HIs nya lokaler - hur är det möjligt?

Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013

I tisdags var det invigningsfest hos Hjälpmedelsinstitutet som flyttat till nya lokaler i Sundbyberg.

Frågan jag ställer mig sedan dess är: hur kan HI som "arbetar för full delaktighet och jämlikhet genom att medverka till bra och säkra hjälpmedel, en effektiv hjälpmedelsverksamhet och ett tillgängligt samhälle" välja att flytta till en lokal där man inte välkomnar alla genom samma entré?

Det är för mig ofattbart!

Även om den trapplift som finns i entrén varit användbar kan jag inte tycka det är ok. En trapplift är alltid en nödlösning, ett andrahandsval, en efterkonstruktion. Nu var den inte i bruk då den monterats på ett sätt som gör den oanvändbar, i ett hörn. Men även om den hade fungerat och om vi som använde rullstol däremed inte välkomnats en annan ingång, hade det inte varit ok enligt mitt sätt att se det.

Trappliftar är jättebra lösningar i befintliga miljöer, när ingen annan möjlighet finns. Det går dock inte att komma ifrån att de är en andrahandslösning och av vissa, så som exempelvis HI, förväntar jag mig en fullt ut likvärdig entré för alla. Att använda en trapplift tar åtskilliga gånger längre tid än att ta de i detta fall tre trappsteg det handlade om. Ett annat problem med trapphissar är de ofta går sönder, samt den eviga frågan om de ska vara låsta eller öppna.

Hos HI - som ska stå för det främsta, för expertisen, för innovationer när det gäller hjälpmedel och tillgänglighet, väntar jag mig en i det närmaste perfekt tillgänglighet och användbarhet. Jag väntar mig insikt, kunskap och att man ligger i framkant, är ett föredöme, något för andra att sträva efter. Att då, när man flyttar, välja denna lokal och lösning, är inte i samklang med de förväntningarna och det HI säger sig vilja vara.

Det blev en eftermiddag som kom att präglas av något annat än den nystart direktören Jan Grönlund i sitt invigningstal ville lyfta fram, av något annat än den plats Maria Larsson berättade att HI har i hennes hjärta innan hon klippte bandet.