Av Maria Johansson, förbundsordförande för DHR 2007-2013
I morse medverkade jag i webbsända Godmorgon Almedalen, via länken kan du se morgonens sändning i efterhand. Intervjun med mig börjar ungefär 25.10 in i programmet.
http://www.jmw.se/2013/07/06/godmorgon-almedalen-lordagen-den-6-juli/
Nedan kan du läsa samma intervju:
Klipp ur Godmorgon, Almedalen 6 juli 2013 (25:10 – 32.38)
Programledare Per Grankvist (PG)
En av de saker som trendat på twitter under årets almedalsvecka är hashtagen #funkpol Men är det verkligen det samma som att de har varit framgångsrika? Den frågan ska vi ställa oss nu och därför bokade vi upp Maria Johansson, förbundsordförande för DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, i går. Men, när jag bokade Maria så frågade jag inte om Maria hade någon typ av
funktionshinder och det är ju bra, men vår studio är inte anpassad för gäster som inte står upp, och det är ju dåligt. Därför så får jag ta mig runt här och ta med mig min sladd och gå bort till Maria här.
Hej Maria, god morgon!
DHRs förbundsordförande Maria Johansson (MJ)
God morgon!
(PG)
Vi börjar med det här med att #funkpol har trendat på twitter under Almedalsveckan, är det det samma som att ni varit framgångsrika?
(MJ)
Ja det är ett tecken på att det finns ett jättestort intresse, ett tryck, att det har varit många arrangemang som haft det som tema - eller som borde tagit upp det – och det är också ett tecken på att vi är jättemånga som driver de här frågorna som har varit på plats i Almedalen.
(PG)
Vi pratade i går och då så du att det är en sak att vara med, att nämnas i partiledartal vilket kan vara eftersträvansvärt men det är en annan sak att få genomslag i politiken.
(MJ)
Precis,jag hoppas att vi kan se bakåt och konstatera att det här kanske blir är en brytpunk, att det leder till förändring därför att det här som vi ser i sociala medier och som vi ser i verkligheten här på plats med väldigt många representanter, väldigt många som driver de här frågorna, många seminarier och ett stort intresse, det återspeglas ju ännu inte, vare sig i partiledarnas tal eller i de traditionella mediernas bevakning av Almedalen.
(PG)
Så vilken är din taktik här under veckan?
(MJ)
Den här veckan så har vi bevakat. Vi har gått runt och vi har spridit det vi har varit med om, både rent innehållsmässigt men också utifrån en tillgänglighetsaspekt och om vi har kunnat delta eller inte i olika arrangemang.
(PG)
Hur bra, eller hur illa ställt är det?
(MJ)
Det är riktigt illa ställt vad gäller tillgängligheten, absolut! Nu har ju naturligtvis Visby som medeltida stad väldigt speciella förutsättningar och ibland har vi trotsat backar och kullerstenar och tagit bil, våra egna bilar,eller försökt få tag på taxi för att ta oss upp i gränderna. Men till allra största delen har vi hållit oss i de här lite nyare delarna här nere. Det allvarligare, egentligen, än gamla byggnader, är ju att man inte tar tillgänglighet och användbarhet på allvar när man bygger upp tillfälliga
lösningar, de här olika tälten och scenerna som byggs upp och så vidare. Jag vet också exempelvis att från hörselförbunden har man inventerat hur det ser ut med hörselslingor och det är ju verkligen inte något som har att göra med hur gammal en byggnad är utan det kan man lösa ändå och det har också sett väldigt, väldigt illa ut.
(PG)
Det här är ju ett demokratiproblem. För mitt misstag var ju att inte kolla, eller var det inte ett misstag? Alltså, det är lite svårt att veta hur man skaförhålla sig till det där. Vad tycker du?
(MJ)
Jag tycker inte att det var ett misstag. Jag tycker det var bra, därför att jag tycker att vi borde inte behöva fokusera på den typen av frågeställningar eller, utan det borde ju vara självklart att alla ska kunna delta i allting och det är definitivt ett demokratiproblem att Almedalen, det här stora fantastiska arrangemanget, genomförs på ett så utestängande sätt som det ändå är om tittar till totalen.
(PG)
Du är ju något av en Almedalenveteran, du har varit här i nio år, om jag gjort min research rätt, och lobbat för ungefär samma frågor. Vilken är skillnaden nu och för nio år sedan när du kom hit första gången?
(MJ)
För det första är det väl ungefär sex gånger större, om man räknar själva antalet programpunkter i alla fall. Det var lättare att få genomslag i traditionella medier men de sociala medierna har ju inneburit ett fantastiskt uppsving. En annan sak är att vi var rätt ensamma, från rörelsen - funktionshinderrörelsen, de första åren och jag är jätteglad att se att vi är så många här. Jag tror,
jag försöker uppskatta, jag tror att vi är ungefär 30 organisationer på plats varav hälften då är ungdomsorganisationer och det är ju otroligt roligt. Det visar ju att det finns ett jättetryck och ett stort engagemang och ett behov av att lyfta det här perspektivet. För, precis som vi hörde här tidigare i feministdiskussionen så är det ju samma sak med funktionshinderperspektivet –
det finns egentligen i princip i allting.
(PG)
Om vi tittar på hur ni jobbat för att få ut ert budskap. Första åren var ni lite mer klassiska – nu är ni lite mer knasiga. Kan man sammanfatta det så?
(MJ)
Ja det kan man göra, det var bra gjort. Ja, vårt arbete har ju varierat jättemycket genom åren. Vissa gånger har vi presenterat rapporter, haft presskonferenser – några gånger själva och andra gånger i ganska stora konstellationer tillsammans med andra aktörer.
(PG)
Förra året körde ni Magnus och Brasse-style va?
(MJ)
Ja precis, det gjorde vi, det stämmer. Vi lekte ”vem ska bort” med de vi träffade på gatan.
(PG)
Hur funkade det? Vad var konceptet? Vad ville ni säga där?
(MJ)
Konceptet var att vi ville på ett lekfullt sätt få igång ett samtal om behovet av en diskriminerings-lagstiftning som också gör att man kan klassa bristande tillgänglighet som diskriminering och...
(PG)
Vilka var de fyra djuren?
(MJ)
Vad sa du? De fyra djuren? De fyra djuren var: en häst, drottning Silvia, en man som siter i rullstol och har hästsvans och den fjärde var finansminister Anders Borg.
(PG)
Som också har hästsvans.
(MJ)
Precis, precis.
(PG)
Och vem ska bort?
(MJ)
Det var i slutändan Anders Borg därför att han och finansdepartementet är de som stoppar den här lagstiftningen.
(PG)
Är det fortfarande så?
(MJ)
Ja, det är fortfarande så.
(PG)
Om man tittar på årets vecka. Vad har ni tagit med er, vad har du tagit med dig från den? Lite oväntat, annorlunda, minne?
(MJ)
Annorlunda minne? Mm, manifestationen utanför regeringssammanträdet i torsdags morse, vid Residenset, var en fantastisk upplevelse. Vi finns utanför Rosenbad varje torsdagsmorgon och eftersom regeringen var här så var vi här. Vi är 16 olika organisationer som står bakom det här och det är just det här kravet på ett utökat diskrimineringsskydd. Det var en fantastisk upplevelse. Alla möten. Alla fantastiska spontana möten. Både med kontakter sedan tidigare men också med nya kontakter. Samtal som inte skulle kunna uppstå någon annanstans på samma spontana sätt, det tar jag med mig.
(PG)
Tack snälla du. Vi ska prata också lite mer, vi har fler gäster som tar upp det här med värdet av spontana möten. Tack för att du kom hit!
(MJ)
Tack så mycket!
Recent Comments