många bakslag på vägen. Har i dag varit i kontakt med vår ombudsman i Göteborg som uppskattar att arbetet för att få fram spårvagnar som är tillgängliga och användbara och som välkomnar och inkludrar istället för att utestänga uppskattningsvis engagerat ett 30-tal personer från olika funktionshinderorganisationer under närmare 15 års tid.

När jag hör det blir jag dels stolt och imponerad, men samtidigt förundrad över att det ska ta så lång tid och vara så svårt. Vi har haft lagen om handikappanpassad kollektivtrafik i drygt 30 år och riksdagen fastslog när nationella handlingsplanen antogs 2000 att alla kommunikationer skulle vara tillgängliga 2010...

Nåja, just nu tänker jag inte vara arg. Man nått så här långt i Göteborg, allt är inte klart ännu men man är på god väg och det fungerar! Jag vill gratulera Göteborg!

Nu hoppas jag att Stockholm inte vill vara sämre! Den spårvagnslinje som invigdes här i höstas är inte på något sätt jämförbar med det Göteborg lyckats med. Ramper som måste lyftas upp ur grusiga golv med handkraft och som ger en lutning som vid de flesta hållplatser är att betrakta som rent farlig är inte en tillgänglig och användbar lösning. Det man hittills åstadkommit i Stockholm är ingen hållbar lösning och definitivt inget realistiskt alternativ.

TV3 uppmärksammar SJs "handikappförakt"

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

På TV3 går ett relativt nytt program som heter "Veckans kanin". Programledare är Alex Schulman och idén går ut på att publiken får rösta fram vem, av fyra nominerade, som gjort det dummaste utspelet och därmed förtjänar att kommande vecka förföljas av en rosa kanin.

Jag har inte sett programmet, men blev när jag kom hem i kväll uppmärksammad på att SJ och deras så kallade "handikappförakt" funnits bland kvällens nominerade och sedan också vunnit, eller snarare förlorat.
I presentationen av SJ visade man ett axplock av den senaste tidens alla incidenter med resenärer med rullstol som inte fått åka med alternatvt inte fått komma av. I panelens diskussion fick frågan ett annat fokus, men jag ser fram emot att man under veckan kommer lägga mer krut på att ställa SJ till svars för den diskriminering man helt klart håller på med, än på att undersöka maten i restaurangvagnen.

Nästa avsnitt, när veckan av förföljelse skall återges, kommer jag definitivt titta!

Se programmet.

Grattis Miljöpartiet!

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Gratulerar Miljöpartiets kongress till två viktiga tillägg som gjordes i kväll då man antog sitt valmanifest:

De kollektiva transporterna ska vara tillgängliga och användbara för personer med funktionsnedsättning.

Alla mäniskor ska ha möjlighet till full delaktighet. Vi vill skyndsamt införa en svensk lastiftning som klassar otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionsnedsättning.

Nu börjar det bli spännande.
Något mer parti som tar ställning för delaktighet, mot diskriminering, i sitt valbudskap?

 

Brev från SJ

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I går fick jag ett brev från SJ där Fordonsdirektör Claes Broström beklagar de besvär jag och andra rullstolsburna resenärer haft med X2000-tågens lyftar. Bakgrunden med misstänkt tekniskt fel som upptäcktes i december och de lösningar man erbjuder beskrivs. Download Brev från SJ ang lyftarna, april 2010

Jag ser ett antal problem:

Det ena är att vi vet att ersättningslösningarna som hänvisas till inte fungerat!
Manuella lyftar saknas på flertalet stationer och för några månader sedan ändrades direktivet så man endast kan åka mellan de stora stationerna. Ska du av vid en station/ort "mitt på" en sträcka får du ändå åka till slutstationen för att sedan åka exempelvis taxi tillbaka igen. Detta är inte rimligt! Det har inneburit att många avstått från sina resor eftersom de på detta sätt skulle förlängts orimligt mycket så man plötsligt behövt övernattning för en resa man annars kunnat göra fram och tillbaka över en dag.

Hänvisningen till InterCity-tågen och till dubbeldäckarna haltar. Dessa tåg kan man visserligen resa med, men de uppfyller inte på något sätt samma komfort, standard och användbarhet för resenärer som använder rullstol som för övriga resenärer. Reste själv InterCity mellan Stockholm och Göteborg förra veckan och den modell jag åkte med har rullstolsplatser där sätena saknar armstöd och bord, något övriga platser på samma tåg har. Dessutom fick jag vänta två timmar extra då lyften på min InterCity-avgång var trasig... Dubbeldäckarna är visserligen relativt nya och man kommer in utan nivåskillnad men användbarheten med lös ramp för att överbrygga avståndet mellan vagnen och perrongen, den branta lutningen in i själva vagnen, den trånga platsen för rullstol samt det faktum att kanske sju personer måste resa på sig för att släppa fram en när man ska på eller av är under all kritik.

SJ har nu fattat beslutet att byta ut alla lyftar på X2000 och man beräknar att detta skall vara klart vid årsskiftet. Alltså - ett år utan fungerande tågresande - fullkomligt oacceptabelt!

SJ har dessutom planer på att ta bort rullstolslyftarna och rullstolsplatserna på InterCity-tåg mellan Stockholm-Göteborg och i Jämtland. En minskning av valmöjlighet och antal avgångar är ett steg i helt fel riktning.

Nya tågen kommer inte bli bättre - trots att vi självklart borde se det som självklart med en utveckling mot ett mer jämlikt resande kommer de nya tågen som snart introduceras inte flytta fram positionerna, det blir fortfarande specifika platser, i 2a klass, som vi är hänvisade till. Utan möjlighet att röra sig mellan vagnarna, utan möjlighet att ta sig till restaurangvagnen.

Dessutom väntar vi fortfarande på svar från Ulf Adelsohn...

Läs FS-ledamot Rasmus Isakssons reaktion på SJ-brevet på DHRs hemsida.

Följ Löwis med rullstol från Casablanca till Stockholm

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

På Inclusion Tours egen hemsida kan man följa Lars och Mats färd genom Europa, med rullstol respektive cykel. De har nu, på sin 6000 kilometersresa för att uppmärksamma tillgänglighet och användbarhet, kommit till Spanien.

Konfrontationer om dessa parkeringar sker dagligen

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Direkt när jag hörde om det hemska överfallet på parkeringsplatsen i Landskrona tänkte jag att det antagligen rörde sig om en parkeringsplats för personer med nedsatt rörelseförmåga. Ingenstans i rapporteringen har det dock framgått förrän nu när jag i Britta Svenssons text i Expressen får min tanke bekräftad.

Jag har aldrig varit med om situationer som lett till handgripligheter. Men många gånger har hårda ord utväxlats och jag har kallats både det ena och det andra när jag påpekat att någon står olovligt parkerad eller då jag efterfrågat parkeringstillstånd.

Händelsen i Landskrona är skrämmande och oerhört tragisk och nu fick den för mig ytterligare en dimension. Konfrontationer och tjafs kring dessa parkeringar är sorgligt nog inte ovanligt, utan något som sker varje dag - lyckligtvis utan denna fruktansvärda utgång.

Symptom på inställningen till funktionshindrades rätt

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Jag har tidigare i bloggen berättat om Erik och Anna i Göteborg. De fick inte åka med samma spårvagn.
I ETC Göteborg skriver Erik själv om det som hände

Tyvärr är händelsen som drabbade mig, min flickvän och Västtrafiks resenärer inte ett enskilt problem. Det är ett symptom på den slappa inställning till funktionshindrades rätt till samhället som råder i Sverige i allmänhet – och kanske i Göteborg i synnerhet.
Jag får inte åka kollektivt med min flickvän. Vi får inte gå på bio tillsammans på ”Sveriges modernaste biograf” (Bergakungen). Vi nekas tilltillträde till mer än hälften av alla restauranger, kaféer och butiker i Linnéstan där vi bor.

Läs hela texten här.