Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013
"Vår sajt ska göra skolvalet lättare", skriver i dag Sveriges Kommuner och Landsting, Friskolornas riksförbund och Svenskt Näringsliv på Brännpunkt i SvD.
Det låter bra tycker jag och förutsätter att man på denna nya hemsida som skall byggas upp kommer ange i vilken omfattning och på vilket sätt de skolor som presenteras är tillgängliga och användbara eller inte. Information som tyvärr inte alltid är så lätt att få tag på.
Grundläggande tillgänglighet och användbarhet är fortfarande ett problem i skolans värld. I den miljö där vi utbildas, formas och ges förutsättningar för framtiden måste undanröjandet av hinder i form av bristande tillgänglighet - för att elever, lärare och annan personal samt föräldrar med nedsatt rörelseförmåga ska kunna vara delaktiga och ha samma valfrihet som andra - lyftas fram.
I regeringens strategi för genomförande av funktionshinderpolitiken 2011-2016 fastslås:
En god utbildning är mycket viktig för den enskilde personens framtid, för deltagandet i samhällslivet och på arbetsmarknaden. Höga förväntningar på alla barn, elever och vuxenstuderande är är en viktig framgångsfaktor för goda utbildningsresultat. Undervisningens kvalitet ska vara avgörande för resultaten, inte personens eventuella funktionsnedsättning. Valfriheten i skolan är lika viktig för barn med funktionsnedsättning som för andra.
Tyvärr är det fortfarande allt för många barn och ungdomar i Sverige som på grund av otillgängliga och oanvändbara lokaler inte kan gå i samma skola som sina syskon och/eller kompisar på gatan och i kvarteret. Istället skjutsas dessa barn dagligen långa sträckor för att gå i en annan skola där de rent fysiskt kommer in och kan ta sig runt. I värsta fall ökar segregeringen än mer när det är dags för gymnasiet och en tillgänglig och användbar gymnasieskola nära hemmet ersätts av inackordering på ett av landets så kallade rh-gymnasier.
De otillgängliga skolorna saknar naturligtvis också lärare och annan personal med nedsatt rörelseförmåga, avsaknad som bidrar till en skev bild av den mänskliga mångfalden.
Även föräldrar med nedsatt rörelseförmåga begränsas i sitt fria val av skola för sina barn. Historierna om hur rullstolsanvändande föräldrar av rektor fått tipset att vid skolavslutningen som ersättning för att delta inne i den otillgängliga gymnastiksalen/skolmatsalen lyssna till barnens sång från skolgården genom öppnat fönster gör ont. De visar på att vi har en rejäl bit kvar i synen på tillgänglighet som grundförutsättning för all verksamhet. En lång väg kvar innan det som fastslås i FN-konventionen, om tillgång på lika villkor som andra till den fysiska miljön, blir verklighet.
År 2001 visade dåvarande Handikappombudsmannens (HOs) årliga rapport att fyra av tio gymnasieskolor saknade minimal tillgänglighet för personer med nedsatt rörelseförmåga.
I Skolverkets rapport Tillgänglighet till skolors lokaler, från 2008, som gjordes som svar på ett regeringsuppdrag, konstaterade man följande:
Nästan hälften av grundskolorna (46%) svarar att de behöver göra omfattande förändringar för att bli tillgängliga för rullstolsburna, dvs. att de behöver installera rwc, hiss eller både och. Fyra av tio gymnasieskolor svarar detsamma.
Våren 2011 undersökte Stockholmsregionen av Unga Rörelsehindrade, DHRs ungdomförbund, tillgängligheten till Stockholms gymnasieskolor:
Det första vi gjorde var att se på deras hemsidor om det fanns någon information om den fysiska tillgängligheten. Svaret blev NEJ. Ingen hade en rad om att det faktiskt finns elever som använder rullstol.
I nästa steg skickade vi ett mail till de 66 skolorna där vår "presumtive elev" ställde fem frågor:
1) Är klassrummen tillgängliga och kan jag delta i idrotten?
2) Finns anpassad toalett
3) In det finns uppehållsrum eller kafeteria, funkar de för mig?
4) Kan jag använda huvudentrén till skolan?
5) Om skolan inte har en egen tillgänglig matsal, finns det tillgängliga restauranger för mig i närheten av skolan?
Trots den intensiva kampen om "skolpengen" var det bara 28 skolor (41%) som orkade svara.
Av dessa var det elva som sa ja, och som föreföll trovärdiga då svaren beskrev hur det såg ut, och hur tidigare rullstolsburna elever fungerat.
Åtta skolor sa, tyvärr och nio hade luddiga formuleringar som "Vad roligt att du vill komma till oss, kom gärna hit och skaffa dig en egen uppfattning".
En typ av svar som inte hade getts om man hade varit säker på att ens lokaler var tillgängliga fullt ut.
I valfrihetens Sverige 2011 är det bara 17 procent av gymnasierna som är möjliga att använda - om man sedan skulle vilja välja en viss linje eller efter vart kompisarna tar vägen så minskar valfriheten till nordkoreansk nivå.
I Handisams uppföljning av funktionshinderpolitiken Hur är läget? - en uppföljning framgår bland annat att sex av tio grundskolor anser att de har tillgängliga klassrum samt tillgänglig expedition och matsal.
Av siffrorna ovan kan man konstatera att läget är i stort sett oförändrat jämfört med HOs tolv år gamla rapport och det trots att vi under dessa år haft en nationell handlingsplan för funktionshinderpolitiken, sedan fyra år har en FN-konvention och nu är inne på år två av regeringens strategi.
En skolas tillgänglighet och användbarhet är i högsta grad ett kriterium vid val av skola. Genom att informera om hur det ser ut synliggörs denna för många avgörande faktor. Det borde vara för alla viktig information och en påminnelse om vad som behövs för att nå en skola i världsklass, på alla sätt. Detta vill jag skicka med Sveriges Kommuner och Landsting, Friskolornas riksförbund och Svenskt Näringsliv inför det fortsatta arbetet.
Här kan du läsa ytterligare blogginlägg jag skrivit om ämnet Skola.
(Detta är mitt fjärde inlägg i bloggutmaningen #blogg100 - ett blogginlägg per dag i 100 dagar.
Här kan du läsa vilka som är med.)
Recent Comments