DHR-bloggen

Dubbla budskap - inlägg i bloggstafett om språk, makt och demokrati

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Det här blogginlägget ingår i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati. Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs hemsida. Adressen är www.lattlast.se/bloggstafett.

Ett budskap kan ges på så många sätt, med ord - skrivna eller talade, men också en miljö kan liksom en bild säga mer än tusen ord.

Miljöer kan utgå från att vi människor är olika, har olika förutsättningar, möjligheter och behov. En sådan miljö är välkomnande och inkluderande. Miljöer kan också, genom sin utformning, sända ut signaler som är utestängande och uppdelande.

Jag läser ständigt av hur miljön är utformad, naturligtvis påverkad av mitt mångåriga arbete för tillgänglighet och användbarhet, för Design för alla som utgår från den mänskliga mångfalden. Ju mer jag lärt mig, ju mer jag läst, ju mer jag diskuterat, ju vackrare politiska målsättningar och formuleringar vi fått oss till livs, desto mer fel är det för mig att använda miljöer som på olika sätt utestänger, delar upp eller sorterar.

Jag fick härom dagen en inbjudan till ett stort och påkostat arrangemang om mänskliga rättigheter, med internationella och högt erkända medverkande. Lokalen man valt har stolta anor och långa traditioner. Men - entrén är inte för alla, den ståtliga välkända trappan framför byggnaden hänvisar vissa av sina besökare att ta en annan väg, om hörnet, via en dörr som inte alltid är öppen. Den ståtliga trappan utestänger, delar upp och sorterar. För mig blir budskapet dubbelt och tyvärr arrangörens ställningstagande för mänskliga rättigheter urvattnat. Jag väljer därför, i enlighet med DHRs principer för vårt arbete för tillgänglighet och användbarhet, att avstå.

Nu vill jag lämna över stafettpinnen till en annan bloggare som ska fortsätta debatten. Nästa bloggare är Emelie Felderman, radiokrönikör, opinionsbildare och medlemsvärvare åt DHRs ungdomsförbund Förbundet Unga Rörelseehindrade, Emelie Felderman - På egna hjul.

"Nobelpris i diskriminering"

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Den osynliga, inbäddade och allmänt accepterade diskrimineringen är den farligaste.

Det skriver Peter Andersson-Pope i sin senaste ledare i Rekryteringsgruppens tidning KICK 1-2012
En suverän text som jag fått Peters ok till att lägga in här i sin helhet:

Nobelpris i diskriminering

Det är när diskriminering är osynlig - inbäddad i vardagen och allmänt accepterad - som den är som farligast. I vedertagen form blir den fullkomligt oberörbar. Ingen ser den, hör den eller känner lukten av den. Ett tydligt och klargörande exempel var när Gunnar Kaj pratade i P4 Sveriges Radio om sina blomsterarrangemang till Nobelfesten. I inslaget beskrev han med rörelse hur Tomas Tranströmer kom in i Blå hallen med sin rullstol genom en "alldeles egen liten entré".

   Gunnar Kaj, och förmodligen alla andra på Nobelfesten, valde att inte se att den egna entrén var en direkt funktion av att det är enda sättet att ta sig till festligheterna med rullstol. Men eftersom diskriminerande otillgänglighet ju inte är särskilt trevligt så valde man helt enkelt att blunda för den. Vips! så blev diskriminerande otillgänglighet i Stockholms stadshus till något eftersträvansvärt - en present. Utöver Nobelpriset i litteratur och prispengarna hade Tranströmer minsann belönats med en alldeles egen liten entré till Blå Hallen. Eller kom månne Nobelpristagaren i kemi singlande ner från taket i en alldeles egen liten fallskärm? Fast det smidigaste sättet att för alltid utplåna diskriminerande otillgänglighet kanske ändå är att, som noblessen på Nobelfesten, sticka huvudet i sanden och vägra se den. Att helt enkelt diskriminera den. Vips! så är den borta.

                                                                                                     Peter Andersson-Pope

Desmond Tutu, Kerry Kennedy och Jan Eliasson till trots

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Fick i dag en tjusig inbjudan med posten. I kvadratiskt kuvert. På tjockt papper.

Invitation
Leadership for
Human Rights
Stockholm 2012

En inbjudan till en kväll om ledarskap för mänskliga rättigheter. En festkväll med fantatiska medverkande,  nämligen ärkebiskop Desmund Tutu, Kerry Kennedy från Robert F. Kennedy Center for Justice and Human Rights samt Sveriges Jan Elisasson som precis fått nytt FN-uppdrag.

Jag tackar nej.

Tillställningen är förlagd till lokal där jag inte kan komma in samma entré som övriga gäster utan likt de svarta i den amerikanska Södern eller i apartheidens Sydafrika hänvisas till särskild ingång.

Du som läser bloggen är säkert familjär med DHRs ställningstagande när det gäller deltagande eller medverkan som innebär att vi hänvisas till en sidoentré. 

Att bjuda in till en kväll på temat mänskliga rättigheter i lokal där vissa gäster hänvisas till så kallad handikappentré känns smått bisarrt och gör nödvändigheten av vårt ställningstagande än mer tydlig.

 

 

Full sysselsättning

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Läser LOs rapport Full sysselsättning.

Hade velat se ett tydligt ställningstagande för rätten till arbete på lika villkor för personer med funktionsnedsättning.

Hade velat se ett tydligt ställningstagande för att se personer med funktionsnedsättning som möjligheter och resurser istället för som hinder och problem som måste kompenseras och subventioneras.

Hade velat se den låga sysselsättningen bland personer med funktionsnedsättning förklarad som bland annat ett bevis för att ett nytt synsätt och ett tillgängligt samhälle behövs.

Hade velat se den låga sysselsättningen bland personer med funktionsnedsättning benämnas som kunna vara diskriminering, precis som den i rapporten görs när det gäller personer med invandrarbakgrund.

När LO skriver att personer med funktionsnedsättning bör om det behövs kunna få bestående subventioner, späder man istället på en felaktig bild av att funktionsnedsättning med automatik innebär nedsatt arbetsförmåga.

Det behövs absolut individuella stöd av olika slag! 
Men dessa får inte vara den första och enda lösningen när en person med funktionsnedsättning söker arbete.

Det finns bra saker också:
Att något måste göras, att subventionsnivån ska möjliggöra jobb i befintliga lönelägen och att ersättningar och villkor ska vara avtalsenliga.

Men - tänk om de som har möjligheten att påverka attityder och opinion - i detta fall LO - tog vara på det och uttryckte sig på ett sätt som jämställer människor och försvarar allas lika värde.

Nu ska vi bli synliga i historien!

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Förenklat beskrivet handlade mina äldre syskons historieundervisning om kungar och krig och årtal. När det för mig, som sladdbarn, var dags på 70- och 80-talen, gjorde vanligt folk sitt intåg i historiebeskrivningen och jag minns hur vi läste ungdomsböckerna Trälarna.

På skolans historielektioner fick jag visserligen lära mig om folkskolestadgan från 1842, men inte ett ord om att "sådana som jag" fick skolplikt så sent som 1962 i samband med grundskolereformen, det vill säga 120 år senare än barn i Sverige i allmänhet. Det är för mig ett i raden av exempel på hur människor med funktionsnedsättning tydligare behöver synliggöras, så väl i vår samtid som historiskt.

Nu uppmanas vi att dela med oss av våra berättelser för att därigenom tillföra kunskap om historien. Genom Livsbild.se, ett samarbetsprojekt mellan Nordiska museet och Handikapphistoriska föreningen (där DHR är ett av medlemsförbunden), ska livsberättelserna samlas in. Var med du också!

För att förstå vår samtid och för att göra rätt framåt tror jag det är viktigt att vi känner till vad som varit. Vare sig det handlar om kungar, krig, trälar eller personer med funktionsnedsättning!

Hållbar utveckling förutsätter förändrat och smart synsätt

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillsammans med Pelle Kölhed, förbundsordförande RTP, var jag inbjuden till Delegationen för hållbara städer vid deras sammanträde 9 februari 2012. Vi gavs inför delegationens ordförande Peter Örn, ledamöterna och sekretariatet tillfälle att berätta om hur vi ser på kopplingarna mellan funktionshinderperspektivet och hållbar utveckling, konventionen och hållbar utveckling, tillgänglighet och hållbar utveckling.

Självklart finns kopplingar till alla de tre hållbarhetsdimensionerna:

Miljömässig hållbarhet - det är smart att tänka att alla ska kunna använda miljövänliga kommunikationer, det är smart att bygga rätt från början så man slipper göra om och slösa med energi och andra resurser

Ekonomisk hållbarhet  - det är smart att hitta breda användningsområden från början istället för att behöva bygga om, bekosta särlösningar, det är smart att inte utestänga vissa kunder/användare

Social hållbarhet - det är smart att låta alla delta i samhället istället för att medvetet utestänga

Delegationen har fått förlängt uppdrag för att bland annat stärka den sociala dimensionen och identifiera hinder för hållbar stadsutveckling och gissa om vi hade en hel del att säga där ; ):

Vad gäller den sociala dimensionen framhöll vi att ett samhälle om utestänger, bokstavligt och bildligt, inte är hållbart -  ett exempel är arbetsmarknadssituationen för personer med funktionsnedsättning som med största sannolikhet sett annorlunda ut om vi historiskt följt lagstiftning, det funnits politiskt ställningstagande för tillgängligt och användbart byggande, för tillgängliga och användbara allmänna kommunikationer i de 46 respektive 32 år bestämmelser funnits. Då hade samhällsbilden i dag sett annorlunda ut och vi hade antagligen inte haft samma skrämmande sysselsättningsstatistik. Läs också ledaren från mars 2011.

När det gäller att identifiera hinder kan listan tyvärr göras lång, lagstiftning som inte efterlevs och avsaknad av tydligt politiskt ställningstagande, till och med i vissa falll försvagat, för tillgänglighet och användbarhet.

Vi hade med oss varsitt exemplar av FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till alla. Tillsammans med delegationen gick vi igenom kopplingarna till hållbar utveckling - bland annat anges redan i inledningen betydelsen av att integrera frågor om funktionshinder som en väsentlig del i relevanta strategier för hållbar utveckling.

Avslutningsvis
Det är inte hållbart med särlösningar
Tillgänglighet och användbarhet är allmänintresse och inte särintresse
Det som är nödvändigt för vissa är bekvämt och bra för alla

Vi erbjöd oss naturligtvis att vara ett stöd till delegationen i de här frågorna. Nu hoppas vi de tog till sig och att det perspektiv vi presenterade finns med i delegationens slutrapport.

Förra året Saade, nu Ranelid

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Vad är det med melodifestivalartister och parkeringsplatser för personer med nedsatt rörelseförmåga? Förra året var det Eric Saade, nu Ranelid.

Eller - de är kanske inte värre än andra bilförare, melodifestivalartisterna? Men när de gör det uppmärksammas det - de som inte är kändisar slipper undan...

"Parkeringstillståndet är inget "gratiskort", ingen gräddfil, ingen lyxvara - bara ett litet blått plastkort som inte kostar många kronor att ta fram men som betyder så oerhört mycket för att den som har en funktionsnedsättning ska kunna leva ungefär som andra," skrev vi på Newsmill då - väl värt att upprepa!

Idrottsmamman Camillas berättelse

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

"... som en god moder vill och bör jag också vara en engagerad och påhejande åskådare vid matcherna.
Det är då kruxet uppstår. Det vill säga kruxet med att idrottshallar under helger oftast inte har sina tillgängliga entréer och handikapptoaletter öppna eller där läktarplatsen bara kan nås via trappa. Vaktmästarna, som har hand om nycklarna, jobbar inte och den ansvariga klubben har såklart ingen aning om hur man får tag i dessa nycklar."

Läs hela krönikan i SHT

Ninnie vägrar bli avsexualiserad

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Hittar en länk till en text som har några år på nacken - men som, tyvärr, fortfarande är lika aktuell och viktig.

Ninnie Wallenborg skrev i SvD i februari 2007 Jag vägrar att bli avsexualiserad!

Äkta människor

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

Jag vill tipsa om tv-serien Äkta människor som visas söndagar kl 21.00 på SVT1. I kväll, 19 februari, visas del 6 av 10. Om du missat kan du titta ikapp på SVTPlay.

Serien handlar om ett samhälle där så kallade hubotar, robotar som är nästintill människor, finns överallt och avlastar de så kallade äkta människorna de tråkiga sysslorna, så som hushållsarbete och monotona arbetsuppgifter. Handlar det om att datorer/teknik/robotar är på väg att ta över om inte vi människor tänker oss för och besinnar utvecklingen? Ja på ett sätt - men det är inte det jag läser in eller fastnar för.

Berättelsen beskrivs som science fiction. Jag är i vanliga fall fullkomligt oemottaglig för science fiction, men denna tv-serie måste jag erkänna har tagit mig med storm!

Den har det mesta: den är extremt välgjord och mycket snygg, den är rolig, mitt i sin overklighet känns storyn på riktigt och framför allt har berättelsen ett djup som fångar mig totalt. Det som imponerar och som griper tag i mig är, förutom ovanstående ovationer, framför allt alla de lager historien omfattar. Alla de paralleller som går att dra och hur skickligt man lyckas, utan att "pekpinna", lyfta fram högst dagsaktuella frågeställningar om människovärde, om rädsla för och nyfikenhet på det som är annorlunda.

På Kulturbloggen kan du läsa mer.